Icke-medborgare

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Icke-medborgare (nepilsonis [accenten ligger på e] på lettiska, негражданин [negrazjdanIn] (eller негр (neger), skämtsamt) på ryska, alien på engelska), av "ne" (icke/inte/ej) och "pilsonis" (medborgare).

Begreppet används för den status som innehas av de före detta sovjetiska medborgare, som fortfarande är bosatta i dessa länder, men som ej beviljats lettiskt eller estländskt medborgarskap.

Innehåll

Termens ursprung

"Nepilsonis" och "alien" är officiella termer. Beteckningen är tryckt, bland annat, i Lettlands icke-medborgares pass [1][2]. Ordet används av såväl Sveriges officiella inrättningar [3] som massmedier [4].

Historisk bakgrund

Den 21 augusti 1991 blev Lettland självständigt från Sovjetunionen.

Lagen om medborgarskapet [5] från den 11 augusti 1994 bestämde vilka som hade rätt till att få landets medborgarskap automatiskt (dessa i första hand var människorna som var Lettlands medborgare innan den 17 juni 1940 och ättlingar till dem). Lagen vidrörde inte, bland annat, de som bosatte sig i Lettland under sovjetiska tiden och deras ättlingar.

Den 09 maj 1995 började lagen ”Om f.d. Sovjetunionens medborgare, vilka saknar Lettlands eller något annat rikes medborgarskap” [6] gälla i landet. Lagen löd blandannat att de som var utan medborgarskap samt de som varit Sovjetiska medborgare och varit registrerade i Lettland innan den 1 juli 1992 fick icke-medborgares status. Deras barn blir även de icke-medborgare.

Skillnader mellan Lettlands icke-medborgare och medborgare

Till skillnad från medborgarna, får bl a en icke-medborgare inte:[7]

  • delta i kommunal- och parlamentsval (vare sig att välja eller bli vald)
  • delta i folkomröstningar
  • tjäna i Lettlands arme
  • vara en polisman
  • vara en advokat

Å andra sidan, skyddas Lettlands icke-medborgare av Lettlands republik, som det är skrivet i deras pass. De får en ovillkorlig rätt att vistas (teoretiskt kan dock en icke-medborgare bli deporterad från landet) och arbeta i Lettland (dvs inget uppehålls-och arbetstillstånd behövs), ofta har samma sociala garantier som medborgarna har, de får vara medlemmar i lettiska politiska partier. Sedan den 19 januari 2007 har icke-medborgarna kunnat besöka EU-länder (förutom Storbritannien och Irland) utan visum.

Medborgarskaps statistik i Lettland (01.01.2006)

[8]

Lettlands etniska grupper och medborgarskap:

etnisk grupp Lettlands medborgare,

antal människor

Lettlands icke-medborgare,

antal människor

övriga,

antal människor

sammanlagt,

antal människor

% av Lettlands befolkning
Letter 1 348 354 2 053 1 082 1 351 489 59.0%
Litauer 17 828 11 799 1 680 31 307 1.4%
Ester 1 532 630 374 2 536 0.1%
Vitryssar 29 238 55 254 2 102 86 594 3.8%
Ryssar 351 876 278 213 22 115 652 204 28.5%
Ukrainare 14 637 39 633 3 905 58 175 2.5%
Polacker 40 685 14 385 612 55 682 2.4%
Judar 6 452 2 704 369 9 525 0.4%
Övriga 23 680 13 769 5 804 43 253 1.9%
Sammanlagt 1 834 282 418 440 38 043 2 290 765 100%


Lettlands städer och medborgarskap:

Lettlands stad Lettlands medborgare,

antal människor

Lettlands icke-medborgare,

antal människor

övriga,

antal människor

sammanlagt,

antal människor

RĪGA 493 303 210 164 21 240 724 707
DAUGAVPILS 78 048 27 489 2 723 108 260
JELGAVA 50 175 14 509 1 145 65 829
JŪRMALA 40 602 13 436 1 475 55 513
LIEPĀJA 58 064 24 780 2 746 85 590
RĒZEKNE 32 650 3 425 310 36 385
VENTSPILS 30 963 11 405 1 442 43 810


51.3% icke-medborgare föddes i Lettland eller LSSR. 40.3% procent landets icke-medborgare känner en förbindelse med sitt etniskt hemland, 35.9% känner en delvis förbindelse med sitt etniskt hemland, övriga saknar sådan känsla (år 2003).[9]


Naturaliseringen

[9 samt [10]]

I februari 1995 började så kallad naturalisering i Lettland, vilket gäller de flesta landets icke-medborgare. Detta menar att en icke-medborgare har rätt till att bli medborgare genom att undergå kunskapsprov i lettiska, Lettlands historia och samhällskunskap. För detta måste man betala en avgift (idag cirka 40 euro eller rentav mindre) samt bevisa att man har en legal inkomstkälla och har bott i landet åtminstone 5 år oavbrutet. Misslyckas man i kunskapsprov, får man försöka ånyo (obegränsat antal gånger). Hela proceduren tar vanligen 7-9 månader.

Vissa personer kan få lättnader under kunskapsprov (t ex de, som studerade i en skola med lettiska som undervisningsspråk, behöver inte genomgå kunskapsprov i lettiska). Vidare, icke-medborgares barn som föddes efter den 21 augusti 1991 har kunnat bli medborgare efter anmälan (från sina föräldrar eller sig själva när de fyller 15 år) sedan den 1 januari 1999 (inga kunskapsprov för sådana barn behövs). I perioden från januari 1999 fram till 1 januari 2003 har bara 11.8% av sådana barn anmälts av sina föräldrar.

Vissa personer får inte genomgå naturalisering. Dessa är, till exempel, de som var KGB-agenter, var medlemmar i Sovjetunionens eller LSSR:s kommunistparti efter den 13 januari 1991, har förespråkat kommunismen eller fascismen (och det är faststält i domstolens dom) efter den 4 maj 1990.

Antalet ansökningar för naturaliseringen är i genomsnitt bara 1.6% av icke-medborgarnas antal varje år. Antalet landets icke-medborgare minskar huvudsakligen på grund av död och utvandring. 64.2% icke-medborgare skulle vilja få medborgarskapet, 14.2% vill inte bli medborgare medan övriga har inte ännu tänkt på detta eller kan inte ge något svar. 90% icke–medborgare stödjer (i mindre eller större mån) andra icke-medborgare som vill få eller har redan skaffat sig medborgarskapet.

På frågan ”varför vill du bli Lettlands medborgare?” svarar de flesta icke-medborgarna (60.2%) att det är därför att de lever i Lettland och kommer att leva där i framtid. Övriga svar är, bland annat, följande: ”det är lättare att finna arbetet för medborgarna än för icke-medborgarna” (28%), ”det är lättare att resa utomlands för medborgarna än för icke-medborgarna” (25.2%), ”jag vill delta i val” (23.4%), ”jag vill känna mig vara en fullvärdig medlem av samhället” (17.2%), ”för mina barns skull” (16.8%), ”jag vill tillhöra detta land” (16%), ”Lettlands stat ger större skydd åt sina medborgare än till icke-medborgare” (8.3%).

På frågan ”varför försöker du inte att naturaliseras?” svarar de flesta icke-medborgarna (34.2%) att de borde ha tilldelats medborgarskapet automatiskt; andra svar är, bland annat, följande: ”naturaliseringskrav bör vara mildare” (26.2%), ”det är lättare att besöka OSS-länder för icke-medborgarna än för medborgarna” (också 26.2%), ”jag är inte säker på mina kunskaper i lettiska” (23.5%), ”jag har absolut ingen tid för att syssla med allt detta” (18.1%), ”naturaliseringen är en förnedrande procedur” (17.9%), ”jag saknar beslutsamhet för att börja naturalisering” (11.3%).

Källor

  1. Om Lettlands icke-medborgares pass (Letttlands migrationsverks webbplats), på lettiska
  2. Om Lettlands icke-medborgares pass (Letttlands migrationsverks webbplats), på engelska. Här kan man se även passets utseende
  3. Rapporten ”Mänskliga rättigheter i Lettland 2006”
  4. Reportaget om Lettlands icke-medborgare på SVT:s webbplats
  5. Texten av lagen om Lettlands medborgarskap, på lettiska
  6. Texten av lagen ”Om f.d. Sovjetunionens medborgare, vilka saknar Lettlands eller något annat rikes medborgarskap”, på lettiska
  7. Vad en icke-medborgare inte får göra, SVT:s webbplats, på engelska
  8. Medborgarskaps statistik i Lettland, (Lettlands naturaliseringsverks sida), på lettiska
  9. "The role of regional aspects in dealing with citezinship issues". Riga, 2003, (sidor 5, 57, 64, 65, 67, 88, 114; från Lettlands naturaliseringsverks sida), på engelska
  10. Sajten om Lettlands medborgarskap, på ryska
Personliga verktyg