Birger Brosa
Från Rilpedia
Birger Brosa, död 9 januari 1202 på Visingsö, var svensk jarl 1174-1202 och bar en lilja som vapen. Brosa betyder den leende, men detta tillnamn är bara känt från västnordiska källor från 1200- och 1300-talet. Han omtalas på 1180-talet som dux Sweorum[1].
Han var sin tids mäktigaste man i Östergötland och ägde, förutom sätesgården Bjälbo, flera gårdar i Östergötland, Närke och Värmland. Det är också troligt att han hade gårdar i Södermanland, då han hade patronatsrätt till Sankt Eskils kyrka i Sörmland. Birger Brosa var en stor donator till Riseberga kloster.
Han synes ha varit en person med tillgång till betydande maktresurser, som lyckades hålla fred under en lång period i Sverige. Efter hans död bröt maktfejder nästan omedelbart ut.
Birger Brosa var son till Bengt Snivil och gifte sig före 1170 med Birgitta Haraldsdotter Gille.
Innehåll |
Barn
- Filip, jarl till den norske kungen Sverre, stupad i januari 1200.
- Knut, jarl av Sverige, stupad 31 januari 1208 i slaget vid Lena.
- Folke, jarl av Sverige, stupad 17 juli 1210 i slaget vid Gestilren.
- Magnus
- Ingegärd, svensk drottning, gift med Sverker den yngre Karlsson.
- Kristina
- Margareta
Källor
- Svenskt biografiskt lexikon, band 4
Fiktion
- I Jan Guillous roman-trilogi om Arn Magnusson är Birger Brosa bror till Arns far Magnus. Han spelas i filmen Arn - Tempelriddaren och Arn - Riket vid vägens slut av Stellan Skarsgård.
