Från Rilpedia

Frans Timén, svensk konstnär född 1883 i Göteborg, död 1968 i Örebro.

Efter studentexamen i Vänersborg 1903 och några års informatorstjänst, studerade Timén 1906-1907 på Valands konstskola i Göteborg för Carl Wilhelmson. Han deltog 1906, 1908 och 1909 i Göteborgs Konstförenings utställningar, samt 1909 i en utställning i Hallins konsthandel i Stockholm tillsammans med tre andra Valandelever: Mollie Faustman, Carl Luthander och Gösta Törneqvist.

1911-1912 vistades Timén i Paris och åren 1920-1923 på Mallorca och på den spanska östkusten. Därefter var han bosatt i Stockholm och Finnerödja och, från 1936 till sin bortgång, i Örebro .

Timén deltog i bildandet av konstnärsgruppen Optimisterna och var under åren 1926-1935 representerad på gruppens utställningar, av vilka särskilt utställningarna 1928 på Liljewalchs och 1930 i Konstakademien uppmärksammades. Timén blev 1948 medlem av Färg och Form, ställde ut separat i gruppens galleri 1942, 1951 och 1957 och deltog regelbundet i gruppens samlingsutställningar. Timén är bl.a. representerad i Nationalmuseum, Moderna museet, Göteborgs konstmuseum och Örebro läns museum. Timén blev 1949 ledamot av Konstakademien. Frans Timén erhöll 1963 Örebro läns landstings första kulturstipendium och fick 1967 mottaga Hjalmar Bergmanpriset.

"Frans Timén har mest målat landskap från Bohuslän och Bergslagen i en monumental, syntetiserad naturalism. Han lägger stor vikt vid intensiv ljusverkan och en lätt kubiserad, rytmisk formuppbyggnad under det att färgen är asketisk och sparsamt pålagd i fläckar. T:s konst har sina rötter i läraren Carl Wilhelmsons och Karl Nordströms västkustskildringar. Under Parisåren fängslades han mest av det formstabiliserande måleriet hos Cezanne och kubisterna." (Rolf Söderberg i Svenska män och kvinnor, 1954)

Litteratur

• Erik Timén, Pappa målaren. Om konstnären Frans Timén.En levnadsteckning. (Från bergslag och bondebygd 58.) Örebro 2008, 144 sid.