Judiska kalendern

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Det judiska året)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Den hebreiska eller judiska kalendern har enligt den mosaiska skapelseberättelsen år 3 761 f.Kr som sin utgångspunkt, epok. Den bestämmer tiden för de judiska helgdagarna, vilken del av Torah som ska läsas vid lördagens gudstjänst, Yahrzeits (årsdagen för de bortgångna). Två versioner av kalendern används, den första användes fram till första templets förstörelse år 70 av alla judar och används fortfarande idag av karaiter. Den första baseras på observationer av månens fas för att bestämma månad samt observation av mognaden av korn för att bestämma eventuellt skottår. Den andra kalendern utvecklades mellan år 70 och 1178 och är en regelbaserad aritmetisk kalender framtagen för att simulera den första, den skrevs ner av Maimonides år 1178 i Mishneh Torah.

Den judiska kalendern är en lunisolarkalender, liknande den kinesiska kalendern, som mäter månader i månkretslopp och år i solkretslopp. Detta till skillnad mot den nästan helt och hållet månkretsloppskopplade islamska kalendern och den nästan helt solkretsloppkopplade gregorianska kalendern.

Ett normalt år i den judiska kalendern har 12 månader, och eftersom tiden för ett månkretslopp är ungefär 29,5 dagar har normalt hälften av månaderna 29 dagar och den andra hälften 30. Ett solår har knappt 365,25 dygn, så om inget gjordes skulle årstiderna ganska snabbt förskjutas så att årets högtider inföll vid fel årstid. Man kompenserar för detta i den andra kalendern dels genom att lägga in en extra månad under sju av de år som infaller under en period på nitton år och dels genom att låta längden på två av årets månader variera mellan 29 och 30 dagar.

Speciellt för den judiska kalendern är att dygnet börjar vid aftonen, i enlighet med skapelseberättelsens formulering: "Och det vart afton och det vart morgon den första dagen". Denna egenhet lever kvar i kyrkliga bruk i Sverige. Bland annat sker helgmålsringning klockan 18:00 på lördag för att ringa in helgen. På samma sätt börjar juldagen med julafton.

Innehåll

Månadernas namn och längd

Hebreiska namn samt de motsvarande babylonska namnen
Nummer Hebreiskt namn Längd Babylonsk motsvarighet Kommentar
1 Nisan / Nissan 30 dagar Nisannu Kallas aviv (våren) i bibeln
2 Ijar 29 dagar Airu Kallad ziv i bibeln
3 Sivan 30 dagar Sivannu
4 Tammuz 29 dagar Dûzu
5 Ab 30 dagar Abu
6 Elul 29 dagar Ululu
7 Tischri 30 dagar Tasrîtu
8 Cheschvan 29 eller 30 dagar Arah-samna Skrivs också heschvan eller marcheschvan
9 Kislev 30 eller 29 dagar Kisilivu Skrivs också schislev
10 Tebet 29 dagar Dhabitu
11 Schebat 30 dagar Sabadhu
12 Adar 30 eller 29 dagar Addaru 30 dagar under skottår
13 Veadar 29 dagar Endast i skottår

Under skottår så är Adar den extra månaden. Veadar (eller adar beit – andra adar) är då den "äkta" adar, och har som vanligt 29 dagar. T.ex. så firas högtiden purim i skottår i veadar och inte i adar.

Noggrannhet

Den andra judiska kalendern är baserad på att ett månkretslopp motsvarar 29 dagar, 12 timmar, 44 minuter och 3 1/3 sekunder (man räknar egentligen inte med minuter och sekunder, utan med 1080-delar av en timme, därav den tredjedels sekunden), medan den astronomiska månaden för närvarande är 29 dagar, 12 timmar, 44 minuter och 2,841 sekunder. Detta betyder att den andra judiska kalendern i långsam takt kommer att förskjutas gentemot den astronomiska kalendern.

Detta kommer kanske med tiden att bli alltmer problematiskt då många av de judiska helgdagarna är säsongsknutna. T.ex. så kallas judiska påsken (Pesah) även "Vårens Högtid". Det finns alltså ett behov av att justera kalendern. Detta är dock problematiskt då kalendern är del av den judiska lagen, och som sådan kan den bara ändras av en s.k. Sanhedrin, en judisk domstol som bara kan samlas om det tredje judiska templet börjar byggas. Skillnaden lär motsvara en dag på 216 år så det är kanske inte någon större brådska med att lösa problemet.

Referenser

  • Lodén, Lars Olof; Tid, Bonniers (1968), sid 88-95.

Se även

Externa länkar

Personliga verktyg