Autism

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
18 månaders pojke med autism leker med burkar

Autism (infantil autism, autistiskt syndrom, Kanners syndrom) är ett neuropsykiatriskt funktionshinder som framträder i tidig ålder och som anses bero på en medfödd eller tidigt förvärvad störning i hjärnans funktioner. Faktorer bidragande till att detta tillstånd uppstår kan vara genetiska, graviditets- och förlossningsskador eller ärftligt betingade funktionsnedsättningar som Retts syndrom, Fragil X-syndromet ("FRAXA"), Tuberös skleros med mera. Autism är inte samma sak som utvecklingsstörning, men skolundervisningen sker vanligen i särskolans regi.

Ca 6 per 1000 i befolkningen har autismspektrumstörning.[1]. Detta följer av att två tvåäggstvillingar och två syskon delar fler gener än två personer som inte är i släkt. För en sammanfattning av genetisk forskning på autism, se .[2] Dessa fynd ger starkt stöd åt synen att autismens orsaker ligger i generna och inte i den (tidiga) sociala miljön som man tidigare spekulerat i.

Autism utmärks av en kraftig begränsning av fantasi, lek, beteenden och intressen. Förutom symptomen som dessa begränsningar medför, finns ofta ett antal medföljande symptom som bland annat perceptionsstörningar (störningar av uppfattningsförmågan), hyperaktivitet, hypoaktivitet och sömnproblem. Dessa kan dock vara olika från individ till individ och är ej nödvändiga för en diagnos. Det kan också förekomma en utvecklingsstörning i kombination med epilepsi och/eller syn- och hörselskador medan andra barn med autism har lindrigare symptom. Det finns även de som är normal- eller välbegåvade. Faktum är att Aspergers syndrom kan sägas vara en lindrig form av autism eller autism hos normal- eller välbegåvade. Hur de olika symptomen yttrar sig beror på ett antal faktorer som bland annat ålder, begåvning och omgivningens kunskap och bemötande.

Innehåll

Historia

Begreppet autism myntades av den schweiziske psykiatikern Eugen Bleuler och betyder själv- försjunkenhet eller upptagenhet. Ordet kommer från det grekiska ordet αυτος (Autos), som betyder "själv". Bleuler använde det för första gången 1912 i ett nummer av American Journal of Insanity i samband de svårigheter som personer med schizofreni kan ha att få kontakt med andra människor. "Autism" i detta sammanhang kallas ibland för schizofren autism, och har lite att göra med den autism som diskuteras här.

Klassificeringen av autism uppstod inte förrän 1943 när Leo Kanner, doktor på Johns Hopkins sjukhus, studerade en grupp av elva barn och introducerade benämningen tidigt infantil autism. Samtidigt beskrev en Österrikisk forskare, Dr. Hans Asperger, en annan form av autism som senare blev känd som Aspergers syndrom. Det världsspridda erkännandet av Hans Aspergers arbete blev dock försenat på grund av andra världskriget. Faktum är att majoriteten av hans arbete inte blev erkänt förrän 1997.

Den biologiska förklaringsmodellen

Inom psykodynamisk teori och praktik från Bruno Bettelheim[3] till Birgitta Zenker[4] betraktades autism som en typ av barnpsykos orsakad av tidiga traumata, vilket föranledde en psykoterapeutisk behandlingsfilosofi.

Kännetecken

Personer med autism och autismliknande tillstånd har betydande svårigheter med att utveckla och förstå information så att de får en helhet och sammanhang i sina upplevelser. Själva perceptionen verkar vara annorlunda än hos icke-autister. De har också begränsningar i förmågan att intuitivt förstå och leva sig in i andra människors tankar, känslor och behov.

Några tecken som tyder på att ett barn vid tidig ålder lider av autism kan vara bland annat brist på ansiktsuttryck och gester samt emotionella uttryck, begränsad uppmärksamhet och socialt samspel, ignorerande av andra och inåtvändhet, till exempel att barnet inte söker ögonkontakt och att barnet sällan pekar på och visar saker. Ibland kan andra människor användas som "verktyg" utan att barnet verkar se dem som just människor.

Forskning kring uppkomst

Genetik anses numera spela stor roll för utveckling av autism, den s.k. biologiska förklaringsmodellen, men de exakta sambanden är komplicerade.[5] Autismspektrumbegreppet återspeglar denna heterogenitet. Många forskare tror att problemen med socio-kommunikativt och emotionellt samspel hänger samman med att alla dessa beteenden är beroende av att många delsystem i hjärnan "kommunicerar" bra med varandra, och att just "kommunikation" mellan olika delsystem i hjärnan kan fungera sämre vid autism. Ett sådant komplext system är Spegelneuronsystemet (eng: Mirror Neuron System) som inkluderar temporal-, parietal- och frontalloben. Spegelneuronsystemet tros spela roll för både socialt samspel och kommunikation, och kan vara skadat vid autism.[6] En uppmärksammad svensk studie av normalt utvecklade spädbarn indikerar att det utvecklas före 1 års ålder.[7]

Socialt samspel

Bristande ömsesidigt socialt samspel är det som oftast uppmärksammas mest vid autism. Oförmåga till eller undvikande av ögonkontakt är ett vanligt fenomen. Redan från låg ålder kan barnet ha svårt att använda och förstå blickar, ansiktsuttryck, gester, olika tonfall och liknande i kontakten med andra. Barnet verkar sakna tillit till verkligheten och omgivningen och beskrivs ibland som "barnet i glaskupan". Vad det då gäller är att återskapa förtroendet till omvärlden och bevisa att den inte är fientlig. Många barn med autism visar ingen social eller emotionell ömsesidighet och delar inte spontant glädjeämnen med sina föräldrar eller söker tröst hos dem. Barn med autism är inte alltid intresserade av jämnåriga men när de är det brukar de ha svårt att få och behålla kamrater.

Kommunikation

Autistiska personer har en försenad eller uteblivande talutveckling och de kompenserar den inte med icke-verbal kommunikation. Av dem som använder verbal kommunikation är det varierande hur mycket och hur bra de kommunicerar. Det finns de som använder endast några enstaka ord medan andra använder många ord och pratar korrekt men använder mest upprepade fraser. Det finns också de som har välutvecklat och spontant språk, men den gemensamma nämnaren är att de alla har svårt att inleda och hålla en dialog igång och att de har brister i språkförståelsen. Speciellt att förstå språkets djupare mening. Även för dessa personer med välutvecklat och spontant språk är en bokstavlig tolkning av språket vanlig. Exempelvis "Kan du öppna fönstret?" tar de som en ja- eller nej-fråga och ser det inte som en vädjan. Därför är det bättre att säga "Öppna fönstret". Ekolali (upprepar tilltalet i stället för att svara) förekommer också.

Lekterapi är en barnpsykoterapeutisk metod

Beteende

För att diagnosticeras med autism måste man uppvisa begränsningar och upprepningar i beteenden, intressen eller aktiviteter. De kan ägna sig åt aktiviteter på ett repetitivt och enformigt sätt som till exempel att rada upp saker efter varandra eller snurra på saker, om och om igen. Något som de sällan ägnar sig åt är spontana lekar eller rollekar. Fixeringar vid saker eller vid krångliga vanor är vanligt hos dem med autism, därför uppstår ofta rutiner som måste upprepas på samma sätt varje gång. Man tror att detta hjälper till att strukturera tillvaron och minska ångesten, och en avvikelse från dessa rutiner kan därför orsaka ett utbrott av förvirring, ilska eller förtvivlan. Förändringar, som att ett objekt har bytt plats, kan överhuvudtaget vara en svår sak att hantera för en person med autism. Barn som är normal- eller välbegåvade kan som äldre uppslukas av enformiga specialintressen som andras födelsedagar, tidtabeller, invånarantalet i ett lands alla kommuner och liknande (jmf: savant). Vanligt är också att barn med autism ofta och utan någon synbar anledning viftar eller klappar med sina händer, vaggar fram och tillbaka och går på tå, (stereotypier, självsuggestion, tics).

Diagnos

För att få diagnosen autism måste barnet visa symptom på begränsningar inom alla dessa områden: ömsesidigt socialt samspel, kommunikation och beteende- och föreställningsförmåga före tre års ålder.

Att fastställa autism före 18 månaders ålder kan vara mycket svårt vilket beror på att de symptom som används för att kunna ställa en diagnos inte framträder innan barnet har uppnått en viss utvecklingsnivå vilket sker vid 18 månaders ålder.

Ökningen av diagnosen autism under en 10-årsperiod i USA

Statistik

Enligt Gillberg (nov 2006) är förekomsten av autistiskt syndrom 2-3 promille bland svenska barn. Motsvarande siffra för Aspergers syndrom är 3-4 promille. Så kallade autistiska drag har så mycket som ca 3% av barnen i en stor studie utförd i bl.a. Norge. Dessa uppskattningar är omdiskuterade. I USA anses dock diagnosen autism ha ökat kraftigt (se diagram ovan).

Autism-bandet till stöd för autistiska barn

Behandling

Liksom det finns olika synsätt på autismens orsaker finns det också olika behandlingsformer. Inom vuxenpsykiatrin har de medicinska och psykologiska skolorna efterhand kommit att samverka, så att t.ex. läkemedel och psykoterapi i dag ofta kombineras. När det gäller autism har en motsvarande syntes ännu inte uppnåtts. Några av de behandlingsmetoder, träningsmetoder eller förhållningssätt som förekommer är

  • TEACCH/pedagogiskt arbetssätt[8]
  • EIBI
Early Intensive Behavioural Intervention, utvecklades under 1970 och 1980-talet. För god effekt bör barnet tränas individuellt med en specialutbildad eller handledd pedagog i minst 25 timmar per vecka. Träningen går ut på att i små steg träna upp sociala och kognitiva färdigheter. Beteendemodifikation i sin ursprungliga form har, trots sina resultat, bl.a. kritiserats för att enligt kritikerna vara auktoritär, skapa en ytlig anpassning och ha en tveksam människosyn[9]. Senare tillämpningar av metoden bygger på att alla mål skall vara uppsatta med hänsyn till barnets utveckling på lång sikt och i samarbete med föräldrarna och andra i nätverket.[källa behövs] Man jobbar även aktivt för generalisering av färdigheter, för att att färdigheterna skall kunna spridas till nya miljöer/sammanhang.
  • Medicinering
Ingen farmakologisk behandling har hittills visat sig fungera för att minska de autistiska symptomen för denna patientgrupp.[10] Det har emellertid nyligen föreslagits att autister skulle kunna ha nytta av oxytocin, ett hormon som är viktigt bl.a. för tilliten."Svenska och brittiska forskare har i en experimentstudie med så kallad magnetröntgenkamera (fMRI) visat att hormonet oxytocin kan hämma känslor av obehag mot specifika individer. Upptäckten skulle kunna ha betydelse för en bättre förståelse och behandling av psykiatriska åkommor där man känner obehag vid möten med andra människor, exempelvis autism eller social fobi."[11]
  • Psykodynamiskt inriktad barnpsykoterapi.
En lång tradition, från Bruno Bettelheim till Birgitta Zenker, bedrev psykodynamiskt behandlingsarbete med autistiska barn. Man nådde vissa framsteg, särskilt med autister utan tilläggshandikapp. I familjeterapin flyttades ibland fokus från barnet till föräldrarna, något dessa kunde ta illa vid sig av. Metoden var särskilt anlitad under 1970-talets slut, men har idag i stort sett fått ge vika för andra angreppssätt.
  • Snoezelen – International Snoezelen Association :[12]
  • Övrigt
Det finns också föräldrar till barn med autismspektrumstörning som valt att behandla sina barn med alternativa behandlingsmetoder, såsom homeopati och kostomläggning eller antroposofisk vård och undervisning.

Referenser

  1. ↑ Fombonne et al., Journal Of Clinical Psychiatry (2005)
  2. ↑ Freitag,The genetics of autistic disorders and its clinical relevance: a review of the literature"" Molecular Psychiatry (2007)
  3. ↑ Bettelheim, Bruno: The Empty Fortress. Infantile Autism and the Birth of the Self. MacMillan, N.Y. 1967.
  4. ↑ Zenker, Birgitta: Autistiska barn. Erfarenheter av behandlingsarbete.W&W 1977.
  5. ↑ Ronald et al., Journal Of The American Academy Of Child And Adolescent Psychiatry(2006)
  6. ↑ Dapretto et al., Nature Neuroscience (2006)
  7. ↑ Terje Falck-Ytter, Gustaf Gredebäck & Claes von Hofsten (2006), Infants predict other people's action goals[1], Nature Neuroscience 9 (2006)
  8. ↑ Metoden presenterar sig på detta sätt:"Treatment and education of autistic and related communication handicapped children (TEACCH) is an evidence-based service, training, and research program for individuals of all ages and skill levels with autism spectrum disorders. Founded in 1966 by Eric Schopler at the University of North Carolina at Chapel Hill, TEACCH provides training and services geared to helping autistic children and their families cope with the condition. With over 40 years of experience of working with autistic people, TEACCH methodology continues to evolve, refining its approach. TEACCH runs conferences in North Carolina and organizes programs throughout the USA and in the UK".[2]
  9. ↑ Lovaas O.I. The autistic child: language development through behavior modification (1987)
  10. ↑ Antipsykotiska läkemedel har prövats på autister, se: David J. Posey et al. Antipsychotics in the treatment of autism. [3]
  11. ↑ Oxytocin kan hämma social fobi. Pressmeddelande från Karolinska Institutet 2008-06-25.
  12. ↑ International Snoezelen Association

Externa länkar

Se även

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Autism"
Personliga verktyg