Egron Lundgren

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Egron Lundgren, självporträtt, målat i London 1855

Egron Sellif Lundgren, född 18 december 1815 i Stockholm, död 16 december 1875 i Stockholm var en svensk konstnär och författare. Hans lite egendomliga förnamn är givet av en omtänksam fader som önskade sin lille nyfödde ett rofyllt liv, eg-ron.

Egron Lundgren kan betecknas som den svenska akvarellkonstens fader. Han började först som oljemålare där han utförde genremålningar och historiska framställningar i tidens anda. Under sina många resor till Italien, Spanien och Indien fann han dock sitt rätta uttrycksmedel i akvarellen vars teknik han utvecklade till ett mästerskap. Han bosatte sig i mitten av 1850-talet i London där han hade stora framgångar som porträttmålare.

Med London som utgångspunkt företog han sedan ytterligare resor både till Italien och Spanien men även till Egypten och Indien. Hans reportagemålningar från sepoyupproret i Indien anses utgöra en av höjdpunkterna i hans produktion.

Hans akvarellteknik utvecklades med åren till en snabb, upplöst teknik i rena, klara färger och lätt penselföring.

England med sina dimhöljda öar kom till fullt uttryck i arbetena från hans många resor.

Sina sista år tillbringade Egron Lundgren i Stockholm men också därifrån fortsatte han sitt resande. Mest känd för en sentida publik har han blivit genom sina brev och dagboksanteckningar, utgivna under titeln En målares anteckningar 1 - 2

Egron Lundgrens väg i Södra Ängby, Stockholm är uppkallad efter Egron Lundgren.

Innehåll

Biografi

Lundgren studerade från 1829 vid Teknologiska institutet med inriktning på bergshantering. Därefter arbetade han en tid i Eskilstuna och på Finspångs kanongjuteri.

Han återvände till Stockholm och mellan 1835 och 1839 studerade han vid konstakademien. Han hade redan som barn tecknat interiörer i hemmet, läsande eller spelande flickor och porträtt som han färglade i akvarell.

Oljemålningar

1839 reste han till Paris, där han målade på Léon Cogniets elevateljé. Han kopierade de gamla mästarna i Louvren och målade ett par oljemålningar; Grisett i ett fönster, Falstaff (1840) och Porträtt (1841) som var ett självporträtt.

Hösten 1841 reste han till Rom där han tillsammans med andra skandinaver levde ett stämningsfyllt liv och fick många intryck både av platsen och naturen. Han hade dock inte för avsikt att stanna utomlands så länge, men när han var på väg hem 1842, så reste han via Venedig till Neapel för att åter igen hamna i Rom.

Han hade fått akademiens resestipendium 1843-1849 och besökte München och Wien 1845. Han reste ofta omkring i Italien där han enligt egen utsago ägnade sig "åt de högre konststudier som erfordrades för en historiemålare".

Han målade i olja tavlorna Neapolitanska fiskare och Vinskörd (1843). Flicka från Sonino med sin bror (1846), Corpus Dominifesten i Rom (1847). Han tecknade Homeros sjunger för folket.. och målade även små porträtt som J. A. Josephson och Stäck (1846), O. J. Södermark (1847).

Akvarellmålning

Våren 1849 lämnade han Rom för att resa hem, men tog vägen via Spanien genom Barcelona och Granada till Sevilla där han stannade från augusti 1849 till maj 1853. Det var under denna tid han övergick till att måla akvareller och övergav tanken på att bli historiemålare. Han influerades av sina engelska kollegor John Phillip och F. Topham. Han blev uteslutande en verklighetsavbildare och hämtade inspiration från gator, kyrkor, marknadsliv och folkfester. Han målade bönder, präster, käringar, zigenarflickor och unga damer.

Hans skisser från gator och kyrkor hade en raskhet och skärpa som visade att det var då som han fann det område som passade hans personliga läggning och konstnärliga temperament. Tidigare det hade varit något famlande talangfullt men opersonligt i hans arbeten.

Lundgren var ingen djup natur, men han hade begåvning för improvisationer och illustrationer i färg. I hans färgbehandling fanns en spelande och sprakande livfullhet som inte hade någon likhet med hans tidigare stela och försiktiga, skarpa och utslipade målningssätt. Han hade vid den tiden blivit en kolorist och ibland impressionist.

Resa till England

Indisk danserska

1850 blev han ledamot av konstakademien och blev erbjuden en tjänst som professor 1853. Denna tjänst tackade han dock nej till. Samma år lämnade han Spanien och följde sina engelska vänners uppmaning att besöka London där han introducerades i societeten. Han fick beställningar av drottningen och hade framgång med sina spanska akvareller. Han målade till största delen porträtt av mondäna damer och barn, men även ceremonier vid hovet, kungliga bröllop och dop samt på beställning scener ur Shakspeares skådespel.

Han hade beslutat sig för att arbeta sig till framgång och oberoende vilket han lyckades med. På nyåret 1858 fick han ett erbjudande av ett företag i Manchester att resa till Indien för att göra teckningar av det uppror - sepoyupproret - som hade brutit ut där. Under drottningens personliga beskydd fick han resa med den engelska arméns högkvarter. Han återvände till England efter ett år och ställde med stor framgång ut omkring 500 blad som han hade tecknat under resan.

Att han inte helt hade övergivit oljemåleriet, visade verket Spionen förhöres, som han hade utfört med en mycket kraftfullare hållning än hans tidigare karriär i Italien.

Övriga resor

Sommaren 1860 besökte Lundgren, efter 21 år utomlands, Sverige. 1861 gjorde han en resa i södra Norge och vintern 1861-1862 tillbringade han i Egypten. 1857 och 1862-1863 var han i Spanien. Under alla sina resor sysselsatte han sig med att måla allt vackert och intressant som han såg; människor, landskap, stämningar, stadsbilder och interiörer.

Under hela denna tid var han dock bosatt i London där han deltog flitigt i utställningar. Han invaldes 1864 i den ansedda och aristokratiska Society of painters in watercolours, som en av endast cirka 30 medlemmar.

1865 reste han åter till norra Italien och flyttade hem till Stockholm 1867. När vintern närmade sig reste han till Sevilla och därefter London. Han bodde i Stockholm mellan 1869 och 1871 då han reste till Egypten och därefter Italien där han stannade till 1873. Under den tiden studerade han till största delen ungrenässansens konst i Perugia och Florens.

Resten av sitt liv bodde han i Sverige där han målade skogspartier och svensk natur. Det motiv som intresserade honom mest var dock Kina slott vid Drottningholm.

Författare

Det var under sina sista år som han blev känd även som författare. Han hade från sin ungdom varit en flitig och underhållande, spirituell brevskrivare. Ett litet urval av hans brev till sina anhöriga trycktes 1861 uteslutande för vänkretsen och han själv var inte engagerad i urvalet och tryckningen av dessa.

1870 gavs En målares anteckningar, Italien och Spanien ut, som var brev från hans första vistelse utomlands. För detta blev han tilldelad Svenska akademiens mindre skådepenning i guld 1871.

1872 gavs Indien ut och 1873 Lediga stunder i främmande land med intryck från vistelsen i Egypten och Italien'

Lundgrens manuskriptsamling - däribland samtliga brev som han skrev till sin bror - testamenterades av denne till Kungliga biblioteket. Ett omfattande utdrag ur dessa och ur hans övriga brev och papper gavs ut 1905.

Lundgren uppträdde som illustratör med bilder till Stephens Bihang till Fritjofs saga (1839), till lady Tenisons Castile and Andalucia (1853), Spanish pictures drawn with pen and pencil i slutet av 1860-talet, Travelling in Spain the present day (illustrerad av John Phillip och Lundgren, 1866) samt till Svenska folksagor av Hyltén-Cavallius och Stephens (1875).

1876 instiftade Konstakademien stiftade "Egron-Lundgrensmedaljen" som delades ut till framstående svenska akvarellmålare.


Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Personliga verktyg
På andra språk