Ords 19

Från Rilpedia

Version från den 1 mars 2006 kl. 19.01 av Rilbot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Ril_red.png
Rilpedia - faktabibel
« Vers « Kapitel
Hela kapitlet
·: Bibeln :·
      Kapitel » Vers »

1 Mos | 2 Mos | 3 Mos | 4 Mos | 5 Mos | Jos | Dom | Rut | 1 Sam | 2 Sam | 1 Kon | 2 Kon | 1 Krön | 2 Krön | Esr | Neh | Est | Job | Ps | Ords | Pred | HV | Jes | Jer | Klag | Hes | Dan | Hos | Joel | Amos | Obad | Jon | Mik | Nah | Hab | Sef | Hagg | Sak | Mal

Matt | Mark | Luk | Joh | Apg | Rom | 1 Kor | 2 Kor | Gal | Ef | Fil | Kol | 1 Thess | 2 Thess | 1 Tim | 2 Tim | Tit | File | Heb | 1 Petr | 2 Petr | 1 Joh | 2 Joh | 3 Joh | Jak | Jud | Upp

Kapitel: 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |

Vers: 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |

1917
1: Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.

2: Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
3: En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
4: Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
5: Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
6: Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
7: Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
8: Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
9: Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
10: Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
11: Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
12: En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
13: En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
14: Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
15: Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
16: Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
17: Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
18: Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
19: Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
20: Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
21: Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
22: Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
23: HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
24: Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
25: Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
26: Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
27: Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
28: Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
29: Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.

 

KJV
1: Better is the poor that walketh in his integrity, than he that is perverse in his lips, and is a fool.

2: Also, that the soul be without knowledge, it is not good; and he that hasteth with his feet sinneth.
3: The foolishness of man perverteth his way: and his heart fretteth against the LORD.
4: Wealth maketh many friends; but the poor is separated from his neighbour.
5: A false witness shall not be unpunished, and he that speaketh lies shall not escape.
6: Many will intreat the favour of the prince: and every man is a friend to him that giveth gifts.
7: All the brethren of the poor do hate him: how much more do his friends go far from him? he pursueth them with words, yet they are wanting to him.
8: He that getteth wisdom loveth his own soul: he that keepeth understanding shall find good.
9: A false witness shall not be unpunished, and he that speaketh lies shall perish.
10: Delight is not seemly for a fool; much less for a servant to have rule over princes.
11: The discretion of a man deferreth his anger; and it is his glory to pass over a transgression.
12: The king's wrath is as the roaring of a lion; but his favour is as dew upon the grass.
13: A foolish son is the calamity of his father: and the contentions of a wife are a continual dropping.
14: House and riches are the inheritance of fathers: and a prudent wife is from the LORD.
15: Slothfulness casteth into a deep sleep; and an idle soul shall suffer hunger.
16: He that keepeth the commandment keepeth his own soul; but he that despiseth his ways shall die.
17: He that hath pity upon the poor lendeth unto the LORD; and that which he hath given will he pay him again.
18: Chasten thy son while there is hope, and let not thy soul spare for his crying.
19: A man of great wrath shall suffer punishment: for if thou deliver him, yet thou must do it again.
20: Hear counsel, and receive instruction, that thou mayest be wise in thy latter end.
21: There are many devices in a man's heart; nevertheless the counsel of the LORD, that shall stand.
22: The desire of a man is his kindness: and a poor man is better than a liar.
23: The fear of the LORD tendeth to life: and he that hath it shall abide satisfied; he shall not be visited with evil.
24: A slothful man hideth his hand in his bosom, and will not so much as bring it to his mouth again.
25: Smite a scorner, and the simple will beware: and reprove one that hath understanding, and he will understand knowledge.
26: He that wasteth his father, and chaseth away his mother, is a son that causeth shame, and bringeth reproach.
27: Cease, my son, to hear the instruction that causeth to err from the words of knowledge.
28: An ungodly witness scorneth judgment: and the mouth of the wicked devoureth iniquity.
29: Judgments are prepared for scorners, and stripes for the back of fools.

 

PR33.38
1: Parempi on köyhä, joka nuhteettomasti vaeltaa, kuin huuliltansa nurja, joka on vielä tyhmäkin.

2: Ilman taitoa ei ole intokaan hyväksi, ja kiirehtivän jalka astuu harhaan.
3: Ihmisen oma hulluus turmelee hänen tiensä, mutta Herralle hän sydämessään vihoittelee.
4: Tavara tuo ystäviä paljon, mutta vaivainen joutuu ystävästänsä eroon.
5: Väärä todistaja ei jää rankaisematta, ja joka valheita puhuu, se ei pelastu.
6: Monet etsivät ylhäisen suosiota, ja kaikki ovat anteliaan ystäviä.
7: Köyhä on kaikkien veljiensä vihattu, vielä vierotumpi ystävilleen. Tyhjiä sanoja hän saa tavoitella.
8: Joka mieltä hankkii, se sieluansa rakastaa; joka ymmärryksen säilyttää, se onnen löytää.
9: Väärä todistaja ei jää rankaisematta, ja joka valheita puhuu, se hukkuu.
10: Ei sovi tyhmälle hyvät päivät, saati sitten palvelijalle hallita ruhtinaita.
11: Ymmärrys tekee ihmisen pitkämieliseksi, ja hänen kunniansa on antaa rikos anteeksi.
12: Kuninkaan viha on kuin nuoren leijonan kiljunta, mutta hänen suosionsa on kuin kaste ruoholle.
13: Tyhmä poika on isänsä turmio, ja vaimon tora on kuin räystäästä tippuva vesi.
14: Talo ja tavara peritään isiltä, mutta toimellinen vaimo tulee Herralta.
15: Laiskuus vaivuttaa sikeään uneen, ja veltto joutuu näkemään nälkää.
16: Joka käskyt pitää, saa henkensä pitää; joka ei teistänsä välitä, on kuoleman oma.
17: Joka vaivaista armahtaa, se lainaa Herralle, ja hän maksaa jälleen hänen hyvän tekonsa.
18: Kurita poikaasi, kun vielä toivoa on; ethän halunne hänen kuolemaansa.
19: Rajuluontoinen joutuu sakkoihin: vain yllytät, jos yrität apuun.
20: Kuule neuvoa, ota kuritus varteen, että olisit vasta viisaampi.
21: Monet ovat miehen mielessä aivoitukset, mutta Herran neuvo on pysyväinen.
22: Ihaninta ihmisessä on hänen laupeutensa, ja köyhä on parempi kuin valhettelija.
23: Herran pelko on elämäksi: saa levätä yönsä ravittuna, eikä mikään paha kohtaa.
24: Laiska pistää kätensä vatiin, mutta ei saa sitä viedyksi suuhunsa jälleen.
25: Lyö pilkkaajaa, niin yksinkertainen saa mieltä, ja jos ymmärtäväistä nuhdellaan, niin hän käsittää tiedon.
26: Joka isäänsä pahoin pitelee ja ajaa äitinsä pois, se on kunnoton ja rietas poika.
27: Jos herkeät, poikani, kuulemasta kuritusta, niin eksyt pois tiedon sanoista.
28: Kelvoton todistaja pitää oikeuden pilkkanaan, ja jumalattomien suu nielee vääryyttä.
29: Tuomiot ovat valmiina pilkkaajille ja lyönnit tyhmien selkään.
 

« Vers « Kapitel
Hela kapitlet
·: Bibeln :·
      Kapitel » Vers »

| Redigera kommentar | Redigera rubrik | Refresh |

Personliga verktyg