Moln

Från Rilpedia

Version från den 30 april 2009 kl. 11.54 av Boivie (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
För andra betydelser, se Moln (olika betydelser).
Moln: Cumulus humilis ("Vackervädersstackmoln").
Moln kan se ut att flyga väldigt lågt ibland; här täcker de bergen i Skottland.

Moln är iakttagbara ansamlingar av små vattendroppar eller iskristaller eller bådadera i jordens eller någon annan himlakropps atmosfär. Mer formellt kan moln definieras som en hydrometeor som svävar fritt i atomosfären och normalt ej når marken.[1]

På jorden är det vattenånga som kondenserar och skapar små vattendroppar (normalt 0,01 mm) eller iskristaller. En sådan droppe eller kristall ihop med miljoner andra är för oss synlig som moln. Som regel skapas molnen i samband med vertikala luftrörelser, som konvektion, luft som tvingas över en högre liggande terräng eller storskaliga luftrörelser i samband med väderfronter.

Innehåll

Molnbildning

Moln uppstår då fuktig luft kyls ned, vanligen då den stiger i atmosfären. Detta sker

  • vid varm- och kallfronter
  • då luft blåser uppför ett berg
  • då varm luft passerar över ett kallare område, till exempel ett hav

Vattenångan i luften kondenseraskondensationskärnor och bildar stora mängder små vattendroppar (vanligen 0,01 millimeter stora) eller iskristaller.

Moln på andra himlakroppar än jorden består ofta av andra ämnen än vatten (H2O).

Egenskaper

Moln framstår ofta som vita eftersom de reflekterar alla ljusets våglängder lika. Då molnens storlek och densitet ökar minskar dock deras ljusgenomsläpplighet, så att de framstår som grå eller till och med svarta.

Molnklassificering

Den mest använda klassificeringen av moln bygger på molnens utseende samt höjd till molnbasen. Den baseras på ett schema utvecklat av den engelske meteorologen Luke Howard 1802. Howard inspirerades av Carl von Linnés terminologi och systematik för växter. Howards system har sedan utvecklats vidare där särskilt kan nämnas bidrag från Ludwig Kaemtz, Émilien Renou, Hugo Hildebrand Hildebrandsson och Ralph Abercromby samt vidare arbete inom WMO.[2] Redan 1896 kom den första versionen av Internationell Molnatlas ut, som genom WMO:s försorg kommit ut i flera revisioner, senast 1987.

Man urskiljer tio huvudmolnslag (släkten) som delas in i fyra familjer. Huvudmolnslagen delas vidare upp i arter. För att ytterligare beskriva ett moln kan man även lägga till specialformer, ytterligare kännetecken och följemoln samt modermoln.

Huvudmolnslag

Huvudmolnslag.

Huvudmolnslagen (molnsläktena) namnes efter de latinska orden cirrus (hårlock, fjun), cumulus (hög, stapel), stratus (breda ut, sträcka ut), nimbus (nederbörd) samt altus (på hög höjd).

Ett visst moln kan endast tillhöra ett huvudmolnslag (släkte).

Molnarter

För att ytterligare beskriva ett moln kan man till huvudmolnslaget lägga ett artnamn. Ett och samma artnamn kan användas inom olika huvudmolnslag. Exempelvis används arten lenticularis för linsformade moln, vilket kan förekomma hos cirrocumulus, altocumulus och stratocumulus. Ett givet moln hör endast till ett huvudmolnslag och en art.

Molnarterna är

  • calvus (cal) - cumulonimbus utan cirrusinslag
  • capillatus (cap) - cumulonimbus med cirrusinslag
  • castellanus (cas) - moln med cumulusliknande utväxter
  • congestus (con) - cumulus med stor vertikal utsträckning
  • fibratus (fib) - fristående moln eller tunn molnslöja av trådar som ej slutar i krokar
  • floccus (flo) - tofsliknade moln med sönderriven nedre del, ofta med virga
  • fractus (fra) - moln med sönderrivet utseende
  • humilis (hum) - cumulus med endast liten vertikal utsträckning
  • lenticularis (len) - linsformad med skarpa ytterkonturer
  • mediocris (med) - cumulus med måttlig vertikal utsträckning
  • nebulosus (neb) - diffus slöja utan detaljer
  • spissatus (spi) - gråaktig (ej helt vit) cirrus
  • stratiformis (str) - horisontellt vidsträckt
  • uncinus (unc) - cirrus med krok

Specialformer

Ytterligare framträdande drag hos ett moln kan beskrivas med en eller flera specialformer. Samma specialform kan finnas i olika huvudmolnslag. Ett givet moln kan ha flera specialformer.

Specialformerna är:

  • duplicatus (du) - "dubblerad", "i flera lager", moln flera, delvis sammansmälta skikt
  • intortus (in) - "hopsnodd", cirrus med oregelbundet böjda trådar
  • lacunosus (la) - "försedd med hål eller fåror", moln med regelbundet hålmönster
  • opacus (op) - "ogenomskinlig", moln som är tillräckligt täta för att inte avslöja solens eller månens läge
  • perlucidus (pe) - "tilåtande ljus att träng igenom (mellan molnsegmenten)", moln i vidsträckta flak, men med tydliga luckor
  • radiatus (ra) - "strålformad", moln i parallella band
  • translucidus (tr) - "genomskinlig", moln som är tillräckligt genomskinliga för att visa solens eller månens läge
  • vertebratus (ve) - "revbenslik", fiskskelettsliknande cirrus
  • undulatus (un) - "vågig", moln i vågformade skikt

Ytterligare kännetecken och följemoln

Ett arcusmoln.

Till ett moln kan även finnas andra kännetecken som antingen är sammanväxta med molnet eller finns i direkt anslutning till molnet. Det kan även finnas följemoln. Ett moln kan ha ett eller flera sådana ytterligare kännetecken eller följemoln.

De olika ytterligare kännetecknen och följemolnen är:

  • arcus (arc) - "båge", moln med främre rundad del
  • incus (inc) - "städ", cumulunibus med städ
  • mamma (mam) - "juverformad", "påsig", nedhängande juver- eller bröstliknande utväxter
  • pannus (pan) - "formad som ett tygstycke", "trasa", följemoln bestående av sönderrivna moln under huvudmolnet
  • pileus (pil) - "hätta", följemoln i form av en liten hätta med liten horisontell utsträckning
  • praecipitatio (pra) - "regnande", nederbörd som når marken
  • tuba (tub) - "trumpetformad", hängande molnpelare som avslöjar en virvel under molnet
  • velum (vel) - "segelformad", följemoln bestående av ett slöjliknande moln hopsmält med övre delen av ett moln av cumulusform
  • virga (vir) - "fallstrimmor", nederbörd som ej når marken

Modermoln

Som en del i molnets utveckling kan det byta från ett huvudmolnslag till ett annat. Det urprungliga huvudmolnslaget kallas då modermoln. Detta anges med huvudmolnslagets namn följt av genitus, exempelvis "Cirrus cumulonimbogenitus" (cirrus som bildats ur cumulonimbus).

Utomjordiska moln

I Solsystemet har alla planeter eller månar med atmosfär också moln. På Venus består molnen av små droppar av svaveldioxid. Mars har höga tunna moln av is. Jupiter och Saturnus har ett yttre molntäcke bestående av ammoniak, ett mellanliggande lager av ammoniumhydrosulfid och ett inre täcke med moln av vatten. Uranus och Neptunus har atmosfärer som domineras av metanmoln.

Saturnus måne Titan har moln som man tror består av flytande metan. Cassini-Huygens projektet har visat på bevis för en vätskecykel på Titan, med sjöar nära polerna och flytande metanåar.

Referenser

Noter

  1. Internationell molnatlas, sid 3
  2. Hamblyn, sid 227-233

Tryckta källor

  • WMO: Internationell molnatlas, tredje förkortade utgåvan, SMHI, Norrköping [1977], Instruktioner för tjänstens tekniska bedrivande (svenska). ISBN 99-03-39359-8. 
  • Hamblyn, Richard: Molnens idéhistoria : hur skyarna fick sina namn, Fahrenheit, Stockholm [2004], Övers. Pär Svensson. (svenska). ISBN 91-975261-5-0. 

Se även

Externa länkar

Personliga verktyg