Millennium-serien

Från Rilpedia

Version från den 25 maj 2009 kl. 16.47 av -nothingman- (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Millennium-serien är tre deckare som är utgivna på Norstedts Förlag och skrivna av den nu framlidne Stieg Larsson. Innan han dog hann han skriva färdigt och lämna in böckerna till förlaget som nu har valt att publicera dem.

Det första manuset skickades 2003 till Piratförlaget men förlaget var inte intresserat. Istället kontaktades Norstedts förlag som våren 2004 beslutade att ge ut böckerna. Stieg Larsson fick också ett förskott på 590 000 kronor. Larsson hade planerat att skriva tio böcker om Mikael Blomkvist och hade handlingen i de sex första romanerna klara. De tre första romanerna var klara vid Larssons bortgång och han hade skrivit 200 sidor på den fjärde romanen. Efter Larssons bortgång blev det en tvist vad gäller arvet. Larsson var i många år sambo med Eva Gabrielsson, men det var Larssons bror och pappa som ärvde upphovsrätten och inkomsterna från böckerna.[1]

  1. Män som hatar kvinnor, augusti 2005
  2. Flickan som lekte med elden, juni 2006
  3. Luftslottet som sprängdes, maj 2007

De tre romanerna kommer att filmatiseras med inspelningsstart februari 2008. Den första romanen blir en långfilm och två TV-avsnitt på 90 minuter. De andra två böckerna spelas in för TV i två 90-minuters avsnitt vardera.[2] Michael Nyqvist kommer att spela rollen som Mikael Blomkvist och Noomi Rapace kommer att spela Lisbeth Salander.[3]. Larsson inspirerades av sin brorsdotter när han skapade rollfiguren Lisbeth Salander.[4]

Innehåll

Män som hatar kvinnor

Journalisten Mikael Blomkvist har blivit dömd för förtal och vill undslippa uppmärksamheten i Stockholm. Av industrimagnaten Henrik Vanger får han i uppdrag att skriva familjen Vangers släktkrönika men egentligen vill Vanger att han ska titta närmare på dennes brorsdotter Harriets märkliga försvinnande en sommar 1966. Blomkvist lär också känna den geniala men omyndigförklarade Lisbeth Salander, expert på att ta sig in i datanätverk. I Svenska Dagbladet menade Magnus Eriksson att "Det är en suveränt berättad historia och en fingerfärdigt konstruerad gåta. Det solida genrehantverket för tankarna till de stora svenska deckarförfattarna, som Vic Suneson, Jan Ekström och H.-K. Rönblom. "[5] I Hallands Nyheter ansåg Lena Kvist att "Det var länge sedan jag läste en så spännande och intelligent deckare."[6]

Romanen vann Skandinaviska Kriminalsällskapets pris Glasnyckeln för bästa nordiska kriminalroman.[7]

Flickan som lekte med elden

Romanen publicerades i juni 2006. Journalisten Mikael Blomkvist kontaktas av frilansjournalisten Dag Svensson som säger sig ha kartlagt den svenska sexhandeln, ett ämne som är intressant för Blomkvists tidskrift för grävande journalistik Millennium. Lisbeth Salander tar itu med advokat Nils Bjurman som är hennes förmyndare. I Svenska Dagbladet ansåg Magnus Persson att "Allt som imponerade i debuten är intakt också i uppföljaren: den skickliga personskildringen, den vassa dialogen, samhällskritiken, humorn och den sanslöst spännande intrigen."[8] I Göteborgs-Posten var Per Planhammar kritisk till romanen och ansåg att Larsson på flera olika sätt hade tagit sig vatten över huvudet, bland annat genom en rad stereotypa karaktärer.[9]

Romanen utsågs av Svenska Deckarakademin till 2006 års bästa svenska kriminalroman med motiveringen: "en spännande, tempofylld thrillerskröna framförd med en alldeles egen berättarröst".[10]

Luftslottet som sprängdes

Händelserna i den föregående boken har visat på förekomsten av en hemlig grupp inom Säpo som bildades under kalla kriget. Denna grupp står ytterst bakom de rättsövergrepp som Lisbeth Salander har utsatts för sedan 12-årsåldern för att skydda den sovjetiske storspionen Alexander Zalachenko, Salanders far. I Svenska Dagbladet ansåg Magnus Persson att "Larssons romantrilogi överträffar det mesta inom genrens svenska variant i dag." och att Larssons böcker visade att det finns hopp för den svenska kriminalgenren.[11] I Göteborgs-Posten liknade Ragnar Strömberg romanen vid John le Carrés spionthrillers och beklagade att trilogin inte fick en fortsättning.[12]

Fel i böckerna

Lisbeth Salander är i böckerna omyndigförklarad, något som avskaffades 1989 i Sverige, och ersattes av förvaltarskap. I böckerna används dock förvaltare, god man och förmyndare synonymt.

Externa länkar

Fotnoter

  1. Kerstin Larsson. "Mångmiljonär efter sin död", Aftonbladet 14 januari 2007, s. 18-19
  2. Jenny Damberg. "Stieg Larssons böcker blir film", Svenska Dagbladet 4 juni 2007
  3. SvD - De ska spela Blomkvist och Salander, Svenska Dagbladet, 25 oktober 2007
  4. Emma Lindqvist.""Salanders förebild", Dagens Nyheter 25 februari 2009
  5. Magnus Eriksson. "Skickligt konstruerad deckargåta", Svenska Dagbladet 22 augusti 2005
  6. Lena Kvist. "Utmärkt svensk deckare", Hallands Nyheter 22 augusti 2005
  7. Anders Hammarqvist. Stieg Larssons bok bra så in i norden", Sydsvenskan 20 maj 2006
  8. Magnus Persson. "Larssons tvåa ännu en fullträff", Svenska Dagbladet 5 juni 2006
  9. Per Planhammar. "Mord och alldeles för många gåtor", Göteborgs-Posten 4 juni 2006
  10. Göteborgs-Posten 28 november 2006, s. 65
  11. Magnus Persson. "Trilogin överträffar det mesta", Svenska Dagbladet 31 maj 2007
  12. Ragnar Strömberg. "Spionthriller i le Carrés anda", Göteborgs-Posten 8 juni 2007
Personliga verktyg