Evert Taube

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Evert Taube (1890-1976) med sin luta
Evert Taube på scenen 1961.

Evert Axel Taube, född 12 mars 1890 på Stora Badhusgatan 7[1] i Göteborg, död 31 januari 1976 i Stockholm, var en svensk författare, kompositör, trubadur, lutspelare och konstnär.

Taubes bidrag till den svenska visskatten får honom att räknas som en av Sveriges informella nationalskalder. Hans rika produktion omfattar prosa och poesi samt teckningar, akvarell- och oljemålningar, men det är för sina visor han är mest känd. Taube skrev över tvåhundra visor under sitt liv. Hans prosa omfattar bland annat reseskildringar och romaner.

Taube gifte sig den 14 januari 1925 i Sankt Jakobs kyrka i Stockholm med konstnären Astri Bergman.
Makarna Taube vilar på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm, mitt emot Lasse Lucidors grav.

Innehåll

Biografi

När Evert Taube föddes, som fjärde barnet i en skara som blev tretton syskon, var familjen bosatt på Vinga i Styrsö socken i Västergötland. Föräldrarna hette Carl Gunnar Taube och Julia Sofia Jacobsdotter; fadern var sjökapten och fyrmästare på Vinga fyr. Farfadern var Otto Reinhold Taube (1816-1892), jaktlöjtnant, tullförvaltare, styrelseledamot i Evangeliska missionsföreningen i Göteborg 1868-1872 samt innehavare av Vasaorden. Dennes föräldrar var majoren Arvid Joachim Taube och Jeanette Mesterson.[2][3]

Evert Taube föddes i ett hus vid foten av berget Otterhällan i Göteborg, med adress Stora Badhusgatan 7. Han konstaterades först vara dödfödd och lades därför undan på ett bord, men när doktor Silfverskiöld kom för att skriva dödsattesten upptäckte han att det fanns liv i den lilla kroppen.

Taube har beskrivit sin barndom som mycket lycklig, präglad av fiske, sjöfart och historier om främmande länder och livet till sjöss. På Vinga fanns då fyra andra familjer och öns tio barn hade egen skola. Familjen var mycket musikintresserad och enligt Taube spelade man och sjöng bland annat Gluntarne, Bellmans och Birger Sjöbergs visor i föräldrahemmet.

Åren 1904-1905 bodde Taube hos sin farbror Axel Taube i Malmö. Samma år befordrades Evert Taubes far till överlots och familjen flyttade till Kustens varv i Göteborg. Planerna var att Evert Taube skulle börja i läroverk, men eftersom han inte klarade provet i matematik, gick han i lära hos teatermålaren Jens Christian Andrésen på Stora Teatern i Göteborg. Han tog även kvällslektioner på Konsthögskolan Valand i Göteborg.

År 1906 rymde Evert Taube till Stockholm för att bli konstnär. Hans planer var att komma in på Konstakademien för att studera måleri. Livet i Stockholm kom att präglas av bohemeri. Tidvis bodde han hos sin kusin, konstnären Mattias Taube, men emellanåt tvingades han övernatta utomhus då kontanter saknades. Han fick några teckningar publicerade i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och knöt nyttiga kontakter med etablerade konstnärer. Slutligen beviljades han även inträde i Konstakademien.

Evert Taube går till sjöss

Evert Taubes far oroade sig över sin sons bohemiska liv i Stockholm. År 1907 tog han tåget upp och träffade då sin son i ett tämligen eländigt skick. Evert Taube ställdes inför ett ultimatum av sin far: Antingen skulle han börja i en internatskola, eller också måste han gå till sjöss. Evert Taube valde det sistnämnda och mönstrade på som eldare på s/s Australic hemmahörande i Göteborg. Han seglade bland annat på Sydafrika, Ceylon och Röda havet, innan han 1909 återvände till Sverige. Under dessa år till sjöss samlade han många erfarenheter, som han senare skulle komma att använda som stoff i sina visor och annan diktning.

Evert Taube i Sydamerika

År 1910 tog Evert Taube hyra på en engelsk hjulångare för att arbeta sig över till Argentina. Han kom att tillbringa fem år i Sydamerika. Där hade han en mängd olika arbeten, bland annat som förman vid kanalbyggen, adjutant hos den argentinske presidenten och gaucho (spanska för "cowboy"). Förutom engelska, som han kunde sedan tidigare, lärde han sig tala spanska och italienska, och att spela gitarr. Han återvände till Sverige år 1915 till följd av första världskrigets utbrott.

Konstnärskarriären tar fart

Åter i Stockholm gör han sin värnplikt i Flottan åren 1916-17 och inleder därpå sin karriär som författare, konstnär och visdiktare. Han får bland annat en visa publicerad i Albert Engströms tidskrift Söndags-Nisse.

Den 1 februari 1918 debuterade han på Smögens godtemplareloge med egna och andras visor. Samma år publiceras hans första bok, novellsamlingen Inte precis om kvinnorna.

Efter att 1919 ha gjort succé på restaurant Gillet och Cabaret Läderlappen i Stockholm, insjuknade Evert Taube i spanska sjukan och lades in på sjukhus. Under våren skriver han vissamlingen Sju sjömansvisor och Byssan lull.

Under 1921 gjorde Evert Taube tolv inspelningar av sina visor på grammofonskiva.

Äktenskap och familj

Tidigt var Evert Taube under två år förlovad med Malin Engström, dotter till Albert Engström. År 1920 träffade Evert Taube Astri Bergman i Paris. De blev förälskade och besökte tillsammans San Remo och Florens där de förlovade sig. Hennes far Herman Bergman blev mycket upprörd och krävde att förlovningen skulle slås upp. Anledningen var att hon redan var förlovad samt att fadern inte ansåg att den bohemiske Evert Taube hade någon möjlighet att försörja en familj genom sitt diktande och målande.

År 1924 kom Evert Taube att lära känna Astri Bergmans far bättre, och då Taube nu stadgat sig, givit ut flera böcker, vissamlingar och grammofonskivor, gav fadern sitt samtycke till att förlovningen återupptogs. De gifte sig i januari 1925. De fick fyra barn tillsammans, arkitekt Per-Evert (1926-), Rose Marie (1928-28), Ellinor (1930-98) och Sven-Bertil (1934-). Taube var även far till Kirsten Kruse från en ungdomsromans med danskan Ingeborg Østergaard.

Evert Taube kom av den adliga ätten Taube (nr. 734), yngre grenen. Ätten har sitt ursprung i Livland och Estland (möjligen Danmark) på 1300-talet.[4]

Nationalskalden

Wiki letter w.svg  Detta korta avsnitt behöver utökas.

Visorna

Taubes visor har till viss del ett återkommande persongalleri. De två vanligaste figurerna är sjömannen och äventyraren Fritiof Andersson och Sjösalabon och barnafadern Rönnerdahl, vilka bägge ofta antas vara Taubes alter egon. Därutöver finns många andra personer i Taube-visor som baseras på människor han mött i verkliga livet. Utöver sina egna visor gjorde Taube en insats i visans tjänst när han 1936 grundade Samfundet Visans vänner tillsammans med skeppsredare Sven Salén och borgmästare Gunnar Fant.

Evert Taube bodde sommaren 1954 i "ett hönshus" på Otterö utanför Grebbestad i Tanums kommun. Under vistelsen på Otterö skrev Taube bland annat En solig morgon och Så länge skutan kan gå. Vistelsen på Otterö avsatte även en brevväxling med öbon Siv Sjöstrand. Breven överlämnades sommaren 2007 till Evert Taubes arkiv vid Göteborgs universitetsbibliotek.

Några av Taubes visor

Arrangemang

Varje år sedan 1995 har Taubespelen arrangerats på Ängön/Flatön i juli månad. Deltagande artister är/har varit: Gösta Taube, Sven-Bertil Taube, Jan Malmsjö, Peter Harryson, Christer Sjögren, The Real Group, Mikael Samuelson, Sanna Nielsen, Ewert Ljusberg, Lasse Kronér m.fl.

Publikationer

Priser och utmärkelser

Evert Taubes Värld

Evert Taubes Värld är ett upplevelsecentrum på Liseberg, Göteborg. Här blandas modern teknik med Evert Taubes verk. Upplevelsecentrumet invigdes 26 april 2008.

Galleri

Staty upprättad 1985 av Evert Taube på Järntorget framför Södra Bankohuset, Stockholm.

Evert Taube står skulptur i Göteborgs hamn. Skulpturen gjord av Eino Hanski.

Evert Taube, skulptur av Willy Gordon på Riddarholmen i Stockholm.

Se även

Källor

  • Gamla go'a Göteborg, Per Rhedin 1995 s.188

Noter

  1. ↑ Bilden av Göteborg, färgfotografier 1910-1970, Robert Garellick, Göteborgstryckeriet 2004 ISBN 91-631-4036-5 s.109
  2. ↑ Evangeliska missionsföreningens i Göteborg uppkomst och femtioåriga utveckling 1860-1910: Minnesskrift utg. till 50-årsfesten 1910 på föranstaltande av missionsföreningens styrelse, Evangeliska missionsföreningen, Göteborg 1910 s. 197
  3. ↑ Jag kommer av ett brusand' hav : barndomsminnen från Vinga och Göteborg på Oscar II:s tid, Evert Taube, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 1952 s. 12-13
  4. ↑ Sveriges ridderskap och adels kalender 1998, utgiven av Riddarhusdirektionen, Nordstedts 1997 ISBN 91-971722-2-7 ISSN 0347-9633 s. 628
  5. ↑ Panorama 67 - en bokfilm, red. Per-Erik Lindorm, utgiven av Bonniers Folkbibliotek, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1967 s. 20

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Evert_Taube"
Personliga verktyg