Antibiotikaresistens
Från Rilpedia
Med antibiotikaresistens avses en organisms motståndskraft mot antibiotika.
Idag är den snabba resistensutvecklingen bland bakterier ett väldigt stort problem, speciellt på sjukhus. Det blir ofta fråga om "kapprustning" mellan bakterier som förvärvar nya mekanismer för att komma runt antibiotikans verkan och sjukvårdens och forskningens försök att hitta nya vägar till behandling. En inte ovanlig missuppfattning är att människor och djur kan bli resistenta (immuna) mot antibiotika, men detta är inte möjligt.
Resistens kan antingen uppkomma genom spontana mutationer i bakteriens genom, eller genom förvärvande av andra bakteriers resistensgener genom en av tre mekanismer:
- Konjugering
- Överföring av plasmider mellan bakterier
- Transformation
- Upptag av fritt DNA från döda bakterier i dess närhet
- Transduktion
- Överföring av gener mellan bakterier genom en bakteriofag, dvs ett bakterievirus
Vid varje antibiotikabehandling som inte ger 100 % avdödning av bakterier överlever de bakterier som har den största motståndskraften. Detta kan hända om behandlingen avbryts i förtid eller om dosen är för låg. Det finns risk att samma effekt kan uppkomma genom att bakterier utsätts för små mängder antibiotika från spill, rester av antibiotiska rengörningsmedel eller urin och avföring från antibiotikabehandlade. Genom detta urval ökar bakteriestammens resistens. Viktiga åtgärder för att förebygga resistens är att minska den totala användningen av antibiotika och att se till att antibiotikabehandlingar inte avbryts i förtid.
