Ernest Hemingway

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Ernest Hemingway Nobelpristagare
ErnestHemingway.jpg
Ernest Hemingway

Född 21 juli 1899
Oak Park, Illinois
Död 2 juli 1961
Ketchum, Idaho
Yrke författare, journalist
Nationalitet amerikan
Influenser Sherwood Anderson, Pío Baroja, Fjodor Dostojevskij, Theodore Dreiser, Ring Lardner, Gertrude Stein
Influerade Charles Bukowski, Raymond Carver, Richard Ford, Jack Kerouac, Elmore Leonard, J. D. Salinger, Hunter S. Thompson, Colm Tóibín, Bret Easton Ellis

Ernest Miller Hemingway, född 21 juli 1899 i Oak Park utanför Chicago i Illinois, död 2 juli 1961 i Ketchum i Idaho, var en amerikansk författare. Han erhöll Nobelpriset i litteratur 1954.

Hemingway var farfar till Mariel Hemingway och Margaux Hemingway.

Innehåll

Biografi

Hemingway som spädbarn

Barndomen

Hemingway var det andra barnet till Clarence Hemingway, en familjedoktor, och Grace Hall, en skolad operasångerska som gav upp sin karriär för äktenskapet. Tillsammans med sina fem syskon (systrarna Marcelline, Ursula, Madelaine och Carol och brodern Leicester) växte Ernest upp i ett protestantiskt medelklasshem där den konservativa mellanvästerns värderingar om en stark kyrka, hårt arbete, fysisk träning och starkt självförtroende var värdegrunden.

Varje sommar flyttade familjen ut till sitt sommarhus nära Lake Michigan, där pappan, som var en entusiastisk sportutövare, aktiverade barnen med lägerliv, jakt, fiske, kanotism och fotvandring. Modern var mer inriktad på att bibringa barnen fint manér, och hon försökte lära Ernest spela cello. Enligt vissa källor var Grace en dominant kvinna som förtryckte sin man, och hon skall ha tvingat de bägge pojkarna att gå i flickkläder när de var små. Hon arbetade något som musiklärare, och undervisade då i en stor och två våningar hög sal som Ernest olovandes arrangerade lokala boxningsmatcher i.

Ungdomen

Ernest fick sin grundutbildning i Oak Parks skola. När det gällde sport var han mycket framåt och ivrig spelade amerikansk fotboll, simmade, boxades och spelade vattenpolo men att skriva passade honom bättre än lagsporter. Han lyftes fram som ett exempel att följa och hans alster lästes ofta upp högt i klassrummet. Han skrev för skoltidningen, the Trapeze, och blev senare dess redaktör.

Efter att ha gått ut skolan 1917 fick Ernest en position på tidningen Kansas City Star som lärling. Han menade själv att det var han som utvecklade sin förmåga att skriva på det sätt han gjorde. Tidningen krävde att texterna skulle ha korta meningar, aktiva verb, äkthet, komprimerad text, klarhet och närhet. Det var några regler han aldrig glömde. Tillsammans med dessa regler formade han fram the iceberg idea, isbergstekniken. Metoden kom att forma en helt nytt sätt att skriva på och det är svårt att hitta en författare idag som inte har influenser ifrån den.

Första världskriget

Hemingway i uniform 1918

Hemingway ville gå med i kriget men på grund av att han hade ett synfel fick han nobben. Han gav dock inte upp för det utan skrev på som ambulansförare för Röda Korset, och fick i samband med detta råd att söka upp en optiker och skaffa sig glasögon. Trots att den då artonårige ynglingen struntade i uppmaningen steg han av tåget på Garibaldistationen i Milano på morgonen den 7 juni 1918.

Sex dagar före sin nittonde födelsedag, bara en månad efter ankomsten till Italien, blev han träffad av österrikiskt artilleri när han som bäst höll på med att leverera choklad och cigaretter till trupperna. Trots att han hade blivit träffad med 200-300 splitter från granater så lyckades han bära en annan ambulansförare i säkerhet. Både hans knän och fötter var allvarligt skadade och han genomgick flera operationer i sina skadade ben.

Första kärleken

Under sin sjukhusvistelse blev han djupt förälskad i en åtta år äldre amerikansk sjukskötare, Agnes von Kurowsky.

Hemingway, som blivit skadad under heroiska förhållanden, blev något av en hjälte på sjukhuset, och Agnes sade: - Männen älskade honom. Du vet vad jag menar. De båda inledde en kärleksaffär, men Agnes lät dock inte det hela rusa iväg trots att Hemingway ville gifta sig med henne. Agnes tog honom dock inte på fullt allvar och kallade honom för ett barn, hon var bekymrad över åldersskillnaden mellan dem.

Tillbaka till USA

Efter fem månader på sjukhus återvände Hemingway till USA som krigshjälte och blev dekorerad med den italienska silvermedaljen för visat mod. Motivationen löd: Svårt skadad och med ett otal fragment från en fientlig granat, och med avundsvärd medkänsla, utan att ta hänsyn till sitt eget liv, lyckades han hjälpa sina av samma granat skadade italienska kamrater och vägrade att låta sig bäras iväg förrän han visste att alla var omhändertagna.

Hans föräldrar ville nu att han skulle tänka över sin framtid. De 1000 dollar han fick ut i försäkringspengar gjorde honom ekonomiskt oberoende i ett år, och han talade under denna period inför civilrättsorganisationer om kriget. Hans perspektiv var att tala om vad krig egentligen var, han vände sig mot den gängse glorifieringen.

Hemingways novell Soldier's Home bygger på hans egna känslor av skuld vid hemvändandet och sedan på hans föräldrars och det övriga samhällets naiva och romantiska syn på kriget och ovilja att acceptera de svåra psykologiska sår som etsat sig fast i hans själ.

Agnes och Hemingway skrev till varandra men till sist fick han ett brev i vilket hon försköt honom. Krossad och bitter flyttade han till Chicago där han hade bestämt sig för att lyckas som författare. Men Agnes stannade kvar inne i hans huvud och elva år senare gav han ut sin första framgångsrika roman Farväl till vapnen, 1929. Historien bygger på hans och Agnes möte i Italien under kriget.

Europa och modernismen

Genom litterära kretsar och vänner träffade Hemingway den smått förmögna Elizabeth Hadley Richardson. Den från Paris hemvändande författaren Sherwood Andersen talade om för Hemingway att Paris var stället dit varje seriös författare skulle bege sig om han ville vara nära händelsernas centrum. Med ett kontrakt på fickan rörande reportage om Europa för tidningen the Toronto Daily Star och Hadleys underhåll från sina föräldrar bestämde sig de båda att flytta till Paris. I september 1921 gifte de sig och strax efter tog de båten till Europa.

Den förlorade generationen

Hemingway blev i Paris vän med avantgardistförfattarna Ezra Pound och Gertrude Stein. Båda kom att påverka hans skrivande stort. Three Stories and Ten Poems kom 1923 och Hemingway blommade ut som författare under influens av Stein, Ford, Ezra Pound, F. Scott Fitzgerald och James Joyce.

Trots att Hadley var havande tog de en tur till Pamplona. Tjurrusningen på gatorna och tjurfäktningarna imponerade stort på dem båda. Den resan samt några resor till kom att ligga till grund för Och solen har sin gång som gavs ut 1926. Boken beskriver hur några moraliskt lössläppta individer från USA och England lever i mellankrigstidens Frankrike och Spanien. De var medlemmar i den så kallade förlorade generationen.

1923 flyttade paret till Toronto för att man trodde att det var säkrare att föda barn där. John Hadley Nicanor Hemingway föddes den 10 oktober 1923. Hans smeknamn blev Bumby. I januari 1924 åkte man tillbaka till Europa. Under 1924 och 1925 gavs två versioner ut av I vår tid. Det var en samling historier som gestaltades av hans alter ego Nick Adams. Hemingway var även redaktör för Transatlantic Review en litteraturtidskrift som ägdes av Ford Maddox Ford.

Kvalitetsåren

Från 1925 till 1929 producerade Hemingway några av 1900-talets viktigaste litterära alster med I vår tid, Och solen har sin gång, Att ha och inte ha och Farväl till vapnen steg han från okänd till att bli en av sin generations viktigaste författare. Hemingway dedicerade Och solen har sin gång till Hadley och Bumby, som förord satte Hemingway in Gertrude Steins passande kommentar om deras övningar i Paris; Ni tillhör alla den förlorade generationen.

Hemingway och Hadley skildes 1927 och han gifte sig med modejournalisten Pauline PfeifferVanity Fair och Vogue, senare samma år. 1928 lämnade de Paris för Key West i Florida. Hemingway tyckte att det var en underbar plats att arbeta på. De cirka tio åren Hemingway levde i Key West var de mest produktiva. Han skrev på från tidig morgon fram till mitt på dagen då han åkte ut med sin motorbåt och fiskade. På kvällarna tog han sig ett glas i vänners lag.

Faderns självmord

Hemingways far sköt sig själv den 6 december 1928 efter en tid av depression och felspekulation. Självmordet var något som Hemingway aldrig kunde förlåta sin far för. Hans favorituttryck - som han skrev i böcker som han dedicerade till nära vänner - var Il faut d’abord durer, franska för det viktiga är att hålla ut.

1933 bjöd Paulins rika farbror Gus paret på safari i Afrika. Hemingway var totalt upptagen med projektet och gjorde minutiösa ändlösa förberedelser. Själva resan inspirerade honom att skriva Afrikas gröna berg.

1937 reste Hemingway till Spanien för att rapportera om det spanska inbördeskriget. Korrespondenten Martha Gellhorn som senare skulle bli hans fru anslöt sig. När Hemingway var dryga 40 år gamla hade han blivit Papa med alla. Han var en man med stort skägg och alltid klädd i fritidskläder. Ett kraftfullt fysiskt utseende och en stark personlighet med massor av charm och som gick in i allt han höll på med stor entusiasm; författande, boxning, supande och historieberättande. Han lämnade få kvinnor oberörda. Inspirerad av sin tid i Spanien skrev han romanen Och klockan klämtar för dig som kom ut 1941.

Andra Världskriget

Gellhorn skrev om kriget i Europa och Hemingway slöt upp 1944 i London. Han kom sedan till Paris innan den amerikanska armén kom på plats. Trots att han var de amerikanska journalisternas platschef fick han inte åka med när USA åkte in i Paris. Han hyrde en privatbil och körde in i Paris på sidogatorna till han kom till det flottaste hotellet. Där hittade han cognacsförrådet och dagen efter när hans bror, även han journalist, kom in i Paris hittade han en lagom berusad Hemingway på hotellet.

Nobelpriset i litteratur

I januari 1951 påbörjade Hemingway historien som skulle komma att bli Den gamle och havet. Det var en historia han för första gången hört berättas 1935. Den handlade om en gammal kubansk fiskare som fångat en enorm svärdfisk och kämpade först mot svärdfisken och sedan mot de glupska hajarna som ville äta upp hans fångst. Boken gavs ut 1952. 1954 fick han ta emot Nobelpriset i litteratur för bland annat Den gamle och havet.

Elchockbehandling

1954 överlevde han två flygplanskrascher med skadade njurar och lever. På grund av njurproblemen fick han högt blodtryck och medicinen han fick mot detta gav honom svåra depressioner. Han kunde inte längre skriva; han drack allt mer och blev 1960 för första gången inlagd på Mayo Clinic i Rochester, Minnesota för avgiftning. Han var på kliniken 39 gånger och varje gång fick han elchocksbehandling. En morgon några dagar innan sin 62:a födelsedag hade han nått gränsen för sitt lidande och tog sitt eget liv med ett gevär.

Isbergstekniken

Isbergstekniken eller Teorin om utelämnandet beskrevs på följande vis:

- Om en författare känner till tillräckligt om det han skriver, då kan han utelämna delar av detta och då vet han att läsaren, om författaren är ärlig och sann i sin historia, kommer att känna och uppleva det utelämnade som om författaren ändå hade skrivit om det. För trögheten av ett isbergs rörelse består endast till en åttondel av det som är synligt. Men om författaren inte känner till tillräckligt om det han skriver och utelämnar delar av detta då gör han bara tomma hål i sin berättelse.

Kuriosa


Hemingway har också fått ge namn åt polydaktyla katter. Detta är katter som har extra "tår" på sina tassar, resultatet av en genetisk mutation. Det finns fortfarande en koloni av katter som är polydaktyla nära hans hem i Key West.

Bibliografi

Novellsamlingar

Romaner

Priser och utmärkelser

Litteratur

Externa länkar

Personliga verktyg