Folkmordet på herero- och namafolken
Från Rilpedia
Folkmordet på herero- och namafolken kallas tyskarnas försök att utrota hererofolket i Tyska Sydvästafrika (dagens Namibia) från 1904 till 1907, under kapplöpningen om Afrika.
Den 12 januari 1904 reste hererofolket, under ledning av Samuel Maharero, sig i uppror mot det tyska kolonialstyret. I augusti lyckades den tyska generalen Lothar von Trotha slutgiltigt besegra dem i slaget vid Waterberg, varefter han lät driva ut dem i Omahekeöknen, där de flesta dog av törst. I oktober samma år reste sig även Namaquafolket mot tyskarna, och behandlades på samma sätt. Sammanlagt dog 65 000 (80 procent av hela folkgruppen) Herero och 10 000 Namaqua (50 procent av hela folkgruppen). Svältdöd och förgiftande av brunnar var karaktäristiskt för folkmordet.
FN tillkännagav 1985, i Whitaker Report, att Tyskland faktiskt hade försökt att utrota de två folkgrupperna, i ett av de första folkmorden under 1900-talet. Den tyska regeringen har senare bett om ursäkt för händelserna. Heidemarie Wieczorek-Zeul, Tysklands biståndsminister förklarade 2004 att, "Vi tyskar accepterar vårt historiska och moraliska ansvar".[1]
Externa länkar
Referenser
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
- ↑ “Germany admits Namibia genocide,” BBC News, 14 augusti 2004
