Erik Sparre (1816-1886)

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Erik Josias Filip Sparre af Söfdeborg, född 2 mars 1816 i Gävle, död 17 juni 1886 i Vänersborg, var en svensk greve, ämbetsman och riksdagsledamot. Han var son till landshövdingen Erik Samuel Sparre och Catharina Ulrika Montgomery (1787-1866) och brorson till justitierådet och landshövdingen Carl Georg Sparre. Han var från 1851 gift med sin kusin Ottiliana Sparre (1820-1900).

Sparre tog 1839 jur.kand.-examen från Uppsala universitet. Under många år arbetade han på Svea hovrätt, från 1840 som auskultant, från 1849 som adjungerad ledamot och från 1850 som assessor. Åren 1844-1886 var han riksdagsledamot, 1844-1865 som representant för adelsståndet, 1866-1869 invald i första kammaren av Älvsborgs län och 1870-1886 invald i andra kammaren i valkretsen för städerna Vänersborg och Åmål. Han var ordförande i lagutskottet 1850-1877 och andra kammarens ålderspresident 1874-1886. Sparre var politiskt konservativ, protektionistisk och starkt engagerad för skandinavismen. Han var ledande inom junkerpartiet, en aristokratisk grupp inom lantadeln som hade goda relationer till kronprins Karl, sedermera Karl XV.

Sparre var landshövding i Älvsborgs län 1858-1886 och skall vid ett tillfälle när hans kunskaper ifrågasattes av riksdagen ha yttrat: "Visserligen är jag icke någon fullkomlig landshövding, men jag vet tjugotre landshövdingar, som äro sämre än jag". Han var engagerad i näringslivsfrågor och pådrivande för utbyggnaden av järnvägsnätet, bland annat utverkade han medel för Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga Järnväg samt Dalslands kanal. Hans död 17 juni 1886 i Vänersborg var en olyckshändelse då en skenande häst kom i hans väg.

Källa

Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Sparre, Erik Josias, 1904–1926 (Not).


Företrädare:
Bengt Carl Bergman
Landshövding i Älvsborgs län
1858-1886
Efterträdare:
Wilhelm Lothigius
Personliga verktyg