Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>[[Bild:Hortus Deliciarum - Hell.jpg|thumb|Medeltida framställning av helvetet]] '''Helvete''' (av [[Hel]], det fornnordiska dödsriket, och vite, ’straff’) är enligt många [[religioner]] den plats där [[död]]a människor lider följderna av onda gärningar och ont leverne under livstiden på jorden. ==Gemensam föreställning== Föreställningen om helvetet är inte unik för [[kristendom]]en. I andra [[tro]]ssystem har helvetesläran varit mer utvecklad: [[buddhism]]en räknar till exempel med inte mindre än 144 helveten. [[Koranen]] har utförliga beskrivningar på straffet som väntar de orättfärdiga och överträffar i detta fall den så kallade ”helvetesläran” (uttryck myntat av [[Ingemar Hedenius]]) i [[Nya Testamentet]]. I gammaltestamentliga tider uppfattades [[döden]] som slutet på all verklig existens. Människans överlevnad i en annan tillvaro efter döden uppstod närmast genom ett fördjupande av tron på att Israels [[Gud]] är livets källa, varför den som befinner sig i intensiv gemenskap med honom inte kan dö. Föreställningen om ”himlen” – med vilket avsågs Guds närvaro – föregick alltså föreställningen om en ort där döda straffas för sina gärningar efter döden. Denna tanke uppstod i samband med [[profet]]ernas starka fördömande av social orättvisa och vishetslitteraturens grubblande över varför det finns orättfärdiga som lever och dör i frid medan rättfärdiga plågas och förföljs. Svaret skulle vara att ens gärningar följer en och skall bedömas av Gud i en annan tillvaro. ==Jesu lära== Jesu predikningar om tidens slut var starkt präglade av denna uppfattning och av profeternas månande om rättvisa och hänsyn till den fattige. Flera av hans liknelser låter förstå att det skall ske en allmän [[uppståndelse]] från de döda, varefter alla folk och stammar skall samlas inför honom, domaren, och få evigt straff eller belöning för sina gärningar. Domen avgörs helt av ens förhållande till om man tror på att Jesus dog och uppstod för oss eller inte, de fattiga, förföljda, hemlösa och sjuka och av huruvida man har förlåtit sin nästa hans skulder och fel. För det andra förefaller straffet – framställt som [[Gehenna]] (som är lånat från [[hebreiska]]n och har bildats av namnet på en dalgång söder om det äldsta [[Jerusalem]]. Där hade man enligt [[Gamla Testamentet]] bedrivit en hednisk kult med barnoffer, vilket gjorde platsen till [[symbol]] för avskyvärd [[ondska]]) – vara ett slags bannlysning ut i mörkret ”där man gråter och gnisslar tänder”. Somliga har ställts sig frågan om [[Jesus]], som inte var främmande för retoriska överdrifter, helt enkelt menade att de skulle försvinna, alltså dö och därmed upphöra existera. ==Teologiska reflektioner== Den kristna kyrkan har i sina funderingar över detta förklarat att eftersom människan är skapad till Guds avbild kan hon inte bara försvinna: hon finns för evigt. Men att leva är att vara tillsammans med Gud, och den som förkastar Gud (det vill säga vägrar att förlåta, försona sig eller bry sig om andra) lämnas ifred av Gud, som inte kan tvinga sig på henne. Människan är fri att välja en icke-tillvaro av mörker och bitterhet. Detta är den mera genomtänkta föreställningen av helvetet. Den bekräftas av [[Johannesevangeliet]], enligt vilket domen sker i den troendes jordiska liv, i och med valet att tro – genom detta val har hon ”gått över från döden till livet.” ==Skärselden== Samtidigt har naturligtvis också Nya Testamentets livliga framställningar av den [[yttersta domen]] tagits bokstavligen på orden. [[Medeltiden]] utvecklade, i synnerhet under skuggan av [[Augustinus]] [[predestination]]slära, en mycket detaljerad helveteslära. I samband med kartläggandet av människans [[synd]] och de band den binder människan med uppstod också tanken på ett slags mellantillvaro, där de dödas [[själ]]ar långsamt renas och löses från det ondas grepp. Denna ”ort” kallades [[skärselden]] (från gammalsvenskans skära, rena). Enligt hela den förreformatoriska kyrkans lära är de döda aktiva ”på den andra sidan” och kan, när de väl trätt in i Guds tillvaro, be för dem som lever på jorden. På samma vis kan de som lever nu be för dem som håller på att renas i skärselden. Mot slutet av [[medeltiden]], när både kyrka och samhälle hade försjunkit i andlig dekadens, utnyttjades denna föreställning till att öka kyrkans intäkter genom avlater, ett invecklat system som gick ut på att ett visst antal [[bön]]er (med en viss effekt på andra sidan) kunde ersättas av en viss summa pengar som gick till något gott ändamål, till exempel resandet av en kyrka. [[Martin Luther]] hade som ung [[präst]] i östra Tyskland just lyckats övertyga sin [[församling]] om det meningslösa i att synda, betala och sedan synda igen när [[avlat]]smäklare anlände från [[Rom]] för att skaffa pengar till den planerade [[Peterskyrkan]]. Hans vrede över sabotaget av det pastorala arbetet bidrog till att utlösa [[reformationen]]. ==Reformationen - vår tid== De [[protestantisk]]a kyrkorna har till följd av denna historia överlag ifrågasatt skärseldens existens. I senare tider har man också frågat sig vad helvetet kan spela för roll i evigheten om Gud verkligen vill allas [[frälsning]]. Vanligtvis har man som svar hänvisat till människans okränkbara frihet att vägra att bli frälst och tanken att Jesus i all evighet väntar vid helvetets port på dem som åkallar honom. ==Helvetet i konsten== Helvetet, straffen, djävlarna och den yttersta domen har inspirerat oräkneliga [[konstverk]] och dikter i den västerländska kulturen. En av de mest utförliga och berömda skildringarna av ett besök i helvetet är [[Den gudomliga komedin|Dantes Divina Commedia]]. Den yttersta domen finns avbildad på mängder av [[altarskåp]] och [[målning]]ar i kyrkor över hela Sverige, och vanligen ser man de dömda eller frikända gå till vänster och höger, de ena för att släpas bort av djävlar, de andra för att tas emot av änglar. Denna föreställning om tillvaron bortom döden har präglat västerlandet ända fram till moderna tider och har lämnat spår som ännu är märkbara, inte minst i reaktionen mot den. == Helvetet i islam == {{huvudartikel|Jahannam}} En viktig fråga inom den muslimska uppfattningen av helvetet är om människan och hennes frälsning är predestinerad. Att Gud redan har bestämt individers öde antyds i flera suror, bland annat i sura 7, vers 172, där Gud talar med Adam och gör klart vilka av hans ättlingar som kommer till himlen och vilka som kommer till helvetet. I sura 7, vers 178 har påpekats att flera [[djinner]] och män är skapade för helvetet. Andra suror talar dock om aktivt ingripande mot ondskan, såsom sura 18, vers 79-82, och antyder på så sätt agerandet mot ondska som ett val för den enskilde. == Helvetet i språket == Helvetet som beteckning på svåra, "stygga", platser förekommer såväl i ortsnamn som i litteraturen. Några svenska exempel: "[[Kusbölehelvetet]]" är en djup sprickdal i Jämtland. "Helvetesgapet" är namnet på en farlig ravin i barnboken/romanen [[Ronja Rövardotter]]. Helvetet förekommer även i [[svordom]]ar såsom i den svenska besvärjelsen "Far åt helvete!". == Se även == * [[Domedagen]] * [[Satanism]] {{Commons|Hell}} [[Kategori:Mytiska platser]] [[Kategori:Dödsriken]] [[ar:جحيم]] [[az:Cəhənnəm]] [[bg:Ад]] [[br:Ifern]] [[bs:Pakao]] [[ca:Infern]] [[cs:Peklo]] [[da:Helvede]] [[de:Hölle]] [[el:Κόλαση]] [[en:Hell]] [[eo:Infero]] [[es:Infierno]] [[et:Põrgu]] [[eu:Infernu]] [[fa:جهنم]] [[fi:Helvetti]] [[fr:Enfer]] [[fur:Infier]] [[gl:Inferno]] [[he:גיהנום]] [[hr:Pakao]] [[hu:Pokol]] [[id:Neraka]] [[is:Helvíti]] [[it:Inferno]] [[ja:地獄 (キリスト教)]] [[ko:지옥]] [[la:Infernus]] [[lt:Pragaras]] [[ml:നരകം]] [[new:नर्क]] [[nl:Hel (geloofsconcept)]] [[nn:Helvete]] [[no:Helvete (religion)]] [[nrm:Enfé]] [[pl:Piekło]] [[pt:Inferno]] [[qu:Ukhu pacha]] [[ro:Iad (religie)]] [[ru:Ад]] [[sco:Hell]] [[sd:دوزخ]] [[sh:Pakao]] [[simple:Hell]] [[sk:Peklo]] [[sl:Pekel]] [[sq:Ferri]] [[sr:Пакао]] [[ta:நரகம்]] [[te:నరకం]] [[th:นรก]] [[tr:Cehennem]] [[uk:Пекло]] [[zh:地獄]]

Tillbaka till Helvete.