Bullmastiff
Från Rilpedia
Bullmastiff är en brittisk hundras av mastifftyp. Bullmastiffen är ett resultat av en korsning mellan den engelska mastiffen och den (dåvarande) engelska bulldoggen .
Innehåll |
Ursprung
Bullmastiffens tillkomst berodde på det kraftigt ökande tjuvskyttet i Storbritannien under industrialiseringens hårda år. Människor svalt, och tjuvskyttet ökade trots att straffet var hängning om skyttarna ertappades. Skogsvaktare som kommit på tjuvskyttar hittades mördade. Detta var anledningen till att skogsvaktare på de stora godsen började använda vakthundar vid sin bevakning av ägornas jaktmarker. Hundarna skulle vara modiga och tysta och fick inte ha någon jaktlust. De skulle även vara starka och smidiga så att de kunde springa ifatt, slå ned och hålla fast tjuvskytten. De effektiva vakthundarna blev ryktbara och efterfrågan ökade, vilket gav anledning till en medveten avel för att få fram ännu effektivare hundar. De kallades natthundar eftersom det var under nätterna som de arbetade, men redan vid slutet av 1800-talet nämns ordet bullmastiff. Ordet mastiff kommer från den engelska frasen "masse thefe" - mästra en tjuv, eller tjuvfångare[källa behövs].
Rasen godkändes av engelska kennelklubben 1924 och är nu mestadels en imponerande och tillgiven sällskapshund.
Inkorsade raser
På Vilhelm Erövrarens tid (han vann slaget vid Hastings 1066) hade kungens representant i varje by en mastiff per två skurkar. The Regarder hade en "mastiffmätare" (en slags ögla). En del mastiffer var större och andra mindre. De hundar som kunde klämma sig igenom "mätaren" ansågs inte utgöra något hot mot kungens vilt. De som var för stora amputerade man bort tre tår på ena framtassen. Den mindre hunden blev Old English Bulldog och den större English Mastiff, eller Giant Mastiff. Dessa hundar härstammar således från samma hund.
Man kom sedan fram till en perfekt blandning, 60 procent mastiff och 40 procent bulldogg, för att få en hund som kan slå omkull en vuxen man, men samtidigt ha den mindre hundens snabbhet och smidighet.
Päls, färg och storlek
Bullmastiffen har en massiv kroppsbyggnad. Den har ett stort, kvadratiskt huvud med kort nosparti och rak näsrygg med vida näsborrar. Mörka ögon. Förhållandevis små, v-formade öron, som bärs hängande. Kort, stark rygg. Starka muskulösa extremiteter. Tämligen lång, högt ansatt svans, som bärs hängande eller i svag både. Kort, tjock päls. Skallens omfång skall vara lika med mankhöjden.
Pälsen är kort, hård, tätt åtliggande och av alla nyanser av tigrerat, gulbrunt eller rött. Ett litet vitt tecken på bröstet är tillåtet.
Storlek: Hanhund 64-69 cm och 50-60 kg. Tik 61-66 cm och 40-50 kg.
Rasen skall ge intryck av utomordentlig styrka. Den skall trots tyngden kunna röra sig ledigt och vara alert och aktiv.
Användning
Hundar av bullmastifftyp har under lång tid funnits i England och huvudsakligen använts av skogvaktare till skydd och hjälp i arbetet med att hålla efter tjuvskyttar. I England används den ibland som vakthund av polis och militär, men är i Sverige främst en godmodig familjehund.
Temperament
Bullmastiff är en respektingivande koloss, som kombinerar mod och skärpa med ett synnerligen vänligt sinnelag. Stor och tung, ändå vaksam och snabb. Den är stark, modig, snäll, aktiv, trofast. Den är en utmärkt familjehund och är oftast glad i barn.
Jakt och vakt
Den är inte jaktintresserad men en utmärkt vakthund.
Motions- och aktivitetsbehov
Kräver motion i form av promenader, gå gärna i skogen med din hund. Den har inte samma aktivitetsbehov som en brukshund.
Visst kan man träna och tävla med sin bullmastiff, men det är då man märker att träningsmetoderna för brukshundar inte passar en bullmastiff som kan vara ganska egensinnig av sig, den är ju framtagen för att arbeta i stor utsträckning självständigt. Det är en hund som har lätt för att lära, med lätt för att bli uttråkad av ”gå fot på appellplan”.
Övrigt
Mindre bra signalbarhet. Kan snarka. Livslängden beräknas till 8-10 år, men äldre hundar har förekommit.
- Wikimedia Commons har media som rör Bullmastiff
