Flughafen Berlin-Tempelhof

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Flughafen Berlin-Tempelhof
Tempelhofs huvudbyggnad.
Allmän information
Ort Berlin
Flygplatstyp Internationell flygplats
IATA-kod THF
ICAO-kod EDDI
Driftbolag Berlin Airports
Öppningsår 1923
Höjd över havet 51 m
Geografiska koordinater 52°28′23″N 13°24′14″O / 52.47306, 13.40389
Övrigt Stängde 30 oktober 2008
Kommunikationer
Restid/Sträcka från centrum ligger i centrum
Flygbuss U-bahn / S-bahn
Parkering nej
Trafikerande flygbolag 15 st
Charter nej
Banor
Riktning i meter Beläggning
Längd Bredd
09L/27R 2 094 45 Asfalt
09R/27L 1 840 45 Asfalt
Statistik
Passagerare (2006) 634 538
Berlins flygplatser

Flughafen Berlin-Tempelhof var en av Berlins tre storflygplatser, av arkitekten Lord Norman Foster kallad The Mother of all Airports. Efter en utredning som startade 1995 fastställde man slutligen att flygplatsen skulle läggas ner 30 oktober 2008.

De sista två flygplanen som startade från Tempelhof startade den 30 oktober 2008 klockan 23:58 lokal tid, samtidigt på de parallella banorna 27 R och 27 L, var D-CDLH (typ Junker 52) och D-CXXX (typ DC-3). Det sista anropet från D-CDLH var "Delta Charlie Lima Hotel, Auf Wiedersehen".

Antalet passagerare vid flygplatsen var 1,5 miljoner år 2005, men minskar och 2007 var antalet 350 181.

Historia

Flygplatsen byggdes 1923 och 1926 grundades det tyska flygbolaget Lufthansa där. Tempelhofs flygplats är känd för sin tidstypiska arkitektur från 1930-talet.

Flygplatsbyggnaderna är uppförda under 1920 - 1930-talet i en för tiden typisk tung klassicistisk stil. Det vackra gulaktiga stenmaterialet ger ett mycket påkostat intryck, liksom det stora torget framför entréen, där flygelbyggnader vid båda sidorna i bågform vidgar sig. Vissa delar av flygplatsen och dess byggnader kommer att klassas som byggnadsminne.

Under Berlinblockaden 1948–1949 var Tempelhof den viktigaste flygplatsen.

Se även

Externa länkar

Interiör 2006.


Personliga verktyg