Icke-medborgare
Från Rilpedia
Icke-medborgare (nepilsonis [accenten ligger på e] på lettiska, негражданин [negrazjdanIn] (eller негр (neger), skämtsamt) på ryska, alien på engelska), av "ne" (icke/inte/ej) och "pilsonis" (medborgare).
Begreppet används för den status som innehas av de före detta sovjetiska medborgare, som fortfarande är bosatta i dessa länder, men som ej beviljats lettiskt eller estländskt medborgarskap.
Innehåll |
Termens ursprung
"Nepilsonis" och "alien" är officiella termer. Beteckningen är tryckt, bland annat, i Lettlands icke-medborgares pass [1][2]. Ordet används av såväl Sveriges officiella inrättningar [3] som massmedier [4].
Historisk bakgrund
Den 21 augusti 1991 blev Lettland självständigt från Sovjetunionen.
Lagen om medborgarskapet [5] från den 11 augusti 1994 bestämde vilka som hade rätt till att få landets medborgarskap automatiskt (dessa i första hand var människorna som var Lettlands medborgare innan den 17 juni 1940 och ättlingar till dem). Lagen vidrörde inte, bland annat, de som bosatte sig i Lettland under sovjetiska tiden och deras ättlingar.
Den 09 maj 1995 började lagen ”Om f.d. Sovjetunionens medborgare, vilka saknar Lettlands eller något annat rikes medborgarskap” [6] gälla i landet. Lagen löd blandannat att de som var utan medborgarskap samt de som varit Sovjetiska medborgare och varit registrerade i Lettland innan den 1 juli 1992 fick icke-medborgares status. Deras barn blir även de icke-medborgare.
Skillnader mellan Lettlands icke-medborgare och medborgare
Till skillnad från medborgarna, får bl a en icke-medborgare inte:[7]
- delta i kommunal- och parlamentsval (vare sig att välja eller bli vald)
- delta i folkomröstningar
- tjäna i Lettlands arme
- vara en polisman
- vara en advokat
Å andra sidan, skyddas Lettlands icke-medborgare av Lettlands republik, som det är skrivet i deras pass. De får en ovillkorlig rätt att vistas (teoretiskt kan dock en icke-medborgare bli deporterad från landet) och arbeta i Lettland (dvs inget uppehålls-och arbetstillstånd behövs), ofta har samma sociala garantier som medborgarna har, de får vara medlemmar i lettiska politiska partier. Sedan den 19 januari 2007 har icke-medborgarna kunnat besöka EU-länder (förutom Storbritannien och Irland) utan visum.
Medborgarskaps statistik i Lettland (01.01.2006)
Lettlands etniska grupper och medborgarskap:
| etnisk grupp | Lettlands medborgare,
antal människor |
Lettlands icke-medborgare,
antal människor |
övriga,
antal människor |
sammanlagt,
antal människor |
% av Lettlands befolkning |
|---|---|---|---|---|---|
| Letter | 1 348 354 | 2 053 | 1 082 | 1 351 489 | 59.0% |
| Litauer | 17 828 | 11 799 | 1 680 | 31 307 | 1.4% |
| Ester | 1 532 | 630 | 374 | 2 536 | 0.1% |
| Vitryssar | 29 238 | 55 254 | 2 102 | 86 594 | 3.8% |
| Ryssar | 351 876 | 278 213 | 22 115 | 652 204 | 28.5% |
| Ukrainare | 14 637 | 39 633 | 3 905 | 58 175 | 2.5% |
| Polacker | 40 685 | 14 385 | 612 | 55 682 | 2.4% |
| Judar | 6 452 | 2 704 | 369 | 9 525 | 0.4% |
| Övriga | 23 680 | 13 769 | 5 804 | 43 253 | 1.9% |
| Sammanlagt | 1 834 282 | 418 440 | 38 043 | 2 290 765 | 100% |
Lettlands städer och medborgarskap:
| Lettlands stad | Lettlands medborgare,
antal människor |
Lettlands icke-medborgare,
antal människor |
övriga,
antal människor |
sammanlagt,
antal människor |
|---|---|---|---|---|
| RĪGA | 493 303 | 210 164 | 21 240 | 724 707 |
| DAUGAVPILS | 78 048 | 27 489 | 2 723 | 108 260 |
| JELGAVA | 50 175 | 14 509 | 1 145 | 65 829 |
| JŪRMALA | 40 602 | 13 436 | 1 475 | 55 513 |
| LIEPĀJA | 58 064 | 24 780 | 2 746 | 85 590 |
| RĒZEKNE | 32 650 | 3 425 | 310 | 36 385 |
| VENTSPILS | 30 963 | 11 405 | 1 442 | 43 810 |
51.3% icke-medborgare föddes i Lettland eller LSSR. 40.3% procent landets icke-medborgare känner en förbindelse med sitt etniskt hemland, 35.9% känner en delvis förbindelse med sitt etniskt hemland, övriga saknar sådan känsla (år 2003).[9]
Naturaliseringen
[9 samt [10]]
I februari 1995 började så kallad naturalisering i Lettland, vilket gäller de flesta landets icke-medborgare. Detta menar att en icke-medborgare har rätt till att bli medborgare genom att undergå kunskapsprov i lettiska, Lettlands historia och samhällskunskap. För detta måste man betala en avgift (idag cirka 40 euro eller rentav mindre) samt bevisa att man har en legal inkomstkälla och har bott i landet åtminstone 5 år oavbrutet. Misslyckas man i kunskapsprov, får man försöka ånyo (obegränsat antal gånger). Hela proceduren tar vanligen 7-9 månader.
Vissa personer kan få lättnader under kunskapsprov (t ex de, som studerade i en skola med lettiska som undervisningsspråk, behöver inte genomgå kunskapsprov i lettiska). Vidare, icke-medborgares barn som föddes efter den 21 augusti 1991 har kunnat bli medborgare efter anmälan (från sina föräldrar eller sig själva när de fyller 15 år) sedan den 1 januari 1999 (inga kunskapsprov för sådana barn behövs). I perioden från januari 1999 fram till 1 januari 2003 har bara 11.8% av sådana barn anmälts av sina föräldrar.
Vissa personer får inte genomgå naturalisering. Dessa är, till exempel, de som var KGB-agenter, var medlemmar i Sovjetunionens eller LSSR:s kommunistparti efter den 13 januari 1991, har förespråkat kommunismen eller fascismen (och det är faststält i domstolens dom) efter den 4 maj 1990.
Antalet ansökningar för naturaliseringen är i genomsnitt bara 1.6% av icke-medborgarnas antal varje år. Antalet landets icke-medborgare minskar huvudsakligen på grund av död och utvandring. 64.2% icke-medborgare skulle vilja få medborgarskapet, 14.2% vill inte bli medborgare medan övriga har inte ännu tänkt på detta eller kan inte ge något svar. 90% icke–medborgare stödjer (i mindre eller större mån) andra icke-medborgare som vill få eller har redan skaffat sig medborgarskapet.
På frågan ”varför vill du bli Lettlands medborgare?” svarar de flesta icke-medborgarna (60.2%) att det är därför att de lever i Lettland och kommer att leva där i framtid. Övriga svar är, bland annat, följande: ”det är lättare att finna arbetet för medborgarna än för icke-medborgarna” (28%), ”det är lättare att resa utomlands för medborgarna än för icke-medborgarna” (25.2%), ”jag vill delta i val” (23.4%), ”jag vill känna mig vara en fullvärdig medlem av samhället” (17.2%), ”för mina barns skull” (16.8%), ”jag vill tillhöra detta land” (16%), ”Lettlands stat ger större skydd åt sina medborgare än till icke-medborgare” (8.3%).
På frågan ”varför försöker du inte att naturaliseras?” svarar de flesta icke-medborgarna (34.2%) att de borde ha tilldelats medborgarskapet automatiskt; andra svar är, bland annat, följande: ”naturaliseringskrav bör vara mildare” (26.2%), ”det är lättare att besöka OSS-länder för icke-medborgarna än för medborgarna” (också 26.2%), ”jag är inte säker på mina kunskaper i lettiska” (23.5%), ”jag har absolut ingen tid för att syssla med allt detta” (18.1%), ”naturaliseringen är en förnedrande procedur” (17.9%), ”jag saknar beslutsamhet för att börja naturalisering” (11.3%).
Källor
- ↑ Om Lettlands icke-medborgares pass (Letttlands migrationsverks webbplats), på lettiska
- ↑ Om Lettlands icke-medborgares pass (Letttlands migrationsverks webbplats), på engelska. Här kan man se även passets utseende
- ↑ Rapporten ”Mänskliga rättigheter i Lettland 2006”
- ↑ Reportaget om Lettlands icke-medborgare på SVT:s webbplats
- ↑ Texten av lagen om Lettlands medborgarskap, på lettiska
- ↑ Texten av lagen ”Om f.d. Sovjetunionens medborgare, vilka saknar Lettlands eller något annat rikes medborgarskap”, på lettiska
- ↑ Vad en icke-medborgare inte får göra, SVT:s webbplats, på engelska
- ↑ Medborgarskaps statistik i Lettland, (Lettlands naturaliseringsverks sida), på lettiska
- ↑ "The role of regional aspects in dealing with citezinship issues". Riga, 2003, (sidor 5, 57, 64, 65, 67, 88, 114; från Lettlands naturaliseringsverks sida), på engelska
- ↑ Sajten om Lettlands medborgarskap, på ryska
