Äldre nysvenska
Från Rilpedia
 Artiklar om svenska |
Äldre nysvenska är en epokindelning för det språk som talades och skrevs i Sverige 1526-1732.
År 1526 var ett historiskt årtal i Sverige: Nya testamentet översattes då för första gången helt till svenska. Något senare kom hela Bibeln. Gustav Vasa lät, med hjälp av den nu existerande boktryckarkonsten, trycka upp Bibeln i omkring 2 000 exemplar och gav ett exemplar till varje kyrka i hela landet. Tack vare denna bibel fick det svenska folket för första gången ett gemensamt förråd av ord och uttryck, samt en gemensam norm för rättstavning. Till och med de som inte kunde läsa blev influerade av Bibeln då högläsningen under gudstjänsten nu var på svenska.
Innehåll |
Exempel
Exempel på äldre nysvenska ur Gustav II Adolfs kungaförsäkran från 1611:
| ” | Vi Gustaf Adolph &c. göre vitterligit med dette vårt öpne bref, att såsom menige Sverigis rikis ständer, högre och nidrige, opå den allmennelige riksdag, som höldts i Norköping opå det år 1604, då samptychte och beviliade en arfförening om den konungslige regering här i riket således, att näst efter vår sal:e kere her faders dödelige afgång då vele de anamma och bekenna oss för deres rätte herre och regerande konung. | ” |
Yttre språkhistoria
Under den äldre nysvenskans tid blir svenskan riksspråk i Sverige. Den dialekt som blir norm för riksspråket är överklassens språk i Mälardalen. Riksspråket kodifieras i ordböcker och grammatikor. Gustav Vasas bibel blir en viktig normativ text. Det kyrkliga språket blir i och med reformationen svenska.
Högtyskan har under perioden ett stort inflytande på svenskan; många tyska ämbetmän fick tjänster i Sverige och Martin Luthers bibelöversättning influerade starkt Gustav Vasas Bibel.
Språkförändringar
Under den äldre nysvenskans tid försvagades Hansan kraftfullt och därför hade inte lågtyskan samma inverkan på det svenska språket. Dock låg Sverige ofta i krig, först mot Danmark, och sedan norra Tyskland, och under det tyska kriget upptogs många miltärrelaterade lånord exempelvis korpral, marsch och soldat. Att Sverige vann ledde dessutom till att landets befolkning fick en starkare nationalitetskänsla. Det blev med andra ord för första gången populärt att skriva på det egna språket. Dessutom framträdde nu även den förste svenskspråkige författaren, som inte enbart skrev krönikor eller kortare verser, Georg Stiernhielm.
Franskan började under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet att bli kulturspråket i hela Europa och fick efterhand en ledande roll både ekonomiskt och politiskt i Sverige. Franskan talades framförallt av adeln och svenskan fick många lånord därifrån, ofta förnäma sådana som parfym, garderob och karamell. Problemet med de franska orden för dagens språkforskare är, att de under denna perioden ofta inte kom från franskan direkt utan via tyskan eller nederländskan. Det fanns också många utländska studenter som förde med sig ord till Sverige och svenskar som studerade utomlands och förde tillbaka dem.
Ortografi
Under den äldre nysvenskans tid fick å, ä och ö sina nuvarande former.
Under 1500-talet rådde en allmän ortografisk oreda. Ett ord kunde stavas på många olika sätt i ett och samma brev. Men under 1600-talet ökade boktryckandet i Sverige vilket ledde till att man alltmer började diskutera vilka regler som skulle gälla för stavning. Två viktiga profiler och motståndare i debatten var Urban Hiärne och Jesper Swedberg.
Morfologi
Under en period omkring 1500-1900 hade svenskan fyra grammatiska genus: maskulinum, femininum, utrum och neutrum (han, hon, den och det). Pronomenet den ersätter sedan successivt han och hon, en utveckling från de tre fornsvenska genusen han, hon och det till det nutida genussystemet med bara den och det.
Syntax
Under 1600-talet skedde en rad förändringar i syntaxen: Det blev allt vanligare med utsatt formellt subjekt istället för att man, som tidigare, hade subjektslösa satser. De oblika subjekten försvann ut språket. Verbens numerusböjning försvann ur talspråket. Svenskan fick under 1600-talet en renodlad VO-grammatik.
Litteratur
- Pettersson, Gertrud, Svenska språket under sjuhundra år, Lund 2005
- Svensson, Jag, Kommunikationshistoria, Lund 1988
