Fejan
Från Rilpedia
Fejan är känd som den sista bebodda ön innan Ålandshav.
Fejans historia sträcker sig från slutet av 1800-talet. Då svepte en ny koleraepidemi fram över Europa och de svenska myndigheterna bestämde sig för att sjukdomen skulle stoppas vid landets gränser. Ostkustens karantänstation förlades till Fejan. I all hast byggdes under sommaren 1892 ett sjukhus, Wasa, och ytterligare ett antal byggnader, bland annat en läkarvilla som ursprungligen varit avsedd att bli missionsstation i Kongo.
Den kanske mest kända händelsen på Fejan under denna tid var när Orphei Drängar efter en konsertturné i österled 1894 internerades där. En medpassagerare på ångaren von Döbeln från St Petersburg hade insjuknat i kolera under resan och avled vid framkomsten till Fejan, den 3 juli 1894. Han hette Thomas Bleiben och begravdes senare på ön Skeppskär utanför Fejan. Där finns ännu hans gravsten kvar. OD-isterna bildade under de veckor de tillbringade på ön en särskild kör som de galghumoristiskt kallade "Koleratursångarna". I slutet av andra världskriget kom byggnaderna till användning igen. När Sovjetunionen ockuperade Estland i september 1944 flydde över 30 000 ester i illa medfarna båtar över Östersjön. Fejan som i början av 1900-talet fått ytterligare en stor sjukhusbyggnad, von Döbeln, blev genomgångsläger för flyktingarna från Baltikum.
Denna Stockholms län-relaterade geografiartikel är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
