Från Rilpedia

Amerikansk engelska, (American English) eller bara amerikanska, är den variant av det engelska språket som talas i USA.

Uttal

Amerikansk engelskas främsta kännetecken och skillnad mot brittisk engelska är uttalet av 'r' framför konsonant och i slutet av ord. Till exempel uttalas 'r' i orden: car, heart och murder. Vidare uttalas a:et ungefär som svenskt 'ä' i ord som dance och master. 'T' blir ofta 'd' i ord som better och water. 'O' blir ofta långt 'a' i ord som spot och hot. Även det långa "å-ljudet" i ord som law och awful tenderar att gå åt det hållet, dock aldrig framför 'r'. Diftongen [ju] i ord som use har blivit monoftong ([u])i ett antal andra ord, som i brittisk engelska har kvar diftongen, exempelvis new och stew.

Stavning

I USA liksom i Storbritannien finns inte någon myndighet som reglerar hur språket ska stavas. Ofta har dock Websters Dictionary kommit att utgöra de facto-rättesnöret. Amerikaner använder den latinska stavningen av ord som harbor och color, vilket många engelsmän också gjorde fram till Samuel Johnson bestämde sig för att ta bort de latinska stavningarna från sin ordbok A Dictionary of the English Language. Ord av fransk/normansk ursprung som uttalas på ett germanskt sätt som center och theater stavas som de uttalas på amerikansk engelska, medan ord som macabre och cadre som har behållit sitt franska uttal stavas med -re. På brittisk engelska stavas alla dessa ord idag med -re. (Samuel Johnsons ordbok påverkade även stavningen av de här orden: engelsmän hade börjat skriva -re ord på samma sätt som amerikaner gör idag innan Johnsons tämligen normativ ordbok gavs ut.)

I brittisk engelska gäller regeln att vissa enkla konsonanter (l, r och s) i slutet av obetonad slutstavelse i ett ord fördubblas framför ed  och ing , till exempel cancel cancelled, travel travelling. (Dock water watered) I USA-engelska är regeln mer bunden till uttal: när slutstavelsen är betonad, som rebel, fördubblas den enkla konsonanten i slutet: rebelled, annars fördubblas konsonanten inte: canceled. (Det finns dock ett par undantag.)

Ofta är stavningen i amerikansk engelska ålderdomligt präglad i jämförelse med modern brittisk engelska. Detta är en effekt av att det var nybyggarna som kom med Mayflower  med den tidens engelska, som förde engelska språket till Nordamerika. Det är från den basen som dagens USA-engelska utvecklats. Amerikansk engelska använder den äldre ändelsen -ize i ord som organize, realize, etc. I brittisk engelska förekommer både den äldre -ize och den modernare formen -ise. Oxford English Dictionary har länge försökt hålla fast vid -ize, men -ise torde vara den vanligaste formen i nyare brittiskt skriftspråk.

Dialekter

USA har jämförelsevis små dialektala skillnader i språket. Den standarddialekt som har störst utbredning i USA är den så kallade General American som talas i hela landet, framförallt i officiella sammanhang. Det är den dialekt man oftast hör i radio och TV, åtminstone i de stora kanalerna och de nationella nyhetssändningarna. Därför har den ibland kommit att kallas Network English.

Utpräglade dialekter kan framförallt höras i södra USA och New England. I södern kallas de Southern Drawl med sin typiska intonation. I New England utmärker sig Boston-dialekten med stora likheter med brittisk engelska och ett tydligt inslag av irländskt uttal. Till exempel uttalas ord som car och apartment utan 'r' och med ett tydligt öppet 'a'.

En särställning utgör Ebonics som talas av gruppmedvetna afroamerikaner. Den har sitt ursprung i södern med ett tydligt inslag av afrikanskt uttal.