Chelsea FC

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Chelsea F.C.)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Chelsea FC
Chelsea defend corner.jpg
Fullt namn Chelsea Football Club
Smeknamn The Blues
Grundad 1905
Hemmaarena Stamford Bridge
Kapacitet 42 449
Ägare Mall:Landsdata Ryssland Roman Abramovitj
Ordförande Mall:Landsdata USA Bruce Buck
Tränare Mall:Landsdata Nederländerna Guus Hiddink
Ass. tränare Mall:Landsdata England Ray Wilkins
Serie FA Premier League
Kit left arm adidas chelsea home 0809.png
Team colours
Kit body adidas chelsea home 0809.png
Team colours
Kit right arm adidas chelsea home 0809.png
Team colours
Team colours
Team colours
Hemmaställ
Kit left arm shoulder stripes white stripes half.png
Team colours
Kit body shoulder stripes white stripes.png
Team colours
Kit right arm shoulder stripes white stripes half.png
Team colours
Team colours
Team colours
Bortaställ
Kit left arm shoulder stripes blue stripes half.png
Team colours
Kit body shoulder stripes blue stripes.png
Team colours
Kit right arm shoulder stripes blue stripes half.png
Team colours
Team colours
Team colours
Tredjeställ
Meriter
Ligamästare 3 (1955, 2005, 2006)
FA-cupen 5 (1970, 1997, 2000, 2007, 2009)
Engelska ligacupen 4 (1965, 1998, 2005, 2007)
Cupvinnarcupen 2 (1971, 1998)
UEFA Super cup 1 (1998)

Chelsea FC, Chelsea Football Club, är en fotbollsklubb i London, England bildad 1905. Chelsea har blivit engelska mästare tre gånger: 1955, 2005 och 2006. Klubben har även vunnit FA-cupen fyra gånger: 1970, 1997, 2000, 2007 och Cupvinnarcupen två gånger: 1971 och 1998. Den ryska oljemiljardären Roman Abramovitj köpte klubben 2003 och föreningen har efter detta nått stora framgångar, inte bara i England utan även i Europa; laget nådde bland annat finalen i Champions League 2008, men förlorade då mot Manchester United efter straffar.

Innehåll

Historia

Starten

Chelsea Football Club har en lite udda start som idrottsförening. Klubben bildades i början av året 1905, därför det fanns en arena att spela på men inget lag. Det var den då kände byggmagnaten Gus Mears som tillsammans med sin bror J.T. hade köpt Stamford Bridge Athletic Ground och en närliggande marknadsplats som grund för den fotbollsstadion Mears drömde om att bygga. Samtidigt erbjöd Great Western Railway sig att köpa marken för att bygga en godshanteringsplats bl a för kol.

Gus Mears övervägde erbjudandet, men inom ett par dagar hade han kontaktat en känd arkitekt av fotbollsarenor och han planerade istället att bygga sin egen fotbollsstadion. Arenan erbjöds till den etablerade klubben Fulham FC i närheten (Stamford Bridge ligger tekniskt sett inom Fulhams stadsdelsområde, just på gränsen till Chelsea). Men Fulham tyckte kostnaden, 1 500 pund om året var på tok för hög och tackade nej.

Gus Mears vän F.W. Parker (en välkänd finansiär) föreslog då Mears att de skulle starta sin egen klubb med målsättningen att bli en av de främsta i landet. Detta gjorde de på en pub och man diskuterade en hel del olika namn, bl a Stamford Bridge. Det blev dock Chelsea efter grannstadsdelen.

Division två

De ansökte till The Southern League och efter protester från Fulham och Tottenham (en av anledningarna till den kända rivaliteten mellan klubbarna) avslogs deras begäran. Man bearbetade då de andra klubbarna i ligan under april och maj samt skrev kontrakt med olika spelare. Med detta i bakfickan gick det till ligans årsmöte och lade fram sin ansökan igen. Med spelarna, den nya arenan och efter ett mycket övertygande tal av F W Parker blev Chelsea invalda i ligans division två.

Efter två år i tvåan blev Chelsea FC uppflyttade, men laget åkte jojo mellan divisionerna trots ett flertal för sin tid mycket framgångsrika och kända spelare. Chelsea har alltid varit duktiga att producera framgångsrika spelare som nått internationella framgångar (men mindre duktiga på att behålla dem). De nådde en enda cupfinal, 1915 då de förlorade till Sheffield United med 3-0. Finalen var känd som Khaki-finalen på grund av det pågående kriget.

Ligan

Vid ett tillfälle var alla Chelseas forwards (fem stycken på den tiden) landslagsspelare. Men laget var trots det minst sagt ojämna i sina framträdande och varvade bra med betydligt mindre bra insatser. Och så höll det på tills 1955 när man vann ligan och skulle ha spelat i Europacupens första år. De stoppades dock av engelska fotbollförbundet, FA, som inte ville att engelska lag skulle spela i de europeiska cuperna. Istället fick Real Madrid vinna 1956, men Chelsea tog en sen revansch genom att slå Real Madrid 1971 i Cupvinnarcupfinalen och 1998 i UEFA Super Cup.

Ligasegern gjorde att man kunde attrahera bra yngre spelare och Chelsea var en av de första klubbarna i England och världen som etablerade en särskild ungdomssektion med lag och professionell träning.

Efter en ny sejour i tvåan kom de upp igen 1963 och under resten av sextiotalet var Chelsea stadigt med bland de främsta lagen i ligan utan att kunna vinna den igen. (plac 5-3-5-9-6-5-3-6-7). De vann dock Ligacupen 1965 och gick långt i FA-cupen både det året och året efteråt under managern Tommy Docherty.

Dominant

I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet var Chelsea tillsammans med Leeds United FC det lag som dominerade engelsk fotboll och de vann FA-cupen 1970 och året därpå Cupvinnarcupen. Framträdande spelare var under denna tid Peter Osgood, John Hollins, Peter Bonetti, Ron Harris och Alan Hudson. Chelsea spelade under den här epoken en mycket attraktiv fotboll och klubben blev synonym med den växande musik- och modescenen runt King's Road. En stor ombyggnad av Stamford Bridge startades som skulle ge plats för 60 000 åskådare. Endast en gigantisk läktare, The East Stand, blev färdigställd och stora skulder gjorde att projektet övergavs.

Hårda tider - 1980-talet

1980-talet var ett katastrofårtionde med stora ekononomiska problem där Chelsea ett tag var mycket nära att åka ned i division tre. Stamford Bridge såldes och Chelsea hade planer på att flytta och dela hemmaarena med grannklubbarna Fulham och Queens Park Rangers. Publiken svek, några matcher lockade bara 6 000 åskådare. Botten nåddes säsongen 1982/1983 då laget slutade på artonde plats med ett publiksnitt på endast 12 642. Managern John Neil lyckades med nöd och näppe rädda kvar laget i tvåan och han rekryterade också ett antal mycket talangfulla spelare (ex. Pat Nevin, David Speedie, Kerry Dixon) som hjälpte till att föra laget tillbaka till eliten. Tyvärr stannade inte spelarna länge nog i klubben för att den skulle kunna ta det där sista steget upp.

I början på 1980-talet köpte den dynamiske Ken Bates klubben och började ett segdraget arbete med att åter få Stamford Bridge i Chelseas ägo. 1994 startade en totalrenovering av arenan som stod klar 2001.

1993 kom spelande managern Glenn Hoddle till klubben efter att ha uträttat stordåd med Swansea City AFC. Namnet Hoddle lockade storspelare till klubben och nu lades grunden till de framgångar dagens Chelsea har. Efter ha att strulat med det erbjudna kontraktet och sedan brutit det för att bli engelsk förbundskapten försvann Hoddle och hans stora värvningssuccé Ruud Gullit tog över. Men 1998 hade Gullit alltför länge skjutit på att acceptera det kontrakt ledningen erbjudit honom (som bl.a. hade gjort honom till engelsk fotbolls kanske bäst betalde manager) och han hade gjort sig impopulär bland spelarna med sin något nonchalanta stil. Plötsligt fick han därför sparken trots framgångar i det lagbygge som ännu inte kulminerat, men som gjort Chelsea kända som en främlingslegion på grund av det stora antalet utländska spelare. Gianluca Vialli tog över och hade inom fyra månader vunnit Ligacupen, Cupvinnarcupen och UEFA Super Cup.

Ny storhetstid

Hösten 2000 ersattes Vialli efter en konflikt med ägaren Bates av italienaren Claudio Ranieri som stannade till 2004, ett år efter att ägarmajoriten i Chelsea hade tagits över av den ryska oljemiljardären Roman Abramovitj och klubben tagits bort från börsen och avregisterats som aktiebolag.

I juni 2004 anställdes portugisen José Mourinho som ny manager. Mourinho lyckades genast vinna två titlar, först Ligacupen 2005 och sedan Premier League, och försvarade därefter ligatiteln ett år senare. Anledningen till att Chelsea helt plötsligt gick upp och blev en av Europas bästa klubbar var en kombination av Abramovitj miljarder kronor till spelarköp och Mourinhos förmåga att få dessa stjärnspelare att spela som ett sammansvetsat lag som taktiskt underordnade sig strikta roller och gav avkall på sin individualism. Miljardrullningen och det ibland defensivt, stereotypa spelet, gav klubben ett väldigt dåligt rykte utanför de egna fansen.

Chelsea har alltid fått finna sig i att stå i skuggan av de mer välmeriterade klubbarna från norra London; Arsenal FC och Tottenham Hotspur FC. De senaste säsongerna har Chelsea tagit ett stort kliv framåt och betraktas nu som en av de dominerande klubbarna i Europa. Säsongerna 2003/04, 2004/05 respektive 2006/07 nådde laget semifinal i UEFA Champions League. Framför allt gick Chelsea in för att vinna just Champions League 2007, men förlorade mot ärkerivalen Liverpool FC i semin efter två jämna kamper. Chelsea vann med 1:0 hemma på Stamford Bridge, men föll borta på Anfield med 1:0 (sammanlagt 1:1), efter en mållös förlängning förlorade Chelsea till slut med 4:1 i straffläggningen.

Abramovitj fokus på denna europeiska, heliga graal och det täta spelprogrammet beskylls av vissa fans och spelare för att ha bidragit till oro internt i laget och skador på en mängd nyckelspelare vilket i sin tur kostade klubben Premiership. Men Chelsea vann senare FA-Cup finalen som spelades på nyinvigda Wembley (London) där Didier Drogba avgjorde med enda målet i den 116:e förlängningsminuten.

Inför 2007/2008 var Chelsea första-seedat i Champions League, och laget räknas till de 7 populäraste lagen i Världen (i samma kategori ingår Real Madrid, Barcelona, Man Utd, Juventus, Milan och Liverpool).[källa behövs] Chelsea bedöms ha ungefär 6-7 miljoner fans i England,[källa behövs] och goodwill-satsningar och framträdande spelare med afrikansk härkomst (Drogba och Essien) har spridit varumärket till Afrika. Efter PR-turneringar i Kina har man också byggt upp en supporter-bas bland betting-intresserade asiater.

Den 12 augusti 2007 vann Chelsea liga premiären mot Birmingham. Vinsten innebar att man nu hade spelat 64 hemmamatcher i rad utan förlust. Chelsea hade slagit Liverpools smått otroliga rekord med 63 hemmamatcher i ligan utan förlust.

Den 20 september 2007 lämnade Mourinho Chelsea efter ett gräl med Chelseas ägare Roman Abramovitj efter Chelseas 1-1 match mot Rosenborg.[källa behövs] Kort därefter ersattes han av Avram Grant, tidigare förbundskapten för Israels landslag.

Avram Grant Lyckades göra det Mourinho aldrig hade lyckats med i Chelsea, att föra de till Champions League-final mot Manchester United. Matchen slutade 1-1 efter full tid och gick vidare till straffar som Chelsea förlorade efter att Nicolas Anelka missat sin straff. Dock var det John Terry som blev mest besviken efter sin straffmiss som kunde ha givit guldet till London.

Några dagar efter finalförlusten avskedades Avram Grant och ersattes med Portugals förbundskapten Luiz Felipe Scolari.

Scolari fick dock inte sitta kvar så länge som tränare. Den 9 februari 2009 avskedades han med omedelbar verkan på grund av de dåliga resultaten. Chelsea ersätts efter det tillfälligt av den assisterande tränaren Ray Wilkins. Den holländske tränaren Guus Hiddink är nu inställd tillfälligt som tränare för Chelsea FC. Det är tänkt att han bara ska stanna där säsongen ut. Han tränar också det ryska landslaget.

Spelare

Per den 5 februari 2009.[1]

Nuvarande spelartrupp

Nr Land Pos Namn
1 Mall:Landsdata Tjeckien MV Petr Čech
2 Mall:Landsdata Serbien F Branislav Ivanovic
3 Mall:Landsdata England F Ashley Cole
5 Mall:Landsdata Ghana MF Michael Essien
6 Mall:Landsdata Portugal F Ricardo Carvalho
8 Mall:Landsdata England MF Frank Lampard (vicekapten)
9 Mall:Landsdata Argentina A Franco di Santo
10 Mall:Landsdata England A Joe Cole
11 Mall:Landsdata Elfenbenskusten A Didier Drogba
12 Mall:Landsdata Nigeria MF John Obi Mikel
13 Mall:Landsdata Tyskland MF Michael Ballack
15 Mall:Landsdata Frankrike MF Florent Malouda
17 Mall:Landsdata Portugal F José Bosingwa
Nr Pos Namn
18 Mall:Landsdata Portugal A Ricardo Quaresma (på lån från Inter)
19 Mall:Landsdata Portugal F Paulo Ferreira
20 Mall:Landsdata Portugal MF Deco
21 Mall:Landsdata Elfenbenskusten A Salomon Kalou
26 Mall:Landsdata England F John Terry (kapten)
27 Mall:Landsdata Brasilien MF Mineiro
33 Mall:Landsdata Brasilien F Alex
35 Mall:Landsdata Brasilien F Juliano Belletti
39 Mall:Landsdata Frankrike A Nicolas Anelka
40 Mall:Landsdata Portugal MV Henrique Hilário
42 Mall:Landsdata England F Michael Mancienne
43 Mall:Landsdata Slovakien A Miroslav Stoch

Utlånade spelare

Nr Land Pos Namn
14 Mall:Landsdata Peru A Claudio Pizarro (på lån i Werder Bremen)
16 Mall:Landsdata England A Scott Sinclair (på lån i Birmingham City)
46 Mall:Landsdata England MF Jimmy Smith (på lån i Leyton Orient)
47 Mall:Landsdata England MF Lee Sawyer (på lån i Coventry City)

Årets spelare (1967-2008)

År Winner
1967 Mall:Landsdata England Peter Bonetti
1968 Mall:Landsdata Skottland Charlie Cooke
1969 Mall:Landsdata England David Webb
1970 Mall:Landsdata England John Hollins
1971 Mall:Landsdata England John Hollins
1972 Mall:Landsdata England David Webb
1973 Mall:Landsdata England Peter Osgood
1974 Mall:Landsdata England Gary Locke
1975 Mall:Landsdata Skottland Charlie Cooke
1976 Mall:Landsdata England Ray Wilkins
1977 Mall:Landsdata England Ray Wilkins
1978 Mall:Landsdata England Micky Droy
1979 Mall:Landsdata England Tommy Langley
1980 Mall:Landsdata England Clive Walker
1981 Mall:Landsdata Jugoslavien Petar Borota
1982 Mall:Landsdata England Mike Fillery
1983 Mall:Landsdata Wales Joey Jones
1984 Mall:Landsdata Skottland Pat Nevin
1985 Mall:Landsdata Skottland David Speedie
1986 Mall:Landsdata Wales Eddie Niedzwiecki
1987 Mall:Landsdata Skottland Pat Nevin
 
År Vinnare
1988 Mall:Landsdata England Tony Dorigo
1989 Mall:Landsdata England Graham Roberts
1990 Mall:Landsdata Nederländerna Ken Monkou
1991 Mall:Landsdata Irland Andy Townsend
1992 Mall:Landsdata England Paul Elliott
1993 Mall:Landsdata Jamaica Frank Sinclair
1994 Mall:Landsdata Skottland Steve Clarke
1995 Mall:Landsdata Norge Erland Johnsen
1996 Mall:Landsdata Nederländerna Ruud Gullit
1997 Mall:Landsdata Wales Mark Hughes
1998 Mall:Landsdata England Dennis Wise
1999 Mall:Landsdata Italien Gianfranco Zola
2000 Mall:Landsdata England Dennis Wise
2001 Mall:Landsdata England John Terry
2002 Mall:Landsdata Italien Carlo Cudicini
2003 Mall:Landsdata Italien Gianfranco Zola
2004 Mall:Landsdata England Frank Lampard
2005 Mall:Landsdata England Frank Lampard
2006 Mall:Landsdata England John Terry
2007 Mall:Landsdata Ghana Michael Essien
2008 Mall:Landsdata England Joe Cole

Kända spelare

Transferfönstret innan säsongen 2008/2009

In

Namn Klubb Ålder Position
José Bosingwa FC Porto 25 Högerback
Luis Felipe Scolari Portugal 59 Tränare
Deco FC Barcelona 30 Innermittfältare
Fabio Paim Sporting Lissabon 20 Yttermittfältare
Mineiro Hertha BSC Berlin 33 Innermittfältare

Ut

Namn Klubb Ålder Position
Avram Grant ej klar 53 Tränare
Henk ten Cate Panathinaikos 53 Tränare
Claude Makelele PSG 35 Innermittfältare
Steve Sidwell Aston Villa 25 Innermittfältare
Khalid Boulahrouz VfB Stuttgart 26 Högerback
Tal Ben Haim Manchester City 26 Mittback
Shaun Wright-Phillips Manchester City 27 Yttermittfältare

Svenska spelare

Namn År A-Matcher Mål
Magnus Hedman 2006-2007 0 0
Marko Mitrovic 2008- 0 0

Notera att endast ligamatcher är medräknade

Referenser

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter

  1. ”First Team Squad List”. Chelsea FC. http://www.chelseafc.com/page/PlayerHome/0,,10268,00.html. Läst 17 juli 2008. 

Externa länkar


Personliga verktyg