Vattenpipa

Från Rilpedia

Version från den 1 maj 2009 kl. 12.43 av Tegel (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
En man som håller i en N'arghile.

Vattenpipa har sitt ursprung i Indien[1], men är vanligast i många delar av mellanöstern; däribland sydvästra Asien och delar av Centralasien med länder såsom Iran, Irak, Afghanistan, Syrien, Libanon, Turkiet, Pakistan, delar av Kina, Turkmenistan m.m. samt delar av norra Afrika. Ofta kallad n'arghile, av arabiskans ord för kokosnöt, eftersom den ursprungligen tillverkades av en kokosnöt. Andra namn är shisha och hookah.

Innehåll

Funktion

Högst upp på vattenpipan finns en liten plattform där man placerar tobaken. Över tobaken lägger man en bit perforerad aluminiumfolie på vilken man placerar glödande (ej brinnande) träkol, vanligen i form av en liten brikett som man tänt på i förväg. Över träkolen lägger man ytterligare aluminiumfolie eller ställer en liten huva i keramik för att kontrollera lufttillförseln. För att skapa drag i pipan suger man ut luft genom munstycket. Röken från tobaken passerar ned genom pipan och genom en vattenbehållare, en vattenfylld kolv, helst fylld med rosenvatten, för att nedkylas och filtreras innan den inhaleras genom munstycket. Röken från en vattenpipa smakar avsevärt mildare än röken från cigaretter eller cigarrer, vilket ger ett intryck av att den inte är lika farlig som andra typer av rökning. En mindre del av de skadliga ämnena hålls kvar när det sker en viss filtrering av röken, som får vattnet att bubbla.

Vattenpipa röks traditionellt av flera personer tillsammans, antingen genom att man skickar munstycket mellan sig, eller genom att använda en vattenpipa utrustad med flera munstycken.

Tobak

Tobaken som används är oftast melasstobak, smaksatt med olika fruktaromer eller andra smakämnen som kanel, salmiak eller ingefära. Den i särklass vanligaste smaken är dock äpple. Det finns också "tobak" utan tobak. Den består av en mix av olika te-örter, som bidrar till en styrka med tobaksliknande smak, samt en ytterligare smakinsättning av olika frukter.

Hälsoaspekter

Det råder delade meningar om huruvida vattnet verkligen filtrerar bättre än ett cigarettfilter, men till vattenpipa används oftast tobak med betydligt lägre tjärhalt jämfört med tobaken som används i cigaretter. Åldersgränsen för att köpa vattenpipstobak (Med nikotin i) är i Sverige 18 år, precis som all annan tobak. På själva pipan finns det dock ingen åldersgräns. Det finns även speciella filter att köpa för att minska mängden nikotin i röken. Enligt uppgifter innehåller rök från vattenpipa 11 ppm kolmonoxid, jämfört med cigarettrök som innehåller 1,9 ppm.[2] Eftersom rökaren jämfört med cigarettrökning drar i sig större mängder rök och drar röken längre ner i lungorna tar kroppen upp mer av de skadliga ämnena.[3][4]

Om flera personer delar på samma munstycke finns det en risk att man drabbas av streptokockinfektioner, tuberkulos och andra smittosamma sjukdomar.[3][4]

Vattenpipan i Sverige

I Sverige har vattenpipan länge förknippats med rökning av illegala droger, till exempel cannabis. Idag börjar den dock vara en ganska vanlig företeelse[källa behövs]. Vattenpipa röks främst av ungdomar samt invandrare från länder där vattenpipa traditionellt rökts. Vattenpipa är (liksom vanlig pipa) ofta accepterat och vanligt förekommande på levande rollspel i medeltidsinspirerad fantasymiljö, där cigaretter vanligen inte tillåts.

Externa länkar

Källor

  1. Stanford Daily, läst 16 januari 2009
  2. Christina Lucas/TT (24 oktober 2007). ”Rökfritt på krogen en hälsovinst”. Dagens nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=708354&rss=1399. 
  3. 3,0 3,1 Nils Lundin (26 november 2006). ”Vattenpipa lika skadlig som annan rökning”. Läkartidningen, nr 48/2006. http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=5545. 
  4. 4,0 4,1 Elisabet Forslind (30 november 2007). ”Vattenpipa farlig trend bland unga”. Vårdfacket, nr 12/2007. http://www.vardfacket.se/VFTemplates/Article____10469.aspx. 
Personliga verktyg