Från Rilpedia

Erik Johan Ljungberg, född 4 mars 1843 i Grythyttan, Örebro län, död 5 april 1915 i Stockholm, var en svensk ingenjör, metallurg och industriman.

Ljungberg var chef för Stora Kopparberg under nästan 40 år, under vilket företaget starkt utvecklade järnhantering och framför allt skogsindustri. Han var en av sin samtids ledande industrialister, och var också verksam inom teknisk och vetenskaplig forskning. Han var även starkt intresserad av utbildningsfrågor. Hans stora förmögenhet har gett upphov till Erik Johan Ljungbergs utbildningsfond.

Biografi

Ljungberg genomgick Filipstads bergsskola 1865, var elev och bokhållare vid Villingsbergs bruk 1861-64, blev smidesbokhållare vid Stjärnfors bruk 1866, anställdes vid Munkfors bruk 1867 och var förvaltare där 1869-75. Han utsågs 1875 till disponent vid Stora Kopparbergs bergslag och var detta stora företags disponent och verkställande direktör 1888-1913.

Ljungberg fäste tidigt sin uppmärksamhet på en förbättrad generering av bränslegas. Som nybliven disponent för Kopparbergs bergslag fick han under sin ledning omdaningen och utvecklingen av Domnarvets järnverk, där han, övertygad om nödvändigheten att grunda en stor järnproduktion i den mellansvenska bergslagen på därvarande rika tillgångar av billig fosforhaltig järnmalm, 1891 införde de basiska färskningsmetoderna såväl för bessemer- som martinprocessen. Genom anläggande av ett för svenska förhållanden jättelikt valsverk fullföljdes den plan, som han vid de basiska metodernas införande vid Domnarvet utstakade för detta verk.

Ljungberg fick stor betydelse på träkolningens område genom sin ugn, som utfördes vid Domnarvet och till vilken utexperimenterades omfattande anordningar för tillgodogörande av kolningens biprodukter. Han hade även stort intresse för elektrometallurgi, om vilket bland annat de i stor skala utförda försöken med elektrisk malmreduktion vid Domnarvet vittnar.

Ljungberg tilldelades även en mängd offentliga uppdrag, såsom utredningar om järnvägstaxor, exporttariffer, folkundervisning och underhandlingar om handelstraktater, särskilt med Tyskland 1906 och 1911. Han var initiativtagare till och en av stiftarna till Sveriges industriförbund. Han blev ledamot av Vetenskapsakademien 1900 och av Lantbruksakademien 1909. Han tilldelades Jernkontorets stora medalj i guld 1907. Han blev filosofie hedersdoktor vid Stockholms högskola 1909. Vetenskapsakademien slog över honom sin minnespenning för 1923.

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Ljungberg Erik Johan, 1904–1926 ^(Not).

Supplement