Å

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

För det geografiska begreppet å, se Å (vattendrag)

Å  [oː] (info) är den tjugosjunde bokstaven i det svenska och finska alfabetet och den 29:e i det danska och norska.

Uttal och användning

Bokstaven å används med ungefär samma uttal i bland annat svenska, norska och danska. Å används numera även i vallonska, vilket dock har typografiska orsaker (den är tillgänglig i teckenuppsättningen) och saknar historiskt samband med de nordiska skriftspråken. Å används inte i finska och ses ibland som en symbol för det svenska språket bland de som vill minska dess betydelse i Finland.

Betydelser

1. 12 platser i Sverige, 5 platser i Norge och 1 plats i Danmark, se Å (ortnamn)
2. Å är förkortning för längdenheten ångström (1·10^-10 m), uppkallad efter den svenske fysikern Anders Jonas Ångström
3. Ett mindre vattendrag, se å (vattendrag).
4. Ett äldre skandinaviskt ord för på. (Dagens på är en förenkling av upp å). På norska har å betydelsen att (infinitivmärke), inte på. Funktionen som infinitivmärke återfinns även dialektalt på svenska, se till exempel shownamnet Det ska va gôtt å leva.

Historia

En närbild på Å, Ä och Ö på ett finskt/svenskt tangentbord.

Bokstaven Å har sitt ursprung i ett långt a-ljud, vilket på medeltiden skrevs som "aa" på de skandinaviska språken. När långa vokaler senare slutade att skrivas med dubbla bokstäver hade det långa a-ljudet förändrats till dagens å-ljud. I likhet med Ä och Ö (ursprungligen skrivna som "ae" respektive "oe" eller som ligaturerna "æ" resp. "œ", bildades en ny bokstav för att representera det tidigare "aa" genom att en bokstav placerades över en annan för att bilda ett nytt grafem. Bokstäverna Ö respektive Ä uppstod för att man ville representera ljud som var mellanting mellan [a] respektive [o] och [e]. De "e" som användes till en början förenklades efterhand till enbart två prickar. Långa "aa" ersattes i början av 1500-talet i tryckt svenska med ett "a" försett med ett litet "o" ovanför för att illustrera det nya [o]-liknande ljudet.

Aa användes som tecken för bokstaven å i norska fram till 1917 och i danska fram till 1948; exempel: "Ad landeveje og paa staalskinner; Fra barkbaad til oceandamper". Skrivsättet är fortfarande vanligt för Å/å i namn, till exempel "Braaten", "Aabenraa" och "Aalborg". Aa används även i den maskinella koden på svenska pass om passinnehavarens namn innehåller å. T ex så blir Ågren "Aagren" i maskinfältet.

Datateknik

I datorer lagras Å med kodpunkten U+00C5 och å med kodpunkten U+00E5. Vilka värden, eller rättare oktettsekvenser, som används för att representera dessa kodpunkter varierar beroende på vilken kodning som används, om Å alls kan representeras.

I äldre (fram till sent 1980-tal) svenska dataprogram användes ofta ISO/IEC 646, svensk variant, och där användes 93 (decimalt) för Å och 125 (decimalt) för å. De nationella varianterna av ISO/IEC 646, är dock mycket föråldrade och används knappast alls längre. De har ersatts av nyare kodningar, t.ex. Latin-1, Latin-9, och numera allt oftare UTF-8 och UTF-16.