Förstakammarvalet 1966
Från Rilpedia
Förstakammarvalet 1966 hölls den 18 september 1966.
Genom valet utsågs de valkorporationer, landsting och landstingsfria städer, som i sin tur utsåg ledamöterna i riksdagens första kammare.
Innehåll |
Valkampanjen
I början av 1966 hade Folkpartiet och Centerpartiet enats om att samverka, och partierna gjorde gemensamma uttalanden. Bland annat ansåg de att inflationen måste gå ned och krävde en skattereform.
De tre borgerliga partierna kritiserade den socialdemokratiska regeringen hårt, bland annat finansminister Sträng för hans ekonomiska politik som de menade hade släppt loss inflationen. Även regeringens bostadspolitik ansågs vara misslyckad.
Den sedvanliga partiledardebatten hölls den 16 september. Debattanter var statsminister Tage Erlander (S), LO-ordföranden Arne Geijer, centerledaren Gunnar Hedlund, folkpartiledaren Bertil Ohlin, högerledaren Yngve Holmberg och kommunistledaren C.-H. Hermansson. I debatten var bostäderna, mark - och lokaliseringspolitiken och den ekonomiska politiken i största allmänhet som partiledarna diskuterade.
I en fråga från en av "de tre O:na" fick Tage Erlander frågan vad han skulle ge för råd till ett ungt par som ville ha bostad. Tage Erlander svarade att de skulle ställa sig "i bostadskön".
Borgerliga enhetssträvanden
Medborgerlig samling (MBS) hade bildats i april 1964 i syfte att få de borgerliga partierna att samarbeta valtekniskt i fyrstadskretsen i Skåne vid andrakammarvalet 1964. Detta var dock inte folkpartiet och centerpartiet intresserade av; i valkretsen ställde därför fyra borgerliga partier upp. I valkretsen fick MBS 28 % av rösterna och tre riksdagsmandat. Framgången oroade de borgerliga rikspartierna, som därför vid förstakammarvalet 1966 samarbetade på olika sätt i vissa valdistrikt. Folkpartiet och centerpartiet genomförde ett valtekniskt samarbete under namnet mittensamverkan. Under namnet borgerlig samverkan samarbetade folkpartiet, centerpartiet och högerpartiet. I Malmö, Lund och Landskrona samarbete de tre partierna under namnet "medborgerlig samling".
I juni 1965 bildades en grupp för borgerlig enighet i Göteborg, Samling 66. I stället för ett valtekniskt samarbete enades de borgerliga partierna i Göteborgs stad om ett kommunalt handlingsprogram inför valet 1966.
I Stockholms stad hade folkpartiet och centerpartiet redan enats om valtekniskt samarbete i alla stadens valkretsar utom en, där centerpartiet trodde sig ha möjlighet att få riksdagsmandat. Mandatet gick vid valet i stället till socialdemokraterna - om de borgerliga vunnit mandatet, hade första kammaren fått borgerlig majoritet. I Stockholms stad bildades ändå en organisation för borgerlig enhet, Samling för framsteg, som lät trycka upp valsedlar till Stockholms stadsfullmäktigeval som en påtryckning. SFF ställde dock aldrig upp i valet.
Valresultat
| Parti | Partiledare | Röster | Mandatfördelning | ||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Antal | % | +− % | Antal | +− | |||
| Socialdemokraterna | Tage Erlander | 1 858 496 | 42,25 | −8,2 | ? | ? | |
| Folkpartiet | Bertil Ohlin | 736 734 | 16,75 | −0,4 | ? | ? | |
| Högerpartiet | Yngve Holmberg | 646 827 | 14,71 | −0,8 | ? | ? | |
| Centerpartiet | Gunnar Hedlund | 602 445 | 13,70 | +0,6 | ? | ? | |
| Sveriges kommunistiska parti | C.-H. Hermansson | 283 400 | 6,44 | +2,6 | ? | ? | |
| Borgerlig samverkan | — | 116 157 | 2,64 | — | — | — | |
| Kristen demokratisk samling | Birger Ekstedt | 78 940 | 1,79 | — | — | — | |
| Mittensamverkan | — | 75 639 | 1,72 | — | — | — | |
| Antal giltiga röster | 4 398 638 | 100,00 | 151 | — | |||
| Ogiltiga röster | ? | ||||||
| Totalt | 4 425 179 (82,8 %) |
||||||
Mandatfördelningen i valkorporationerna blev:
- Högerpartiet 251 (-11)
- Centerpartiet 266 (+38)
- Folkpartiet 282 (-12)
- Socialdemokraterna 789 (-146)
- SKP 79 (+49)
- Borgerlig samverkan 46 (+46)
- Mittensamverkan 39 (+39)
- KDS 1 (+1)
Resultat i förstakammarvalet 1962:
- Socialdemokraterna = 77
- Folkpartiet = 29
- Högerpartiet = 23
- Centerpartiet = 19
- Sveriges kommunistiska parti = 3
Statsfullmäktigevalen
I valen till stadsfullmäktige i Stockholm och Göteborg erövrade de borgerliga makten. I Stockholm tog de 52 av de 100 mandaten i Stockholms stadsfullmäktige. Socialdemokraterna förlorade 11 mandat och kommunisterna tog 5 mandat. I Göteborg tog de borgerliga partierna 41 mandat av 80 möjliga mandat i Göteborgs stadsfullmäktige.
I Malmö behöll socialdemokraterna makten i stadsfullmäktige trots förlusten av 6 mandat och fick 30 mandat av 60 möjliga. Medborgerlig samling i Malmö fick 25 mandat. Kommunisterna fick 3 mandat efter att ha varit orepresenterade.
Regeringsbildning
Efter valet erkände statsminister Erlander att det dåliga resultatet för socialdemokraterna var ett nederlag för honom och förklarade sig överväga att utlysa nyval till riksdagens andra kammare. Den 1 oktober sammanträdde den socialdemokratiska partistyrelsen men avvisade förslaget om nyval. Vid en presskonferens förklarade statsministern att han endast tänkte utlysa nyval om regeringen förlorade någon viktig omröstning i riksdagen.
En av första kammarens nyvalda ledamöter var socialdemokraternas partisekreterare Sten Andersson.
Referens
- Svenska Dagbladets årsbok Anno 1966, s. 149-153
- Stig Hadenius m. fl. Sverige efter 1900 - en modern politisk historia. Andra upplagan. Aldus 1967, 253-256
