Franska imperialgardet
Från Rilpedia
Franska Imperial Gardet (franska: Garde Impériale) var ursprungligen en liten grupp av elitsoldater under direkt befäl av Napoleon, men enheten skulle komma att växa avsevärt. Gamla Gardet agerade som hans livvakt och de övriga som en sista reserv, därför deltog de inte i alla slag. De gånger de engagerades, exempelvis vid Eylau, Friedland eller i spanien och ryssland visade de en enastående effektivitet. De förintade tsarens legendariska ryska Livgarde vid austerlitz. Gardet uppstod från Garde du Corps Legislatif, vilket skyddat den franska revolutionsregeringen och bestod till stor del av fanatiska republikanhängare. Merparten av Gardet gick under vid fälttåget mot ryssland liksom resten av Napoleons erfarna Stora Arme.
De soldater som tjänstgjorde i Gardet hade alla personligen utvalts av Napoleon. De blev antigen förordade av sina officerare eller ansökte själva. Endast de som utmärkt sig på ett utomordentligt sätt i strid vid ett flertal tillfällen kom ifråga. Specifika krav ställdes för att platsa som Grenadjär eller Chasseur (Jägare), dessa enheter fanns även till häst, som var elittrupperna. Gardet var indelat i tre avdelningar. Det "Gamla Gardet" var elitens elit och var de som hade tjänat Napoleon sedan hans inledande fälttåg. "Mellan Gardet" utgjordes av veteraner från fälttågen mellan 1806 och 1809. Det "Unga Gardet" utgjordes av de bästa soldaterna från den årliga värnspliktsrekryteringen, de var aldrig ansedda att ha samma kaliber som de mer erfarna, men var ändå överlägsna de reguljära linjeregementena. 1804 var den totala andelen soldater 8000 man. Vid tiden för Napoleons invasion av Ryssland 1812 var andelen soldater över 100 000 och Gardet hade sina egna artilleri, infanteri och kavallerikomponenter, precis som en vanlig armégrupp.
Napoleon tog väl hand om sitt Garde, alla soldater i Imperial Gardet tilldelades en rang högre än vanliga soldater, och fick även bättre lön, matransoner, logi och utrustning. De blev ofta officerare vid linjeregementen, så Gardet fungerade även som plantskola för befäl. Hans försiktighet gjorde att han ibland höll dem tillbaka för länge, vilket ofta lät fienden hinna fly istället för att bli fullt nergjord.
Gardet spelade en stor roll i slutfasen av slaget vid Waterloo. Delar av Mellan Gardet blev inskickat i sista minuten för att rädda segern,bröt den engelska linjen med Wellingtons Livgarde trots mördande korseld, men blev helt oväntat anfallna i högra flanken av preussiskt kavalleri som anlände vid det avgörande skedet och började retirera. Det var första gången delar av Gardet retirerade utan att ha blivit beordrade till det. Vid åsynen av detta förlorade Napoleons armé allt hopp om segern. Det Gamla Gardet beordrades aldrig in och retirerade i god ordning med Napoleon i centern för Elbabataljonens fyrkant. En bataljon (500 man) täckte reträtten och kapitulerade sedan Cambronne skadats svårt och 150 man kvarstod. De hade då erbjudits kapitulation tre gånger som de avböjt.
"La Garde meurt, elle ne se rend pas!", "Gardet dör, det ger sig inte!", ska general Cambronne då ha sagt. (Det har spekulerats i att detta i själva verket sades av en annan general, Claude-Etienne Michel.)Vissa anser att Cambronne i själva verket sade -Merde!
Det Gamla Gardet blev aldrig besegrat i slag. De flesta ur det ursprungliga Gamla Gardet besegrades av "general vinter" under fälttåget mot ryssland 1812. Där försvann merparten av napoleons fantastiska "Stora Arme".Ett faktum som senare gjorde honom möjlig att besegra för de allierade. Det Gamla Gardet anses tillsammans med Caesars legioner vara de främsta trupper världen skådat.
