Från Rilpedia

Uppslagsordet "bläster" hänvisar hit. Se blästring för andra betydelser.

Med ångbläster (av ånga och bläster, av engelska steam blast) eller lokomotivblåsrör (av tyska Lokomotivblasrohr) avses sättet i ett ånglok och andra ångmaskiner att blåsa ut den använda vattenångan från cylindrarna i skorstenen. Denna konstruktion är ett slags injektor, som ökar luftdraget genom eldstaden och leder till häftigare förbränning. Tidigare (stationära) ångmaskiner strävade efter att kondensera ångan till vatten och leda den åter till pannan, men kondensorer har inte varit vanligt förekommande på lokomotiv.

Uppfinningen av ångblästern tillskrivs vanligen Timothy Hackworth som 1827 konstruerade en sådan för sitt lokomotiv Sans Pareil. George Stephenson lär ha plagierat Hackworths konstruktion till sitt lokomotiv The Rocket inför den berömda tävlingen vid Rainhill i oktober 1829. Emellertid hävdade Goldsworthy Gurney att han själv gjort uppfinningen 1822, först för en förbränningsugn och senare för en landsvägs-ångvagn, och att Hackworth lånat idén därifrån. Gurneys ångvagn lär i juli 1829 ha kört landsvägen 84 miles från Bath till London på 9 timmar och 20 minuter inklusive raster, med en medelhastighet av 14 miles per timme exklusive raster.

Externa länkar

• Bläster i Nordisk familjebok, 1878
• Drag i Nordisk familjebok, 1907
• Injektor i Nordisk familjebok, 1910
• Ångmaskiner i Nordisk familjebok, 1894
• Timothy Hackworth (1786-1850)
• Goldsworthy Gurney (1793-1875)