Andreas Krieger

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Andreas Krieger
Friidrott, damer
EM-medaljer
Guld Stuttgart 1986 Kula

Andreas Krieger (tidigare Heidi Krieger) föddes 20 juli 1966 som kvinna i Berlin. Krieger är en tysk före detta kulstötare som tävlade som kvinna i det östtyska friidrottslandslaget. Krieger dopades systematiskt av sina tränare minst från sexton års ålder. 1986 vann han, som kvinna, EM-guld i kula. Kriger genomgick könskorrigering 1997, och bytte namn till Andreas. Efter detta har han arbetat mot doping och för att de ansvariga för dopning av barn och unga utan deras vetskap i Östtyskland ska ställas inför rätta och erkänna.

Innehåll

Karriär

Heidi Krieger idrottade redan från barndomen och hon började som 14-åring på Idrottsskolan för barn ocn unga i östra Berlin. Skolan var ansluten till det ökända SC Dynamo Berlin som sponsrades av Ministeriet för statssäkerhet (Stasi). Hon var en stor talang och redan när hon var sexton år stötte hon 14.08 och ett år senare över 16 meter. [1] Tränarna såg hennes potential och när hon var sexton började hon få små blåa piller som påstods vara vitaminer. [2]

Krieger växte och utvecklades mycket snabbt och kulmen av hennes karriär uppnåddes då hon som 20-åring tog EM-guld i kula 1986 med en stöt på 21,10 meter.

1991 var hennes karriär över då hennes överansträngda kropp och skadade leder, senor och kotor gjorde att hon inte längre kunde tävla.

Dopningen

De små blåa piller som Krieger började få som sextonåring var Oral-Turinabol, en anabol steroid som producerades av Jenapharm, ett då statligt ägt läkemedelsföretag. Krieger har i efterhand förklarat: "Jag trodde inte att det kunde vara något konstigt med pillren, jag var bara sexton år. Jag var ambitiös och dessutom tog alla andra dem. Till och med min mamma tyckte att det var normalt." [2]

Krieger dopades antagligen även med andra ämnen och fick injektioner. De omfattande Stasiarkiven avslöjades 1991 av Brigitte Berendonk och Werner Franke i boken Doping-Dokumente. Von der Forschung zum Betrug (svensk titel DDR Doping - medaljer, ära, fördärv.). Arkiven visar att Krieger 1986, det året hon blev europeisk mästare, dopades med 2590 milligram Oral-Turinabol av sin coach. Det är runt 1000 miligram mer än vad Ben Johnson fick, och Johnsons dopningsprogram chockade världen stort när det blev känt 1988.[2] 1987 var Krieger känd i medier som Hormon-Heidi och hon förbjöds, liksom många andra östtyska idrottare, att ge intervjuer.[3] Det ville hon inte heller göra. Bortsett från tävlingarna drog hon sig mer och mer undan från såväl offentligheten som det vanliga livet och började få psykiska problem.[4]

Dopningen gav långtgående konsekvenser. Förutom de psykiska problemen och förvirringen kring sin könsidentitet fick Krieger många andra besvär av den hårda träningen och dopningen. Den ihärdiga tyngdlyftningsträningen Krieger tvingades till för att bli en bättre kulstöterska förstörde muskler och leder. Idag kan han inte lyfta vikter alls då hans kotor blivit permanent deformerade av träningen. Även oskyldiga aktiviteter kan orsaka invalidiserande skada. "På julafton gjorde jag misstaget att krypa under julgranen för att laga några av lamporna. Det slutade med att jag tillbringade hela helgen på rygg i säng," har han berättat.[2]

Könsbytet

Redan några månader efter att Kriegers tränare börjat ge henne de små blå pillren började stora förändringar ske i hennes kropp. Kläderna slutade passa och hennes röst mörknade. När hon var arton började hon se allt mer manlig ut och undvek folksamlingar då folk kallade henne queer. Efter att en manlig tågpassagerare kallat henne för dragqueen framför hennes mamma vägrade hon att använda kjol igen. Hon var förvirrad och visste inte om hon var man eller kvinna. Hennes idrottskarriär var över 1991 då hennes kropp protesterade, men hon oroades mer över sin könsidentitetsförvirring. Hon förälskade sig i kvinnor och kände sig som en fånge i sin egen kropp, men visste inte vad hon skulle göra. [2] Hon blev deprimerad och försökte även ta sitt liv. [4]

I mitten av 1990-talet sökte Krieger läkare. Läkaren frågade henne om hon någonsin fått anabola steroider. Hon visste inte men började då undersöka och det framkom att hon fått såväl anabola steroider som stora mängder av andra dopningspreparat. I de rigorösa Stasiarkiven bokfördes vilka preparat idrottsmännen fick och i vilken mängd. Det var inte bara färdiga preparat som Oral-Turinabol, utan även preparat utan namn, som bara hade ett nummer. De östtyska idrottarna var försökskaniner. [4]

1997 genomgick Krieger en könskorrigeringsoperation och bytte namn till Andreas. Nu stämmer kroppen bättre överens med Kriegers sinne, men det är fortfarande inte bra. "Det är bättre nu än när jag var Heidi, men det är naturligtvis omöjligt att fly vad som har hänt med mig."[2] Han vet inte hur hans liv skulle utvecklat sig utan dopingen, då han var så ung när det började. "För mig är den största tragedin att jag inte fick någon chans att själv fastställa min könsidentitet. Drogerna avgjorde mitt öde."[2]

Krieger kommer i likhet med andra som genomgått könskorrigering alltid att behöva medicinering. Stora doser av det manliga könshormonet testosteron injiceras var tredje vecka och om han missar en tid märker han det snart då han blir irriterad, får koncentrationssvårigheter och blir känslosam. Kroppen protesterar och injektionerna krävs för att han ska fortsätta vara man. [2]

Rättsligt efterspel

1998 åtalades Dr Manfred Höppner, tidigare landslagsläkare, för sina aktiviteter. I den rättegången dömdes han till ett års villkorlig dom.[2] 2000 gick 142 tidigare idrottsmän och -kvinnor samman för att få upprättelse. Manfred Ewald, tidigare chef för östtysklands indrottsförbund och ledare för det östtyska dopningsprogrammet och Manfred Höppner åtalades. De åtalades för medverkan till allvarliga kroppsskada i 142 fall till följd av dopningsmissbruk.[5]Många idrottare valde dock att inte delta som vittnen under rättegången bland annat på grund av rädsla för att förlora sina medaljer, att riskera repressalier och för att undvika uppmärksamheten. Andreas Krieger deltog och var ett av huvudvittnena under rättegången, då de skador han fick av dopningen är de allvarligaste. [6] Han vittnade om att drogerna han getts hade bidragit till hans transsexualism. "Jag var inte längre Heidi Krieger. Jag visste inte vem jag var längre. Pillren accelererade eventuella transsexuella tendenser som jag redan kan ha haft. Jag kunde inte längre identifiera mig med min kropp och det fick mig att genomgå könskorrigering." Både Ewald och Höppner dömdes för brotten. [7]

2002, två år efter rättegångarna, skapade den tyska staten en fond för att kompensera dopningsoffren. 311 idrottare, däribland Krieger, sökte ersättning ur fonden som maximalt utbetalade $12 500. [8] Dr Michael Lehner, advokaten som representerade idrottarna, säger att finansiell kompensation åtminstone är ett erkännande av skuld. "Men när någon lider av leverskador för resten av sitt liv, när en kvinna föder handikappade barn eller alltid misstas för man, då finns det ingen ersättning som kan kompensera det." [2]

Idag

Andreas Kriegers EM-guld från 1986 är idag en del av en trofé som årligen ges till tyskar som gjort ett synnerligen viktigt arbete mot doping. På tyska kallas trofén Heidi-Krieger-Medaille och den delas ut av Doping-Opfer-Hilfe; Dopningsoffrens organisation. [9]Priset har bland annat formen av en Oral-Turinabol-molekyl.

Idag lever Andreas Krieger tillsammans med Ute Krause, tidigare simmare som även hon är ett offer för den östtyska dopningen. De är gifta och lever med Krauses barn från en tidigare relation.[4]

Såväl Andreas Krieger som Ute Krieger-Krause har engagerat sig mot att olympiska sommarspelen 2008 hålls i Beijing. I augusti 2007 bar de facklan mot OS i Beijing. "Vi kan inte bortse från vårt ansvar. Folk dör!" sa han vid fackelbärandet och fortsatte med: "Den forna östtyska regimen skiljer sig från dagens kommunistiska Kina, men metoderna som används för att kuva befolkningen har många likheter."[10]

Noter

  1. ↑ Distrutti dagli steroidi risarciti con 9 mila euro. La Stampa. 14 december 2006. Läst 9 januari 2008.
  2. ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 2,5 2,6 2,7 2,8 2,9 Heidi Krieger: The price of victory. The independent. 31 mars 2005. Läst 9 januari 2008.
  3. ↑ Hormon-Heidi har skiftet køn. Dagbladet Information. 5 juli 2000. Läst 9 januari 2008.
  4. ↑ 4,0 4,1 4,2 4,3 Medaljens baksida. Dagens nyheter. 24 juli 2004. Läst 9 januari 2008.
  5. ↑ From gold medal to sex change. The Namibian. 31 maj 2000. Läst 9 januari 2008.
  6. ↑ Heidi tog piller – blev Andreas . Aftonbladet. 31 maj 2000. Läst 9 januari 2008.
  7. ↑ E. German Olympic Dopers Guilty. Wired news. 18 juli 2000. Läst 9 januari 2008.
  8. ↑ East German Steroids' Toll: 'They Killed Heidi'. New York times. 26 januari 2004. Läst 9 januari 2008.
  9. ↑ Leichtathletin Anne-Katrin Elbe erhält Anti-Doping-Preis. Doping-Opfer-Hilfe. Läst 9 januari 2008.
  10. ↑ Torch-relay against Olympics 2008 in Beijing reached Berlin. The Epoch Times. 28 augusti 2007. Läst 9 januari 2008.
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Andreas_Krieger"
Personliga verktyg