Apokalyps

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Apokalyps betyder ordagrant uppenbarelse, från grekiskans αποκάλυψη (apokalypsis) vars grundbetydelse är "avtäckelse" eller "avslöjande" av apo 'bort' och kalyptein 'dölja'. Med apokalyps avses såväl en uppenbarelse om världens undergång som att något sådant faktiskt inträffar. Profetiorna om jordens undergång är många, och ursprunget till olika sekters domedagstro finns i de stora världsreligionerna judendom, kristendom och islam. [1]

Innehåll

Apokalypstro i det forna Iran

De första apokalyptiska föreställningarna i en monoteistisk religion uppkom i Iran, inom zoroastrismen – den religion som Zarathustra (född tidigast 1500 f.v.t, senast på 600-talet f.v.t.) grundade. Zoroastrismen var en religion som utvecklades över tiden. Gud (Ahura Mazda) ansågs ursprungligen ha en god och en ond aspekt, men snart förvandlades tron så att det ljusa och det mörka blev två motsatta väsen som låg i ständig strid med varandra. Enligt denna apokalyptiska tro skulle världen gå mot sitt slut en dag. Gud skulle besegra de onda makterna genom en frälsargestalt. Gud skulle som en domstol döma människorna och de döda skulle uppväckas. Alla människor skulle tvingas att gå över Räkenskapens bro, och de människor som stått på ondskans sida skulle falla eller knuffas ned i Helvetet. För de goda människorna skulle bron vara bred och trygg, så att de skulle kunna ta sig över till Paradiset. Helt apokalyptisk var inte zoroastrismen då den lät Gud rena världen så att den kunde börja om på nytt. [2]

Zoroastrismen var en religion som under lång tid dominerade Iran, och under denna tid hann den förändras liksom dess syn på historiens slut och apokalypsen. I huvuddrag uppfattades världshistorien som en gigantisk strid mellan den gode Ahura Mazda eller Ormusd) och den onde Anra Mainyu (Ahriman) som varar i tolvtusen år uppdelade på fyra stycken tretusenårs-perioder. Före och efter de tolvtusen åren är tiden oändlig.

Apokalyps inom judendom, kristendom och islam

Zoroastrismen påverkade judendomen starkt. Nya böcker som dels introducerar djävulen (Jobs bok) och som är apokalyptiska till sin natur (Daniel, Ester, Tobit). Apokalyptik kallas den gren av den senare judiska litteraturen, som i underbara syner och symboliska bilder söker skildra det kommande Guds- och Messiasriket såsom en uppfyllelse av alla löften och profetior.

Johannes uppenbarelse, eller Uppenbarelseboken i Bibeln, är ett exempel på en apokalyps. Enligt Nya testamentet återkommer Jesus till jorden efter en tid av våldsam förödelse av jorden som Antikrist orsakat. Efter Kristus/Guds (se treenighetsläran) seger kommer alla människor att dömas efter vad de har gjort och världen eller den mänskliga historien får sedan sitt slut. [3] Uppenbarelseboken är den sista boken i det kristna Nya Testamentet.

Även muslimerna tror på den yttersta domen, vilken kommer den dag då Gud kallar alla människor, inklusive alla döda, för att ställa dem inför sin tribunal. [4] Shia-muslimerna har till skillnad från sunni-muslimerna en messiasgestalt. De tror på den 12:e imamens eller Mehdis återkomst, då ett lyckorike kommer att upprättas efter en tid av krig, omstörtning och sammanbrott avseende den mänskliga civilisationen, katastrofer och massdöd – dvs. en apolalyps. Hans återkomst och lyckoriket kan man påskynda genom att medverka till denna apokalyps.

I bahá'í-tron, en världsvid religion som föddes genom en väckelserörelse i det shiaislamiska Iran i mitten av 1800-talet, finns också föreställningarna om ett framtida lyckorike samt vad som ska utmärka denna nya civilisation. Någon apokalyps tror bahá'íerna inte på, även om vi kommer att hemsökas av katastrofer och samhälleliga kollapser på vägen. Skapelsen kommer liksom Gud att bestå för evigt och människan kommer att utvecklas till en allt mer högstående varelse, andligt och vetenskapligt. [5]

Andra föreställningar om världens undergång

De asatroendes apokalyps kallas ragnarök och finns beskriven i Eddan, närmare bestämt i Völuspa (Völvans spådom). Ragnarök föregås av fimbulvintern.

Se även

Referenser

Noter

  1. Webbplatsen Paranormal, artikeln Den apokalyptiska myten
  2. Wibeck (2003), ss 275 - 280
  3. Vramming, Ylva (1996), ss 87 & 129
  4. Vramming, Ylva (1996), s 57
  5. Esslemont (1976), s 269

Tryckta källor

  • Esslemont. J.E. (1976) Bahá'u'lláh och Den nya tidsåldern. Uppsala: Bahá'í-förlaget AB.
  • Nationalencyklopedin
  • Wibeck, S. (2003) Religionernas historia. Lund: Historiska Media.
  • Vramming, Ylva (1996) Uppslag Religion. Från Anatta till Övergångsrit. Stockholm: Almqvist & Wiksell.
Personliga verktyg