EISCAT

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
EISCAT-radarn i Kiruna (diameter 32 m).

EISCAT, förkortning för European Incoherent SCATter scientific association , är en vetenskaplig organisation som driver ett antal radaranläggningar på Nordkalotten och Svalbard. Organisationens huvudkontor, EISCAT headquarters, ligger i Kiruna. Huvudsakligen studeras jordens jonosfär och övre atmosfär.[1]

Namnet innehåller orden incoherent scatter (sv. inkoherent spridning) vilket syftar på mätprincipen: man tar emot och analyserar de mycket svaga radiovågor som sänds ut när radarns sändarvåg sätter jonosfärens fria elektroner i rörelse.

Innehåll

Anläggningar

EISCAT-radarn på Svalbard.
Foto: Tom Grydeland

Anläggningarna består av tre olika radarsystem:[1]

  • Ett system, EISCAT UHF, bestående av tre radaranläggningar; en i Tromsø i Norge (sändare och mottagare), en i Kiruna (mottagare), och en i Sodankylä i Finland (mottagare), alla arbetande på 931 MHz. Sändaren har en maximal teoretisk effekt på 2 MW. Finessen med att ha tre mottagare är att man kan bestämma rymdplasmats rörelser i jonosfären i tre dimensioner, vilket gör denna anläggning världsunik.
  • En radar, EISCAT VHF, i Tromsø, arbetande på 224 MHz med maximal effekt 1.5 MW.
  • En anläggning med två radarantenner, EISCAT Svalbard radar eller ESR, på Svalbard. Dessa antenner arbetar på 500 MHz med en maxeffekt av 1 MW.

Dessutom driver EISCAT en anläggning för aktiva studier av jonosfären vid Ramfjordmoen nära Tromsø.

Vetenskap med EISCAT

EISCAT används för att studera många olika fenomen i övre atmosfären och jonosfären. Några exempel på forskning med EISCAT:

  • Plasmautflöden från jorden. EISCAT har kunnat mäta hur jorden förlorar omkring 1 kg/s (mestadels syre) som flödar ut i rymden från norrskensovalen, genom helt naturliga processer.[2]
  • Med EISCAT kan man se i detalj hur jonosfären reagerar på (och påverkar) rymdväderutbrott.[3][4]
  • Samtidiga mätningar med EISCAT och forskningssatelliter som Cluster har gjort det möjligt att se detaljer i magnetosfären, och hur strukturer i denna flyttar sig.[5] EISCAT används även tillsammans med andra markbaserade mätningar av rymdfenomen.[6]
  • Genom att studera meteorspår har det med EISCAT gått att visa hur meteorer faller sönder när de kommer in i atmosfären.[7][8] Det har också gått att visa att inflödet av meteorer till jorden påverkas av Jupiter och Saturnus.[9]
  • Airglow är ett svagt ljus från luftmolekyler i övre atmosfären, upptäckt 1868 av Anders Jonas Ångström. Med hjälp av anläggningen i Ramfjordmoen har sådant ljus kunnat skapas artificiellt.[10]

Organisation och historia

EISCAT är ett samarbete mellan forskargrupper och forskningsråd i Sverige, Norge, Finland, Tyskland, Japan, Kina och Storbritannien. Medlemmarna har skiftat något: Frankrike var medlem från organisationens start år 1975 fram till 2005, medan Japan och Kina tillkommit senare (1996 respektive 2007). UHF-anläggningen invigdes den 26 augusti 1981 av kung Carl XVI Gustaf, medan VHF-radarn tillkom 1985.[11] Svalbardradarn blev färdig 1996[12].

Referenser

  1. ↑ 1,0 1,1 EISCATs webbplats, länkad 2008-09-24.
  2. ↑ J.-E. Wahlund m fl, EISCAT observations of topside ionospheric ion outflows during auroral activity - Revisited, Journal of Geophysical Research (ISSN 0148-0227), vol. 97, nr. A3, 1992, s. 3019-3037.
  3. ↑ Disputation: Stormar i jordens magnetosfär. Pressmeddelande från Institutet för rymdfysik 2003-06-05, länkat 2008-09-24.
  4. ↑ Jätteutbrott kan ge jorden solsveda. Pressmeddelande från ESA 2007-07-30, länkad 2008-09-24.
  5. ↑ Courage pays off as Cluster completes cusp crossing in Arctic blizzard. Pressmeddelande från ESA 2001-01-31, länkat 2008-09-24.
  6. ↑ Fuglesang öppnade observatorium på Svalbard. Pressmeddelande från ESA 2008-04-09, länkat 2008-09-24.
  7. ↑ Högupplösta radarmätningar avslöjar meteorers finstruktur. Pressmeddelande från Institutet för rymdfysik 2008-04-23, länkat 2008-09-24.
  8. ↑ Professor i stjärnfall. Pressmeddelande från Institutet för rymdfysik 2007-11-06, länkat 2008-09-24.
  9. ↑ Nya rön om stjärnfall ovan polcirkeln. Pressmeddelande från Institutet för rymdfysik 2008-05-04, länkat 2008-09-24.
  10. ↑ Disputation vid Institutet för rymdfysik, Kiruna. Pressmeddelande från Institutet för rymdfysik 2000-11-17, länkat 2008-09-24.
  11. ↑ EISCAT. Artikel på norska Wikipedia, länkad 2008-09-24.
  12. ↑ EISCAT. Informationsblad från Vetenskapsrådet, länkat 2008-09-24.

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/EISCAT"
Personliga verktyg