Quechua

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Språkets grupper

Quechua är en sydamerikansk språkfamilj bestående av 46 olika varianter (inklusive den utdöda klassisk quechua), vilka talas av stora delar av indianbefolkningen i Peru, Ecuador, Bolivia, Chile och i de argentinska anderna. Quechua som på sitt eget språk heter Qhichwa shimi eller Runa Shimi ("människornas språk") talas av sammanlagt närmare 17 miljoner människor i Sydamerika.

I Peru är den mest använda dialekten Cuscoquechua och i Bolivia talar omkring 37% av befolkningen en dialekt som kallas Sydboliviansk quechua.

Quechua är också benämningen på de indianfolk som talar quechua. De utgör en av de viktigaste etniska minoriterna i Sydamerika.

Innehåll

Historik

Quechua härstammar från protoquechua, ett språk som talades av quechuaindianerna vid kusten och i de centrala delarna av bergskedjan Anderna i det forna Peru, och som sedermera expanderade söderut.

Quechuaindianerna hörde till quechuakulturen. Man allierade sig med inkafolket i dess kamp mot chancas. Spåren från quechuakulturen är främst metallarbeten, keramik och textilier. Quechuakulturen assimilerades i den nya inkakulturen och förlorade då sina utmärkande drag.

När inkariket etablerades i Cusco, antog inkaindianerna av praktiska skäl detta för de olika folkgrupperna gemensamma språk, fastän de själva talade puquina. Vid annekteringen av de andinska städerna och den påföljande obligatoriska undervisningen i språket, konserverades språkets dialekt och det kom att användas som gemensamt språk i hela inkariket.

När det under Vicekungadömet Peru användes av missionärerna som evangeliseringsspråk, uppstod ett antal dialekter, som exempelvis aymara, muchik och mochica. De tilläts i egenskap av sin frälsande uppgift öka sitt inflytande över det andinska folket.

Fonologi

Följande fonologiska beskrivning gäller för Qusqu-Qullaw-dialekten av den sydliga dialektgruppen; betydande skillnader återfinns i andra varianter av quechua.

Vokaler

Quechua har tre vokalfonem: /a/, /i/ och /u/. Enspråkiga talare uttalar dessa som [æ], [ɪ] respektive [ʊ], men även de spanska vokalerna [ä], [i] och [u] används. Då vokalerna förekommer vid uvulara konsonanter (/q/, /qʼ/ och /qʰ/), uttalas de som [ɑ], [ɛ] respektive [ɔ].

Konsonanter

labial alveolar postalveolar palatal velar uvular glottal
klusil/affrikata p t k q
aspirerad klusil/affrikata tʃʰ
ejektiva p’ t’ tʃ’ k’ q’
frikativa s h
nasal m n ɲ
lateral approximant l ʎ
flapp ɾ
central approximant j w

Ingen av klusilerna eller frikativorna är tonande; toning är inte fonemiskt i den inhemska quechuavokabulären i modern Qusqu-Qullaw. Eftersom omkring 30 procent av nutida quechuaord är inlånade från spanskan kan vissa spanska konsonantljud (till exempel /f/, /b/, /d/, /g/) ha blivit fonemiska, till och med bland enspråkiga quechuatalare.

Språkträd

Quechua saknar känt släktskap med andra språk.

Språkgruppen indelas i fyra huvudsakliga dialektgrupper:

  • Quechua I eller Waywash talas i Perus centrala högland.
  • Quechua II eller Wanp'una:
    • II-A: Yunkay talas i Perus västliga högland.
    • II-B: Nordquechua (även känt som Kichwa i Ecuador) talas främst i Colombia och Ecuador, även i det amazonska låglandet i Ecuador och Peru.
    • II-C: Sydquechua talas i Perus södra högland, Bolivia, Argentina och Chile; det är idag den viktigaste gruppen, med flest talare och störst kulturellt och litterärt arv.

Se även

Externa länkar

Personliga verktyg