Från Rilpedia

Den här Användare Caspiax avser att jobba med att förse artikeln med källor under sommaren 2009 saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (april 2009)

Dödahavsrullarna, en samling handskrifter som hittats i Qumran. Fynden gjordes år 1947 av en herdepojke som kastade sten i en grotta och hörde hur det krasade. I grottan fann man krukor med skrifter som kunde dateras kring vår tideräknings början. Senare har man funnit skrifter i ytterligare tio grottor. År 2001 var samtliga Qumranskrifter översatta.

Bland de skrifter som återfanns var större och mindre fragment från samtliga bibelböcker utom Ester. Viktigast är en fullständig version av Jesaja. Då de tidigare äldsta kända hebreiska handskrifterna är från 900-talet e.Kr., innebar fynden i Qumran att man fick tillgång till handskrifter som var ungefär 1000 år äldre och tillkomna före masoreternas standardisering av texten.

Man fann också skrifter som härrörde från ett judiskt samfund som hade sitt säte i trakten. Vanligen förknippas detta samfund med esséerna.

Innehåll 1 Intressant om Dödahavsrullarna 2 Forskning om Dödahavsrullarna 3 Dead Sea Scrolls Foundation 4 Böcker om Dödahavsrullarna 5 De två forskargrupperna 6 Källor 7 Externa länkar

Intressant om Dödahavsrullarna

Förutom de bibliska texterna som hittades vid Qumran hittades även en stor samling dokument som kommuniteten antas ha skrivit för eget bruk. Det finns till exempel ett dokument som heter 'Kommunitetens Regel' (4Q258 (Sd)) som beskriver strikta riktlinjer i kommuniteten.

Särskilt intressant för kristna kan vara att man i dödahavsrullarna hittar för första gången en parallell till de kristna salighetsprisningarna (Matteus Evangelium kap 5, Lukas Evangelium kap 6). I nya testamentet läser man: "Saliga är de som är fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till." I en av dödahavsrullarna (4QBeat) hittar man en text från samma period med ett liknande format: "Saliga är de _____ för de skall _____." Dessutom finns åtta enskilda salighetsprisningar angivna; samma antal som i nya testamentet. Några har dragit slutsatsen att detta kan ha varit ett allmänt sätt att formulera värderingarna hos en religiös grupp, dvs att Jesus och de tidiga kristna använde sig av ett känt format.

Forskning om Dödahavsrullarna

Dödahavsrullarna är 2000 år gamla (huvudsakligen) pergamentbitar som kräver mycket specialiserade konserveringsteknik om de skall bevaras för framtiden. Vissa får, till exempel, bara ställas ut i museer under tre månader varefter de måste bevaras i total mörker under ett helt år. Vissa fragment är skadade eller förmörkade såpass att speciell teknik behövs för att ens se om en text har tidigare skrivits på dem. Följaktligen kan inte dödahavsrullarna göras tillgängliga till alla forskare i original, utan måste fotograferas.

När rullarna fotograferats så finns ändå mycket arbete kvar. Den som läser och förstår hebreiska idag kan inte nödvändigtvis tyda texten i rullarna (som huvudsakligen är skrivna på hebreiska men även på arameiska och grekiska). Bokstäverna är skrivna på ett gammalt sätt och är ibland svårlästa. Dessutom finns ibland endast några rader eller ord på fragmentena och stora luckor eller hål i pergamentet kan finnas emellan (detta på grund av pargamentet har ruttnat under två millennier eller skadats på annat sätt). Någon måste pussla ihop bitarna och fylla i luckorna. Detta är möjligt där man känner till den föreställda texten, som till exempel i en biblisk bok. Medan med andra texter går det endast att gissa på det som en gång har skrivits eftersom man inte har tillgång till något annat exemplar och inte kan jämföra det man har med något annat.

Ett exempel på detta arbete kan ses här: Föreställ dig att man hittar en text där följande ord är angivna medan de andra saknas:

"______ är min herde, ___ skall _____ fattas."

Man kan med relativt hög säkerhet gissa på att texten kommer ifrån den kända Psaltaren 23:

"Herren är min herde, mig skall intet fattas."

När allt har gjorts för att konstatera vad som är skrivet i texterna kommenterar forskarna på det de har upptäckt. Det kan till exempel hända att några ord finns i dödahavsrullarnas version av en psaltarpsalm men den har inte funnits med i vår bibel. Det kan hända att en hel rad eller stycke finns med här, men har saknats där. Ibland har endast ordföljden ändrats något.

Allt detta publiceras till slut i en stor uppslagsverk som heter Discoveries in the Judean Desert - 'Upptäckterna i den judaiska öknen' (förkortat DJD). DJD-projektet utgör 38 volymer i samma storlek som en encyklopedia och fotografierna är på skalan 1:1. Dessa utgivs av Oxford University Press och kan hittas i de flesta akademiska biblioteken. Nu kan alla som är intresserade ha tillgång till fotografier och förklaringar utan att behöva resa till Israel, Jordanien eller en av de andra länder där dödahavsrullarna finns, för att kunna se originalen. Det spelar ingen roll om du är lekman och bara vill titta eller om du är professor och vill skriva en fackbok, alla har nu tillgång. Klicka här om du vill se några bilder på dödahavsrullarna samt kommentar på engelska.

Dead Sea Scrolls Foundation

I tidiga 1990-talet grundades stiftelsen Dead Sea Scrolls Foundation för att samla in donationer och administrera den pågående forskningsarbetet i DJD-projektet. Idag arbetar Dead Sea Scrolls Foundation även med museer som vill låna dödahavsrullarna i en egen utställning, samt med andra forskningsprojekt.

De som har arbetat med och forskat på dödahavsrullarna inkluderar bl a (i ingen särskild ordning):

D Barthélemy, J.T. Milik, P. Benoit, M. Baillet, J. A. Sanders, Weston Fields, Shalom Paul, Larry Schiffman, Walter Harrellson, John M. Allegro, R. de Vaux, Emanuel Tov, P.W.Skehan, Eugene Ulrich, J.E. Sanderson, E. Qimron, J. Strugnell, E. Eshel, J. Vanderkam, Frank M. Cross, M. Brady, H. Attridge, D. Parry, J.M. Baumgarten, M. Broshi, Torleif Elgvin, J.A. Fitsmeyer, S. Talmon, J. Ben Dov, U. Glessmer, G. Brooke, F. Garcia Martinez, M.J.W Leith, E. Puech, P. Alexander, Geza Vermes, H.M. Cotton, A. Yardeni, D.M. Gropp, E. Chazon, D. Dimant, P.W. Flint, D. Pike, A. Skinner, D.J. Harrington, J. Baumgarten, Stephen J. Pfann, J. Charlesworth M. Abegg

Böcker om Dödahavsrullarna

• The Dead Sea Scrolls : A New Translation, Michael O. Wise, Martin G. Abegg
• Complete Dead Sea Scrolls, Geza Vermes
• The Dead Sea Scrolls Bible, Martin G. Abegg, Peter Flint
• The Meaning of the Dead Sea Scrolls , James VanderKam, Peter Flint
• The Dead Sea Scrolls Translated: The Qumran Texts in English, F. Martinez, W. Watson
• The Dead Sea Scrolls Deception, Michael Baigent, Richard Leigh
• Dechiphering the Dead Sea Scrolls, Jonathan G. Campbell

De två forskargrupperna

Mot slutet av 1954 hade två helt skilda grupper av experter etablerats, och dessa arbetade med två olika uppsättningar skriftrullar. Den ena gruppen var israelerna i västra Jerusalem, som hade tillgång till de rullar som förvärvats av professor Eleazar Sukenik vid Hebreiska universitetets arkeologiska institution och dennes son Yigael Yadin, ÖB för den israeliska armén 1949, doktor i arkeologi 1955. I Östra Jerusalem, på Rockefellermuseet (Palestine Archaelogical Museum), ledde fader de Vuax en grupp internationella, till katolska kyrkan knutna forskare. Enligt Michael Baigent och Richard Leigh, som beskrivit maktspelet bakom kulisserna, ^[1] kände inget av dessa båda forskarlag till vilka skrifter det andra arbetade med och grupperna kommunicerade inte ens med varandra. Endast få resultat läckte ut då och då till vetenskapliga tidsskrifter och inget av dem kände till vad det andra var i besittning av eller arbetade med - bortsett då från vad som möjligen läckte ut via vetenskapliga tidskrifter. I Till en början var inte rullarna tillgängliga för allmänheten. De Vaux team var med ett undantag en liten grupp katolska teologer och forskare, knutna till Påvliga bibelkommissionen i Vatikanen,^[2] som utsetts för att översätta och tolka rullarna. I gruppen ingick följande personer:

• Fader Roland de Vaux, gruppens ledare som i egenskap av ordförande för det i Jerusalem belägnaRockefellermuséets styrelse handplockade de övriga. Vaux var sedan 1945 chef för den dominikanerstyrda École Biblique, belägen i den jordanska östra sektorn av Jerusalem, och sedan sextio år ett centrum för stadens fransk-katolska bibelforskning.
• Dr. John Allegro från Oxford,den ende agnostikern och religiöst neutrale i gruppen
• Professor Frank Cross, verksam vid McCormick Theological Seminary i Chicago och vid Albrightinstitutet i Jerusalem.
• Dr Claus-Hunno Hunzinger, som snart ersattes av den franske prästen fader Maurice Baillet.
• Fader Josef Milik, polsk präst bosatt i Frankrike. Som elev och nära förtrogen till de Vaux fick Milik hand om en stor mängd gammaltestamentliga apokryfer samt det omfångsrika material som gällde lära, ritualer och regler hos församlingen i Qumran.
• Fader Patrick Skehan, också han amerikan, chef för Albrightinstitutet.
• Fader Jean Starcky, ansluten till Centre Nationale de la Recherche Scientifique och expert på arameiska.

Hela materialet och resultaten av det löpande arbetet placerades i ett rum, Skriftkammaren, som var gemensamt för alla i forskargruppen.

Allegro kom i konflikt med den övriga gruppen, vilket ledde till att han på egen hand publicerade böcker om rullarna. Denna konflikt ledde till slut till att en större grupp fick tillgång till dem och att de så småningom publicerades för allmänheten. Historien kring detta återges av Michael Baigent och Richard Leigh i boken Dödahavsrullarnas hemlighet^[3].

När Allegro avsattes ur gruppen kom han att ersättas av John Strugnell. Vid fader de Vaux död 1971 tillkom även fader Pierre Benoit genom att de Vaux testamenterade sin rätt till rullarna åt Benoit. På samma sätt ersattes Skehan av professor Eugene Ulrich och Starcky av fader Emile Puech. När Benoit avled 1988 kom detta förfarande att ifrågasättas starkt, vilket tillsammans med Allegros fejd bidrog till att rullarna gjordes tillgängliga för en bredare publik.

Källor

1. ↑ Baigent, Michael & Leigh, Richard (1991) The Dead Sea Scrolls Deception . London: Jonathan Cape. Utgiven på svenska under namnet Dödahavsrullarnas hemlighet år 2006 som pocketbok av Bazar Förlag AB i Stockholm. ISBN 978-91-7028-048-1/ISBN 91-7028-048-7.
2. ↑ ibid, ss 54-56
3. ↑ Baigent, Michael & Leigh, Richard (1991) The Dead Sea Scrolls Deception . London: Jonathan Cape. Utgiven på svenska under namnet Dödahavsrullarnas hemlighet år 2006 som pocketbok av Bazar Förlag AB i Stockholm. ISBN 978-91-7028-048-1 / ISBN 91-7028-048-7.

Externa länkar

• The Dead Sea Scrolls Foundation