Fishy

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Fishy
Genre Romantisk dramakomedi
Produktionsland Sverige Sverige
Premiär 2008
Regissör Maria Blom
Fotograf Trolle Davidsson
Producent Lars Jönsson
Manus Maria Blom
Skådespelare My Bodell
Daniel Gustavsson
Paula McManus
Produktionsbolag Memfis Film AB
Distribution Svensk filmindustri
Speltid 75 min
Språk Svenska
IMDb

Fishy är en film som utspelar sig i Stockholmsförorten Fisksätra. Filmtiteln anspelar på orten som kallas "Fiskis" av lokalbefolkningen, men också på "något skumt" som man skulle säga i svensk översättning. Filmen är gjord av Maria Blom som har filmer som Masjävlar och Nina Frisk bakom sig, filmer som har gjort Blom till en av de publikt mest framgångsrika svenska regissörerna under 2000-talet. Trots att Fishy hade premiär 2008 är det egentligen hennes debutfilm eftersom den gjordes innan de tidigare nämnda.

Handling

Fishy handlar om ett ungt par som, efter nio år tillsammans i en lägenhet i förorten Fisksätra, har förlorat gnistan. Vi möter dem som två soffliggare, med chips och tv som underhållning. Danne jobbar på lager och Jonna har just fått ett tillfälligt jobb i en annan stad. Samtidigt får de en ny granne, Micka, som jobbar på ett medieföretag i centrala Stockholm och ofrivilligt har flyttat till "Fiskis". Danne börjar dras till den nya spännande grannen.

Micka är den ständigt festande singeln som drömmer om ett spännande jobb och drar hem nya killar varje natt. Danne är hemmakär och nöjd med tvåsamheten och sin anställning. Tillsynes har de inget gemensamt, men trots det uppstår oväntat tycke dem emellan. Stillsamt börjar förälskelsen smyga sig på dem.

Mottagande

Sidan Kritiker.se sammanställde svenska recensioner av Maria Bloms ”nygamla” film Fishy. Hon själv kallar det för sin "övningsfilm" eftersom hon gjorde den 2001, innan både succén Masjävlar och den mindre lyckade Nina Frisk. Recensionerna ger en övervägande majoritet på utdelade 3:or. Den hamnar alltså allt som oftast på ett övre medelvärde.[1]

Fishy skulle från början inte gå upp på bio alls, men däremot visas på filmfestivaler. Sedan man bestämde att den skulle få biopremiär har datumet skjutits upp ett flertal gånger. Slutligen hade Fishy Sverigepremiär den tredje oktober 2008 och Jeanette Gentele skriver i Svenska Dagbladet att man inte ska missa den. Enligt henne bjuder filmen på en bra story, rolig dialog och fint spel av både huvudkaraktärer och biroller.[2] Boel Gerell som har recenserat filmen för Sydsvenskan skriver att storyn är allt annat än komplicerad, men verkar tycka att det kompenseras av drivna gestaltningar, ett lustfyllt och djärvt bildberättande, samt säker dialog.[3] Även Göteborgs-Postens Emma Engström lyfter fram dialogen. Hon skriver att den flyter på roligt, naturligt och avslappnat, även i de mest intima scenerna.[4] Den uppfriskande och träffsäkra dialogen kom till i all hast enligt Maria Blom själv. Hon var rädd för att hon inte skulle lyckas behålla någon känsla och värme, att det bara skulle bli vanlig tv-såpa så fort hon lämnade teaterns form. För att få fram något spontant var hon därför tvungen att skriva snabbt. I filmtidskriften Allt om film är dialogen det enda positiva Jerker Peterson kan finna med filmen, om ens det. Han skriver att det bitvis finns en lovande ton och dialog.[5]

Det är från teatervärlden Maria Blom kommer från början. Det var hennes pjäser, alla nutida och berättade med humor och slagfärdig dialog, som fick mer än en filmproducent att höra av sig.[6] Annika Gustafsson skriver i Sydsvenskan att huvudkaraktärerna i Bloms filmer är sådana som sällan syns på bioduken, det är ovanligt vanliga människor. De kontrasteras även till teatervärlden där karaktärer ofta är otroligt medvetna och självreflekterande.[7] Fredrik Strage skriver positivt i Dagens Nyheter att Fishy saknar en folklig flamsighet. Han hävdar att detta delvis förstörde Masjävlar och Nina Frisk. Han skriver att hennes teaterbakgrund gör sig påmind i Fishy genom scener som både är mindre pratiga och mer intensiva. Han exemplifierar med hur huvudkaraktärerna sitter framför tv:n och ger varandra tysta, ömsinta blickar.[8] Även Gentele skriver upp skådespelarprestationerna. Hon menar att två påklädda personer sällan genomfört en så sensuell upptäcktsresa på varandras kroppar. Tonträffen i skådespeleriet är klockren, skriver hon.[9] Engström skriver också att det är ett fint spel mellan huvudrollsinnehavarna My Bodell och Daniel Gustavsson, något som gör att man kan bortse från några andra av rollfigurerna, som känns mer som manuskonstruktioner än människor av kött och blod.[10] Peterson tycker att filmen brister även i manus. Han understryker dock att man hade välkomnat den som extramaterial på en dvd, men menar att den inte håller för en betalande biopublik. Att det är ett "läroprojekt", som han kallar det, gjord för inga pengar tycker han syns alltför tydligt.[11] Gentele har motsatt åsikt när det kommer till den begränsade budgeten och tekniken. Hon menar att det istället framhåller Maria Bloms begåvning.[12] Gerell instämmer: "Ett preludium kan tyckas, ett experimentellt lågbudgetprojekt som uppvärmning inför de större produktionerna och samtidigt något rått och opolerat över denna första övning som man kan sakna i Bloms senare arbeten, kanske allra mest i den väl schablonmässiga Nina Frisk."[13]) Att Fishy skulle fungera som en förberedelse inför Bloms storfilm kan låta som dåliga förutsättningar för en lyckad biofilm, men även Katarina Wikström som har recenserat filmen för Internationalen skriver att det är mycket bättre än väntat. Om än inte storslaget till formen, så definitivt fint och sevärt. Vidare framhåller hon att Bloms styrka ligger i blicken för typiska vardagsdetaljer och igenkänningsfaktorn.[14]

Domellöf-Wik menar att det faktum att vi som åskådare bjuds med till tvättstugan eller till att sjunka ner i tv-soffan i Stockholmsförorten Fisksätra bidrar till en mer direkt och rå känsla i jämförelse med hennes mer genomtänkta estetiska filmer. Blom säger att en vardaglig miljö är en förutsättning för hennes filmer. I Fishy är vardagsrealismen dock förhöjd. Udda detaljer som knallgult hår på karaktären Danne sticker ut och skapar en lätt surrealistisk känsla. Blom kommenterar det med att hon är lite allergisk mot den svenska traditionen att allt ska vara så äkta på film. Det är flera av recensenterna som lyfter fram kvaliteterna just med vardagsskildrandet. Johanna Wilkens skriver i Tidningen Kulturen att det handlar om allt ifrån de vardagliga samtalsämnena till de trötta förhållandena. En scen där paret ligger i soffan och smular chips på varandra till Rapport kan säga mer än tusen ord, skriver hon.[15] Endast Strage verkar tycka att idealiserandet av det enkla livet börjar kännas ganska tröttsamt.

Även om det råder skilda åsikter angående både form och innehåll verkar ingen ha avvikande idéer om vad filmen faktiskt vill berätta. Man trycker på kontraster mellan olika livsstilar och värderingar, mellan innerstad och förort.[16] Samt mellan slentrian och vild passion.[17] Det handlar om relationer och kärlek, vad som är viktigt och vad som gör oss klokare. Det skrivs om att singeltjejer och starka kvinnoroller ofta befolkar Bloms filmer. Blom kommenterar det med att hon alltid har haft mycket kvinnor i sin närhet, i släkt och familj. Sådana kvinnor som man aldrig får se gestaltade, menar hon, sådana som hon själv: lite snälla och halvduktiga.[18] Boken "Hur svårt kan det vara?" som är ett samarbete mellan Svenska Filminstitutets Arena och tidskriften Filmkonst tar upp problematiken angående jämställdhet och demokrati i filmbranschen. Maria Blom ger i en intervju exempel på hur det konkret kan se ut. En konfliktscen mellan tre kvinnor har vid tillfälle väck följande respons: ”Är det här nåt sorts kvinnodrama?” Blom förtydligar att hon inte kan tänka sig motsvarande reaktion då tre män har befunnit sig i bild samtidigt.[19] Inte heller är Fishy ett såkallat "kvinnodrama". I en intervju i Tidningen Kulturen sätter Blom enkelt ord på det som recensenterna försöker formulera. "En udda kärlekshistoria om två loja, sega människor som aldrig får rumpan ur..." Eller varför inte kalla det för "kärleksskit", som Wilkens (också efter Bloms egna ord) beskriver det i samma tidning.[20]

Strage återkommer också till kärlekstematiken då han skriver att Robyns "Be mine", en låt om hopplös kärlek, sällan har låtit så bra som när den ackompanjerar detta sympatiska lilla betongdrama.[21]

References

  1. ↑ 2008-10-03
  2. ↑ [Gentele, Jeanette "Fishy träffar rakt i hjärtat", Svenska Dagbladet 2008-10-02.]
  3. ↑ [Gerell, Boel "Fishy", Sydsvenskan 2008-10-03.]
  4. ↑ [Engström, Emma "Fishy", Göteborgs-Posten 2008-10-02.]
  5. ↑ [1]
  6. ↑ [Domellöf-Wik, Maria "Förhöjd vardagsrealism", Göteborgs-Posten 2008-10-03.]
  7. ↑ [Gustafsson, Annika "Blom speglar det ovanligt vanliga", Sydsvenskan 2008-10-06.]
  8. ↑ [Strage, Fredrik "Fishy", Dagens Nyheter 2008-10-03.]
  9. ↑ [Gentele, Svenska Dagbladet 2008-10-02.]
  10. ↑ [Engström, Göteborgs-Posten 2008-10-02.]
  11. ↑ [2]
  12. ↑ [Gentele, Svenska Dagbladet 2008-10-02.]
  13. ↑ [Gerell, Sydsvenskan 2008-10-03.]
  14. ↑ [Wikström, Katarina "Förvirrad förälskelse ute i förorten", Internationalen 2008-10-20.]
  15. ↑ [Wilkens, Johanna "Hur svårt kan det vara?", Tidningen Kulturen 2008-10-04.]
  16. ↑ [Wikström, Internationalen 2008-10-20.]
  17. ↑ [Strage, Dagens Nyheter 2008-10-03.]
  18. ↑ [Domellöf-Wik, Göteborgs-Posten 2008-10-03.]
  19. ↑ [Maria Blom, "Maria Blom" Hur svårt kan det vara?, red. Edström Cia, Hermele Vanja, & Larsson Camilla, Göteborg 2004, s.68-9.]
  20. ↑ [Wilkens, Tidningen Kulturen 2008-10-04.]
  21. ↑ [Strage, Dagens Nyheter 2008-10-03.]
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Fishy"
Personliga verktyg