Carl Johan De Geer

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Carl-Johan De Geer)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Carl Johan Louis De Geer af Finspång, född 13 juli 1938 i Montreal, Kanada, är en svensk friherre, konstnär, författare, filmskapare, musiker, designer, kulturjournalist, fotograf och scenograf. De Geer betecknar sig som en hårt arbetande tillverkare av brukskonst inom olika kulturella fält.

Carl Johan De Geer är son till Louis Carl De Geer (1910-87), sedermera ambassadör i Santiago de Chile, och dennes första hustru Ulrika Wallberg. Åren 1966–71 var han gift med Marie-Louise Ekman och sedan 1987 med Marianne Lindberg De Geer, som också är en av hans närstående kolleger i konstnärskapet.

Carl Johan De Geer föddes i Kanada och bodde sedan en tid med familjen i Köpenhamn i Danmark, innan de återvände till Sverige. Hans uppväxtår tillbragtes sedan huvudsakligen på ett slott i Skåne hos farfadern och farmodern, sedan fadern fått utlandspostering och modern flyttat till Östermalm.[1] Han studerade vid Konstfack. År 1957 var han ordförande för Sveriges elevers centralorganisation.

Tillsammans med Håkan Alexandersson skapade Carl Johan De Geer tv-klassikern Tårtan. Han var en av de provokativa konstnärer som 1968 startade tidningen PUSS, tillsammans med bland andra Lars Hillersberg, Karin Frostenson, Lena Svedberg och Ulf Rahmberg.

Den mest provokativa aktionen skedde redan 1967 då De Geer ställde ut vapenvägraraffischer under titeln Svik fosterlandet, var onationellGalleri Karlsson, Stockholm. Dessa blev omedelbart beslagtagna av polisen. Bland dessa affischer fanns en vid namn Skända flaggan, där han på en brinnande svensk flagga stämplat "KUKEN" och tillfogat texten "SKÄNDA FLAGGAN VÄGRA VAPEN". När kungens adjutant såg verket på en vernissage utbrast han: "Det är vad jag alltid sagt: Det är kuk i svenska flaggan!". Denna symbol återfinns bland annat på Magnus Ugglas coveralbum "Allting som ni gör kan jag göra bättre" från 1987, med bland annat protestsånger. År 1970 var han med och bildade textilkonstnärskollektivet 10-gruppen.

De Geer var också trombonist i proggruppen Blå Tåget.

Ett av De Geers mer uppmärksammade projekt på äldre dagar är en film om hans mormor och hennes nazistsympatier, Mormor, Hitler och jag. Den senaste långfilmen är Med kameran som tröst del 2, som kom 2004. Han utkom 2008 med en självbiografi, Jakten mot nollpunkten. En roman om mig själv.

Innehåll

Alster

Bibliografi

  • Pengar eller livet (1970)
  • Bilder för hemmet (1980)
  • Med kameran som tröst (1980)
  • Kyss mig dödligt (1985)
  • Molly och den trötta pappan (1992)
  • Örnis bilar (1994)
  • Det bombade ögat (1995)
  • Mandrake finns inte mer (1995)
  • Marita Ulvskog: intervju (1996)
  • Flosklernas rike (2000)
  • Konstapel Katt kräver kakor (2000, tillsammans med Magda Korotynska)
  • Konditori Vete-katten (2003, tillsammans med Agneta Brolin)
  • Det är rätt att göra uppror (2003, tillsammans med Salka Hallström Bornold)
  • Jakten mot nollpunkten. En roman om mig själv, Albert Bonniers Förlag 2008, ISBN 978-91-0-011817-4 (självbiografi)

Filmografi

  • Tvätten (1985)
  • Res aldrig på enkel biljett (1987)
  • Buljong (1995)
  • Lögn (1996)
  • Teater (1998)
  • Jag minns Lena Svedberg (2000)
  • Tillsammans (2000, scenografi)
  • Mormor, Hitler och jag (2001)
  • Stockholmssyndromet (2002)
  • Värre och värre (2004)
  • Med kameran som tröst, del 2 (2004)
  • Västra Hamngatan 2020 (2007)

Priser och utmärkelser

Noter

  1. Malena Rydell, recension "Med passion för adliga kufar", DN Kultur 16 september 2008 [1]

Externa länkar

Personliga verktyg
På andra språk