Kammarkollegiet

Från Rilpedia

Version från den 24 april 2009 kl. 23.58 av Koios (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Kammarkollegiet
Kammarkollegiet vapen bra.svg
Departement Finansdepartementet
Län Stockholm
Kommun Stockholm
Organisationstyp Statlig förvaltningsmyndighet
Organisationsnummer 202100-0829
Myndighetschef Claes Ljungh, generaldirektör
Instruktion SFS 2007:824
Webbplats www.kammarkollegiet.se
Kammarkollegiets lokaler sedan 1953 i Gamla Auktionsverket (under kyrkan) i Stockholm

Kammarkollegiet, Sveriges äldsta kollegium, är en statlig förvaltningsmyndighet, som sorterar under Finansdepartementet.

Myndigheten har till uppgift att tillhandahålla service inom det statliga området, främst avseende ekonomi, juridik, kapitalförvaltning, riskhantering och administration. Kammarkollegiet har vidare uppgifter bland annat avseende miljörätt, stiftelserätt, Sveriges indelning, registrering av trossamfund, fastställande av avgiftssatser inom begravningsområdet, fastställande av resegarantier och auktorisation av tolkar och översättare. Kollegiet bevakar Allmänna arvsfondens rätt till arv och förvaltar fondens kapital.[1]

Historik

Kammarkollegiet är Sveriges äldsta ämbetsverk, med ursprung i Gustav Vasas "kammare", inrättad 1539. Det inrättades på 1530-talet genom utbrytning - antagligen efter tyska föredömen - ur det kungliga kansliet och erhöll omkring 1540 kollegial form genom anställning av fyra "cammerråd", vilka under ledning av "cammermesteren" eller "öffwerste recknemesteren" skulle utöva kontrollen över fogdarna och granska deras redovisningar samt i övrigt handha rikets drätsel.

Verket benämndes Räkningekammaren eller Kortare kammaren, vilken enligt den av Sigismund utfärdade instruktionen av 1594 skulle handlägga även frågor rörande handel, bergsbruk, tullar och rikets myntväsen samt ha tillsyn över kronans gods och rikets regalier. Sedan 1602 var riksskattmästaren dess chef, och 1684-1909 bar chefen presidenttitel.

Enligt 1634 års regeringsform var Kammarkollegium ett av de fem rikskollegierna under riksskattmästaren med sex bisittare och underlydande avdelningar, vilka ökades i antal alltefter arbetsbördans tillväxt.

Ur Kammarkollegium bildades 1695 Kammarrevisionen (från 1799 under namnet Kammarrätten) för de dömande frågorna och revisionen. På 1770-talet räknade verket sålunda, utom 2 kanslier, fiskals- och refendariekontor, 2 avräknings- och 3 provinskontor, tull- och licenskontor, byteskontor, köpegods-, reduktions- och donationskontor samt kammararkiv och frälseundersökningskontor, lantmäterikontor, slottsmagasin och chartae sigillatae-kontor. Men som enbart centrum för vården om rikets drätsel, näringar och fasta egendom arbetade verket blott till 1630-talet.

Finlands ärenden sköttes åtminstone på 1570-talet av en egen kamrer som från och med 1638 blev en fast tjänst. Finlands, Estlands och Ingermanlands kamrersavdelning började kallas för Finlands provinskontor. Vid sidan av kammarkollegiet fanns i Åbo också en separat räknekammare, som hade hand om offentlig ekonomisk verksamhet. Den var verksam under åren 1558-1563, 1587-1590, 1598-1599, 1602-1612, 1614-1619 och 1623-1641.

Verksamhet

Kammarkollegiet har ett stort antal olikartade uppgifter. Myndigheten bevakar bland annat i vissa ärenden statens rätt och allmänna intressen samt handlägger auktorisation av översättare, auktoriserade translatorer och beslutar om permutation av föreskrifter i stiftelseförordnande eller villkor i gåvobrev och testamenten.

Källor

  1. 1 § förordningen (2007:824) med instruktion för Kammarkollegiet.


Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Personliga verktyg
På andra språk