Floddelta

Från Rilpedia

Version från den 7 maj 2009 kl. 03.31 av TXiKiBoT (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Floddelta är en benämning på de låga landsträckor och öar, som förekommer vid eller utanför mynningen av vissa floder. Floddelta uppkommer genom att de i flodernas vatten mekaniskt uppslammade grus-, sand- och lerpartiklarna avlagrar sig utanför mynningen och där hopar sig till låga grund, som så småningom sticker upp till vattenytan och vilkas mellanrum efter hand fyllas med slam och sand. Genom de sålunda bildade flacka landområdena skär sig floden nya och alltmer förgrenade lopp, en uppdämning äger då och då rum, flodens vatten stiger samt översvämmar och avlagrar fasta ämnen på den nybildade marken, vilken av dessa orsaker småningom tillväxer både utåt och uppåt.

Rapaälvens delta i Lappland.

Floderna Nilen, Rhen, Rhône, Po, Donau, Ganges och Mississippi med flera har deltabildningar. Nilens delta, vars trekantiga form (som liknar den grekiska bokstaven delta) gett anledning till namnet, är en av åtskilliga flodgrenar genomkorsad, horisontal slätt av 22 000 kvadratkilometers storlek.

Om floden mynnar ut vid en kust, som berörs av havsströmmar och är utsatt för verkningarna av ebb och flod, utan att vara skyddad av utanför liggande strandbankar eller sandrevlar, kan i de flesta fall inget delta bildas. Amasonfloden är ett exempel på det. De vattenområden med bräckt vatten som i dessa fall uppstår kan kallas estuarium.

Vanligen består deltaavlagringarna av omväxlande sand, grus och lerlager med inneliggande lämningar av växter och djur, såväl landdjur som söt- och saltvattensdjur. Det grövre och således tyngre gruset avlagras under normala förhållanden direkt utanför mynningen, sand och slam något utanför detta; men det finaste lerämnet förs ut på längre avstånd och sätter sig där småningom till bottnen. Strömhastigheten hos det utrinnande vattnet är dock ej alltid lika, vilket har till följd, att grus och sand stundom förs lika långt ut som eljest lerslammet i vanliga fall, och därav uppstår en växling mellan grövre och finare lager.

Svenska exempel

Vackra exempel på deltabildning finns i flera av Lapplands fjällsjöar, nämligen följande exempel (alla i Lule lappmark):

  1. det storartade Kvickjocksdeltat, där Lilla Luleälv har sitt utflöde i sjön Saggat,
  2. vid samma älvs utlopp i västra ändan av den något sydligare belägna sjön Peuraure samt
  3. vid Rapaälvens utflöde i sjön Laitaure.

De vid Sveriges havskuster utmynnande älvarna har inte någon deltabildning, men Klarälvens utlopp i insjön Vänern är ett delta med åtta större mynningsarmar.

Se även

Källa

Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).

Personliga verktyg