Från Rilpedia

Arvid Gustaf Högbom, född 11 januari 1857 i Vännäs, Västerbotten död 19 januari 1940, professor i mineralogi och geologi vid Uppsala universitet. Han var gift med Clara Henrika Bexelius.

Högbom avlade mogenhetsexamen 1876, blev filosofie kandidat i Uppsala 1880 och filosofie licentiat 1884, disputerade för filosofie doktorsgraden 1885, blev docent i geologi samma år och förestod professuren i mineralogi och geologi höstterminen 1887-mars 1890 och en del av hösten samma år Han blev 1891 t.f. lärare och 1895 professor i mineralogi och geologi vid Stockholms högskola samt var 1896-1922 professor i mineralogi och geologi vid Uppsala universitet.

Högbom har utgett ett stort antal arbeten med geologiskt, geografiskt, kemiskt och meteorologiskt innehåll. Svante Arrhenius, nobelpristagare i kemi 1903, framförde 1890 teorin om att förbränning av kolhaltiga ämnen skulle kunna höja jordatmosfärens temperatur. Han fick stöd av Högbom, som hade gjort beräkningar i frågan men också konstaterat att med dåvarande förbränningstakt skulle det dröja mycket lång tid innan en märkbar höjning skulle ske.

Högbom tog livligt del i förarbetena för 11:e Internationella geologkongressen i Stockholm 1910 både som ledare av exkursioner och som författare av ett flertal guideböcker till dessa, företrädesvis till exkursionerna i Norrland. Han redigerade band III-XVIII av "Bulletin of the Geological institution of Upsala" (1897-1922). Han blev ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala 1898, av Vetenskapsakademien 1905, av Lantbruksakademien 1913, av Fysiografiska sällskapet i Lund 1920, av Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg 1921 och flera utländska lärda samfund.

Bibliografi, utdrag

• Om de kemiska grundämnenas konstitution (1885)
• Iakttagelser rörande Jemtlands glaciala geologi med inledande öfversigt af berggrunden (avhandling, Stockholm 1885)
• Glaciala och petrografiska iakttagelser i Jämtlands län (1885)
• Vägledning vid geologiska exkursioner i Upsala omgifningar (1891)
• Om postarkeiska eruptiver i det svensk-finska urberget (1893)
• Om de s.k. urgraniterna i Upland (1893)
• Om sannolikheten för sekulära förändringar i atmosfärens kolsyrehalt (1894)
• Geologisk beskrifning öfver Jämtlands län (1894, andra upplagan 1920)
• Über das Nephelin-Syenitgebiet auf der Insel Aino (1895)
• Om de kvartära nivåförändringarna i norra Sverige (1896, 1899, 1904)
• Om den geografiska fördelningen av skogsmark och odlingsland i norra Sverige (1897)
• Om Ragundadalens geologi (1899)
• Uppland, land och vatten (1901)
• Eine meteorstatistische Studie (1901)
• Sur la tectonique et l’orographie de la Scandinavie (1902)
• Om norra Sverige såsom jordbruksland (1902)
• Om möjligheten för jordbrukskolonisation i öfre Norrland (1904)
• Nya bidrag till kännedomen om de kvartära nivåförändringarna i norra Skandinavien (1904)
• Studien in nordschwedischen Drumlinslandschaften (1905)
• Norrland, naturbeskrifning (1906, av Vetenskapsakademien belönad med det Letterstedtska priset)
• Norrlandsfrågan (1907, andra upplagan 1926)
• Till frågan om de norrländska älfarnas vattenhushållning (1908)
• Norra Sveriges issjöar (tillsammans med Axel Gavelin, 1910)
• Precambrian Geology of Sweden (1910)
• Minnesteckning öfver Alfred Elis Törnebohm (1912)
• Studier öfver Upplands äldre bebyggelseshistoria (1912)
• Fennoskandia (i "Handbuch der regionalen Geologie", Heidelberg, 1913)
• Nivåförändringarna i Norden, ett kapitel ur den svenska naturforskningens historia (1921, prisbelönt av Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg)
• Geologiens utveckling under det nittonde århundradet (i serien "Det 19:e århundradet", 1921)
• Epeirogenetische Bewegungen (i W. Salomons samlingsverk "Grundzüge der Geologie", 1922)
• Om skogseldar förr och nu och deras roll i skogarnas utvecklingshistoria (1934)

Företrädare: Harald Hjärne

Inspektor vid Norrlands Nation i Uppsala 1899–1909

Efterträdare: Nils Edén