Från Rilpedia

Dimma innebär att luften är så bemängd med vattenpartiklar att sikten är mindre än 1 km. Är sikten mellan 1 km och 1 mil talar man istället om dis.

För att dimma ska bildas krävs att luften är mättad med vattenånga. Det måste dessutom finnas så kallade kondensationskärnor (mikroskopiska partiklar i luften – rök, stoft, damm) på vilka vattenångan kan kondensera.

Dimma uppstår antingen när fuktig luft avkyls till daggpunkten (strålningsdimma och advektionsdimma) eller när luftens fukthalt ökas (frontdimma och sjörök).

Dimma är moln som når markytan, d.v.s. ett moln kan kallas moln om det är på sådan höjd att det inte har kontakt med marken, medan samma moln är dimma i sådant landskap att det når marken (alltså i berg, fjäll mm).

• Strålningsdimma bildas över land då marken i klart väder nattetid avkyls. Den kan sedan med landbrisen driva ut till havs. Den lättar oftast strax efter soluppgången. Har det regnat under dagen och klarnar upp till en vindstilla natt är risken för strålningsdimma ganska stor. Den är vanligast under sensommaren och hösten.
• Advektionsdimma bildas när fuktig luft förs ut över en kall land- eller vattenyta. Den hör samman med frisk vind och till skillnad från strålningsdimman täcker den ofta stora områden och kan ligga kvar i flera dygn exempelvis efter en varmfrontspassage under våren eller försommaren. Till havs är den vanligast i samband med frånlandsvind.
• Frontdimma kan uppstå när en front (vanligen en varmfront) passerar och regn faller genom en kallare luftmassa. Den rör sig med fronten och är normalt ganska kortlivad.
• Sjörök hör till höst och vinter och bildas då kall luft rör sig över vatten med högre temperatur. Avdunstningen från vattenytan mättar luften och "sjön ryker". En typisk situation är när det blåser svagt från snötäckt mark ut över öppet vatten - en älv eller havet.
• Orografisk dimma bildas så en luftmassa tvingas upp då den rör sig över ett berg. Luften expanderar och avkyls adiabatiskt varvid lufttemperatur och daggpunkt sammanfaller. Icke att förväxla med låga moln runt bergstoppar!

Dimma är vanligare under vintern än under sommaren och är normalt tätast runt soluppgången. Högst frekvens av dimma finns i fjällkedjan, över sydsvenska höglandet, i Hanöbukten och vid Upplandskusten.