Dödskallesvärmare
Från Rilpedia
| ?Dödskallesvärmare | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djurriket Animalia |
| Stam: | Leddjur Anthropoda |
| Understam: | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass: | Insekter Insecta |
| Ordning: | Fjärilar Lepidoptera |
| Överfamilj: | Bombycoidea |
| Familj: | Svärmare Sphingidae |
| Underfamilj: | Sphinginae |
| Släkte: | Acherontia |
| Art: | Dödskallesvärmare A. atropos |
|
|
|
| §Acherontia atropos Auktor: Linné, 1758 |
|
 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Dödskallesvärmare eller dödskallefjäril (Acherontia atropos) har fått sitt namn på grund av en gulaktig, dödskalleliknande teckning på mellankroppens ryggsida. Grundfärgen är svartbrun med blå-aktig anstrykning, bakkroppen ovan på vardera sidan med sex stora gula fläckar. Framvingarna är ovan svartbruna med gula och vita fläckar och streck, bakvingarna gula med två svarta tvärband. Vingbredden kan uppgå till 130 millimeter.
Innehåll |
Larven
Dödskallesvärmarens larv är gul med 7-8 blå snedstreck på kroppssidorna. Det finns även grön och en gråbrun variant. Dess analhorn är gult och taggigt. Den lever på potatisväxten, men angriper även andra solanaceae samt ask och liguster. Den fullvuxna larven är 120-130 millimeter lång.
Puppan
Puppan kan antingen kläckas redan på hösten efter några veckors puppstadium eller så övervintrar den och kläcks först följande vår. Den fullbildade fjärilen påträffas därför såväl på hösten som under våren och försommaren. Vid tillräckligt torra förhållanden kan pupporna klara minus 4 grader celsius i upp till sex månader.
Läte
Både fjärilen och larven frambringar karakteristiska ljud. Fjärilen ett entonigt klagande läte genom sugtungans gnidning mot palperna, larven ett knastrande ljud med hjälp av mandiblerna. Även pupporna har dokumenterats ge ett väsande ljud från sig. Hur detta exakt går till eller hur vanligt det är, är inte känt.
Utbredning
Denna ädelspinnare, den största bland våra skandinaviska arter vi kan bevittna fritt i Sverige, härstammar mest troligen från stora delar av Afrika och hittas generellt under juli till oktober i Europa och under hela vintern i Nordafrika. Det finns exemplar som nått nordliga delar av världen, som till exempel Island, Izvail i Ryssland och svenska områden vid liknande breddgrader. Få exemplar som observerats i Sverige har dock med större framgång lyckats överleva vintrarna, inte ens i de södra delarna av landet.
Bilder
Källor
- Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Ädelspinnare-tofsspinnare. Lepidoptera: Lasiocampidae-Lymantriidae. 2006. ArtDatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 91-88506-58-4
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Dödskallesvärmare
