Apostlagärningarna

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Apostlagärningarna (Acta apostolorum) är en bok i Nya Testamentet.

Innehåll

Boken, som följer omedelbart efter de fyra evangelierna i bibeln, och är den sista av Nya Testamentets historiska böcker, innehåller tidsmässigt apostlarnas första verksamhet efter Jesu korsfästelse. Apostlagärningarna inleds med en redogörelse för Jesu himmelsfärd, traditionellt daterad till den 14 maj år 33. Därefter följer berättelsen om den första kristna församlingens utbredning, från dess bildande på pingstdagen 10 dagar efter Jesu himmelsfärd och den spridning den kristna rörelsen fick på grund av den första vågen av förföljelse som startade efter Stefanus martyrdöd och som även ledde till Paulus omvändelse (Apg kap 9). Efter berättelsen om Aposteln Jakobs död övergår författaren till att skildra Paulus första missionsresa (ca år 47), hans andra missionsresa (ca år 48 till 51) samt den tredje resan i bl.a. Grekland (ca år 54 till 58) som avslutas med att Paulus fängslas i Jerusalem ca år 58. Boken avslutas med Paulus ankomst till Rom ca år 62 efter en strapatsrik resa med båt från Caesarea.

Författare

Som dediceringen till Theofilos visar, utgör Apostlagärningen den andra delen av ett historiskt verk, där lukasevangeliet utgör den första delen. Båda delar har samma längd, texten passar en bokrulle. Även stil och innehåll talar för att det är samma författare. Traditionellt har båda böcker tillskrivits läkaren Lukas. Enligt traditionen nedskrevs denna bok i Rom (enligt andra i Filippi, Alexandria eller Antiochia) omkr. år 64. Det som talar för detta är det faktum att varken Paulus eller Petrus martyrdöd i samband med den förföljelse av de kristna som kejsar Nero startade i slutet av 60-talet omnämns. Å andra sidan talar Jerusalems förstörelse år 70 som nämns i evangeliet (kap. 19:39-44) för en senare datering. Boken sysselsätter sig huvudsakligen med Petrus (i den förra hälften, kap. 1-12) och Paulus (kap. 13 ff.). De övriga apostlarnas verksamhet omtalas högst obetydligt.

Texten

Apostlagärningens text kommer i två varianter. Å ena sidan finns det den traditionella texten, som också finns i Codex Sinaiticus, Codex Vaticanus, Codex Alexandrinus, osv. Å andra sidan finns en text som är ungefär 10 % längre. Exempel är Codex Bezae, gamla översättningar och några papyrusfragment.

Såsom källor torde Lukas ha begagnat dels muntliga uppgifter, dels skriftliga uppteckningar. Dessutom stod han i nära förbindelse med Paulus och hade, såsom deltagare i flera av dennes resor, själv upplevat en stor del av de tilldragelser han skildrar. Innehållet vittnar om samvetsgrann forskning, framställningen är klar och livlig, och språket, likasom det i Lukasevangeliet, det mest klassiska i Nya Testamentet. Apostlagärningarnas äkthet styrks genom många vittnesbörd av de äldsta kyrkofäderna^{[källa behövs]} och har varit föga bestridd trots att den enligt vissa på många ställen går tvärtemot Paulus epistlar ^{[källa behövs]}

Den radikalteologiska Tübingenskolan ansåg dock boken vara en under 200-talet författad tendensskrift för att utplåna skillnaden mellan judaismen och paulinismen i den första kristna kyrkan.

Jämförelser med andra källor

Eftersom boken beskriver historia i romarriket, är det möjligt att jämföra några uppgifter med utsagor från andra författare. Datumen bekräftas ofta (t ex Antonius Felix efterföljdes av Porcius Festus kring år 60), men är inte alltid överens.

Theudas

Enligt Apg 5:36 nämns Theudas i ett tal av Gamaliel som en rebelledare för 400 man innan folkräkningen under Quirinius år 6 e.Kr. Men Josefus talar om en Theudas kring år 45.^[1]

Fotnoter

1. ↑ Flavius Josefus. ”Judisk historia XX 97-99”. http://pace.cns.yorku.ca/York/york/showText?book=20&chapter=5&textChunk=nieseSection&chunkId=97&text=anti&version=whiston.