Behm
Från Rilpedia
Behm, enligt uppgift ursprungligen en tysk släkt, [1] av vilken två grenar adlats i Sverige på namnen De Behm och Behmer.
Som stamfader för släkten räknas ibland Jonas Mikael Behm († 1541) som inkom till Sverige; han blev troligen hitkallad av Gustav Vasa. Isak Behm († 1622) ståthållare över Uleåborg och Österbotten och det kajanska landet enligt släktkrönikan, var möjligen dennes ättling.[2] Isak Behm hade ett sigill med en böjd arm och dubbelyxa i en vapensköld med adlig hjälm, och kallas "ädel och välbördig".[3]
Den äldsta säkerställda stamfadern är borgmästaren i Gävle, Jonas Mikaelsson (Behm), som med sin hustru Anna Kröger hade tio barn, av vilka äldste sonen Peter Daniel adlades 15 juni 1650 med namnet Behmer på nummer 486. Daniel Behmer (f. 1611) var hovråd och kommissarie. Ätten Behmer slocknade 1710 med guvernementsekreteraren I Livland, Peter Daniel Behmer.
Grenen De Behm adlades med Albrekt De Behm 27 januari 1690 för tapperhet i fransk krigstjänst, och introducerades samma år på nummer 1265. Den slockande omkring 1700, när Albrekt De Behm dog ogift.
De ofrälse grenarna är fortlevande. Till denna hörde Emanuel Swedenborgs mor, Sara Behm, dotter till Albrekt Behm som var assessor i Bergskollegium. Till jämtlandsgrenen hör häradshövdingen Johan Magnus Behm, hans sonson botanikern Florentin Behm, dennes son, zoologen och intendenten Alarik Behm, och landskapsmålaren Wilhelm Behm.
