Sammansättning (lingvistik)

Från Rilpedia

Version från den 14 maj 2009 kl. 10.31 av Lsj (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Sammansättning är ett begrepp inom ordbildning. Till skillnad från avledning, som sker genom tillägg av affix, innebär sammansättning att två självständiga ord utgör "material" för det sammansatta ordet, till exempel järn + väg: järnväg. Resultatet (som också kallas sammansättning) är ett ord som innehåller två rotmorfem, ibland förenade med ett interfix, till exempel statsapparat. Sammansättning kan också tillämpas rekursivt (återkommande), varvid interfix uppträder mer regelbundet, till exempel järnväg + bro: järnvägsbro, högskola + student: högskolestudent. Därigenom kan en sammansättning innehålla ganska många rotmorfem. Det går vidare att göra ett avlett ord med en sammansättning som utgångspunkt, till exempel ordblindhet. Ibland kan sammansättningen ses som bildad av en fras, till exempel köra fort - fortkörning, fortkörare.

Det finns två typer av sammansättning, kopulativ och determinativ. Den förra typen innebär att relationen mellan leden (vilka tillhör samma ordklass) kan betecknas med konjunktionen "och", till exempel gulröd (samtidigt gul och röd). En sådan sammansättning är ofta vändbar, med bibehållen betydelse: rödgul.

Den andra typen, som är den klart vanligaste, innebär att det första ledet fungerar som en bestämning till det andra. Ordet stenhus kan parafraseras som hus av sten, där prepositionsfrasen är ett attribut. I de ganska få fall då en sådan sammansättning är vändbar, erhålles en annan betydelse, till exempel sockerbit - bitsocker.

En determinativ sammansättning är normalt endocentrisk, vilket innebär att det ena ledet - det senare - kan stå för hela sammansättningen, till exempel ett stenhus är ett hus (stenhus är hyponym till hus). Det finns dock inte så få fall av exocentriska sammansättningar: dumhuvud, fågelskrämma, kofot, blindstyre.

Språken skiljer sig mycket åt när det gäller bruket av sammansättning. Denna är mycket vanlig i till exempel svenska, tyska och finska, medan andra språk hellre tillgriper andra medel. Jfr engelskans stone house, birch bark, ryskans kamennyj dom (stenhus) och franskans chemin de fer.

Den semantiska kopplingen mellan sammansättningsleden och slutresultatet kan vara mer eller mindre direkt. Stenhus är till exempel mycket mer transparent än stenkaka. För ordet järnväg kan man tycka att tåg är en viktigare deskriptor än järn. Minst hjälp vid tolkningen får man dock om ett begrepp uttrycks med ett oderiverat ord, till exempel näver.


Se även


Personliga verktyg