Från Rilpedia

Dränering innebär att man gräver diken för att dränera bort oönskat grundvatten eller ytvatten från ett område, exempelvis en tomt vid grundläggning eller gatu och vägbygge.

Dräneringsrör

Vid dränering gräver man ned dräneringsrör för effektivare avrinning. Dräneringsrör skiljer sig från avloppsrör genom att dräneringsrören är perforerade med små hål och är inte täta. Till de äldre dräneringarna användes antingen tegelrör eller betongrör med öppna skarvar. Detta för att ytvatten och grundvatten ska kunna tränga in i rören och därefter ledas bort. I dag använder man plaströr eller slang med en dimension av från cirka 50 millimeter till 150 de fins med eller utan flätad kokos för att förhindra att dräneringsrören täpps igen av jord eller sand. De rör som inte har kokos väv lägger man grov sågspån omkring, eller vad som är praxis vid grundläggning genom att omsluta rören och en del av makadamen med fiberduk.

Dränering av källarvägg

En källarvägg dräneras genom att man gräver ett cirka 1 meter brett dike intill källarväggen, och ned mot en halv meter under nivån under husets grundsula, husets lägsta punkt. Längst ned i dräneringen lägger man med ett litet fall ett perforerat dräneringsrör vilket ska leda bort både grundvatten nedan ifrån och regnvatten ovanifrån. Röret leds bort från huset, till en stenkista eller till avlopps- eller dagvattensystem (vanligast till en dräneringsbrunn på tomten). Dräneringsröret ska läggas några decimeter ut från huset och rörets hjässa får i ledningens högsta punkt inte ligga högre än underkanten på husets bottenplatta.

Innan man lägger röret på plats, lägger man en fiberduk geotextil på botten dukens uppgift är att förhindra att omgivande jord blandas med gruset, och på sikt täpper till dräneringsledningen). När duken är på plats lägger man röret och häller på dräneringsgrus makadam 8-16 mm). Gruset ska omsluta röret. Under röret ska det finnas omkring 3-10 cm grus, på sidorna och uppåt minst 20 cm, gärna mer. När gruset är på plats viker man över fiberduken, så att en "tub" bildas. Har man mycket fiberduk är det bara en fördel om man från tuben låter duken fortsätta uppåt mot marknivån, som ett extra skydd mot jord. Sedan fyller man på med så kallat måttligt vattengenomsläppligt material (vanligtvis speciellt dräneringsgrus, eller ren makadam) som packas ordentligt. Allra överst avslutar man med ett cirka 30 cm tjockt bärlager, matjord bör inte läggas mot källarväggen samt att den övre ytan ska luta bort från husväggen. De 30 till 40 cm intill husväggen bör ej användas som blomrabatt utan bör prydas med dekorativa stenar eller singel.

I samband med dräneringen passar man också på att ge källarväggen ett fuktskydd. Här finns två skolor:

• Den äldre är att man med benslar kallasfalt eller använder Platonmatta, en plastmatta. Detta kan kombineras med värmeisolerande skivor av cellplast.
• eller så använder man dränerande skivor isodrän eller pordrän, skivor som ger en varm och torr källarvägg. Dessa skivor betår av cellplastkulor och asfalt. Inför montering av dessa skivor friläggs källarvägg från asfalt.

Se även

• Markavvattning
• För dräneringsrör inom jordbruket, se täckdike
• För dränering inom jordbruk, se täckdikning.