Kap Tjeljuskin

Från Rilpedia

Version från den 19 april 2009 kl. 11.42 av Scuzzer (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Koordinater: 77°43′11″N 104°15′19″O / 77.71972, 104.25528

Lägeskarta
Områdeskarta

Kap Tjeljuskin (ryska Мыс Челюскин, Mys Tjeljuskin) är en udde i Sibirien. Platsen är den nordligaste punkten på den eurasiska kontinenten och tillhör samtidigt världens yttersta platser.

Innehåll

Geografi

Kap Tjeljuskin ligger längst norrut på Tajmyrhalvön vid Vilkitskijsundet (Vilkitskogo proliv). Udden skiljer Karahavet från Laptevhavet. Dess geografiska koordinater är 77°43′11″ N 104°15′19″ Ö

Cirka 56 kilometer norr om udden ligger ögruppen Severnaja Zemlja och Nordpolen ligger cirka 1 300 kilometer längre norrut.

Förvaltningsmässigt utgör udden en del i provinsen Krasnojarsk kraj.

Historia

Området har varit bebodda av nganasaner sedan lång tid.

Kap Tjeljuskin upptäcktes den 20 maj 1742 av ryske Semjon Tjeljuskin under en stor forskningsexpedition åren 1733 till 1743 genom den östra delen av sibiriska ishavskusten under Vitus Bering.[1] [2] Udden döptes då till Kap Öst-Nord.

1842 i samband med 100-årsjubileet av expeditionen fick udden sitt nuvarande namn.

I september 1878 seglade svenske Adolf Erik Nordenskiöld förbi området under Vegaexpeditionen med fartyget Vega.[3]

1919 seglade norske Roald Amundsen förbi udden under sin expedition åren 1918 - 1925 med fartyget Maud. Då lämnades besättningsmännen Peter Tessem and Paul Knutsen iland vid udden. Dessa skulle först övervintra här och därefter föra post med släde tillbaka till staden Dikson. Därefter upphör alla spår. 1922 genomfördes efter begäran från Norge en sökaktion under ledning av Nikifor Aleksejevitj Begitjev. Trots att han var bekant med området efter att ha varit båtsman på fartyget "Zarja" under den stora ryska polarexpeditionen under ledning av Eduard Vasiljevitj Toll[4] hittades inga spår efter männen.

1932 inrättades en meteorologisk observationsstation på uddens östra del vilken ännu är i bruk.[5]

Källor

  1. [1], Arctic Circle
  2. [2], Nordisk familjebok
  3. [3], Svenska Familjejournalen, Vegaartikel
  4. [4], Nordisk familjebok Tollartikel
  5. [5], Vitiaz

Externa länkar

Personliga verktyg