Fottvagning

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Christus, av lutheranen Lucas Cranach den äldre.

Fottvagning omtalas i Johannesevangeliet 13:1-17, där evangelisten berättar om hur Jesus tvättade lärjungarnas fötter i samband med deras sista måltid och uppmanade dem att göra detsamma som ett tecken på ömsesidigt tjänande: "Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er," (Joh. 13:14-15).

Inom den kristna kyrkan har detta dock inte blivit någon allmän sed då den successivt gick förlorad i och med apostlarnas död. I romersk-katolska kyrkan förekommer fottvagning på skärtorsdagen, särskilt i domkyrkor. Inom grekisk-ortodoxa kyrkan anses fottvagningen såsom ett sakrament och särskilt i kloster har fottvagningsceremonin på skärtorsdagen bibehållits. Bland sjundedagsadventisterna erbjuds möjligheten till fottvagning inför varje nattvardsfirande. Fottvagning praktiseras även av många protestantiska och proto-protestantiska grupper, inklusive pentekostala och pietistiska grupper, vissa anabaptister och de flesta baptistiska samfund. Riter innehållande fottvagning praktiseras även inom anglikanska, lutherska, metodistiska och antitrinitariska kyrkor. The True Jesus Church räknar fottvagningen som ett av Kristus instiftat sakrament. Kyrkans medlemmar tror att fottvagningen ger frälsande nåd till mottagaren. Historien visar att fottvagning har praktiserats i samband med dopet.

Ursprunget till fottvagningen kan spåras till sedvänjorna i forntida civilisationer där sandaler var de vanligaste skodona.

Fottvagning nämns på flera ställen i Gamla testamentet i Bibeln, däribland i Första Mosebok 18:4, 19:2, 24:32, 43:24 och i Andra Samuelsboken 25:41. Att tvätta helgonens fötter nämns också i Första Timotheosbrevet 5:10.

Inom islam ingår fottvagning (abdest) i de religiösa tvagningarna (arabiska: الوضوء, al-wuḍū') utan vilka de dagliga bönerna inte får förrättas: "TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och [två] fötterna upp till fotknölarna" (Sūratu al-Mā'idah, vers 6).

Externa länkar


Personliga verktyg