Danska

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
danska
dansk
Talas i Danmark, Tyskland, Färöarna, Grönland
Region Norden
Antal talare 6 miljoner
Klassificering indoeuropeiskt

 Germanskt
  Nordgermanskt
   Östskandinaviskt

    Danska
Officiell status
Officiellt språk i Danmark, Grönland, Färöarna, EU. Officiellt erkänt och skyddat som minoritetsspråk i Tyskland.
Språkmyndighet Dansk Sprognævn (Danska språknämnden)
Språkkoder
ISO 639-1 da
ISO 639-2 dan
ISO 639-3 dan

Danska är ett östnordiskt språk som är de facto nationalspråk i Danmark och modersmål för flertalet danskar. Bland danska medborgare bosatta på Grönland och Färöarna har endast 10-15% danska som modersmål, medan övriga talar danska som andra språk. Det talas även av cirka 50 000 personer i Sydslesvig i Tyskland, där det har status som minoritetsspråk.

Danska har många dialekter vilket tydligt märks då det är lätt att höra vilken del av Danmark en dansktalande person kommer ifrån. Riksdanska (rigsdansk) är det officiellt erkända danska rikspråket, som används i TV, radio och i undervisning. Uttalet av riksdanska ligger nära de dialekter som talas på Själland och sägs ha uppstått ur Köpenhamns borgarklass med inflytande från övriga själländska dialekter och en aning gammalskånska/bornholmska.

Danskan, som tillhör de östnordiska språken, är nära besläktat med svenskan och norskan. Skriven danska är lätt att förstå av såväl svenskar som norrmän, där ca 90 procent av orden är igenkännbara med små stavningsskillnader. Talad danska är ofta svårare att förstå för både svenskar och norrmän på grund av den snabba uttalsutveckling som danskan haft under 1900-talet.

Innehåll

Historia

Danskan har utvecklats från det gemensamma nordiska språket urnordiska, som talades fram till vikingatiden i nuvarande Danmark, Norge och Sverige. Med vikingatiden utvecklades dialektskillnader inom urnordiskan, och danernas tungomål dominerade i de av vikingarna i västerled ockuperade områdena, såsom Färöarna, Grönland, Island, Normandie och Danelagen i England. I England kom det danska tungomålet att påverka den framväxande engelskan i så hög grad att många ord i modern engelska har sitt ursprung i skandinaviskan. Språket under vikingatiden är känt från runinskrifter och kallas av den anledningen ofta för rundanska. Vid kristnandet i slutet av vikingatiden fick rundanskan många lånord söderifrån och så småningom kom det latinska alfabetet att användas.

Den första fullständiga översättningen av Bibeln till danska, Kristian III:s bibel, publicerades 1550, i översättning av Christiern Pedersen

Under tidig medeltid blev Danmark en stormakt och med sin nära anknytning till kontinenten förändrades de danska dialekterna snabbare än de svenska. Framförallt Jylland och de danska öarna förändrades snabbt, men i viss mån även Skåne och Bornholm. De betonade stavelserna får mer tryck och det är nu som den för danska så karakteristiska stöten uppstår (se nedan). De obetonade ändelserna börjar nu stavas -e och -æ eller försvinner helt som på Jylland. P, t och k börjar uttalas tonande mellan vokaler.

Senare under medeltiden (1350-1500) fortsätter Latin att utöva inflytande på danskan. Och med hansan och de många tyskar som bodde i Danmark ärver nu danskan en del ändelser från tyskan: -bar, -eri och -het m.fl.

Under 1500-talet knyts Danmark fastare samman och domineras alltmer av Själland och Köpenhamn. Det blir detta område som driver språkutvecklingen och danskan blir mer enhetlig, delvis på grund av Kristian III:s bibel (1550) och den Danske Lov (1683).

Vid 1700- och 1800-talen trycks latinet och tyskan tillbaka och betraktas mer som överklasspråk. Danskan visar genom flera litterära verk att den kan stå på egna ben. Under H. C. Andersens tid är danskan så dominant att den även påverkar svenskan i form av danska lånord.

Under 1900-talet sker en snabb uttalsförändring som distanserar danskan från svenskan mer än tidigare. Utmärkande för denna utveckling är bland annat de försvagade slutstavelserna och kraftiga frikativor efter betonad vokal. Dessutom blir det tidigare öppna a-et mer ä-likt, något som är tydligt då man jämför modern danska med en dansk film från 1960-talet. Uttalsutvecklingen har lett till att det idag är stor skillnad mellan skriftspråk och talspråk. En utveckling som skiljer danskan från de nordiska grannländerna är dialekternas borttynande och riksdanskans genomslagskraft. Urbanisering och utvecklade kommunikationer, de korta avstånden och den geografiskt lilla ytan samt avsaknad av annat större socio-ekonomiskt centrum än Köpenhamn anses vara förklaringar till varför dialekterna håller på att dö ut helt.

Stavningsreformen efter andra världskriget

I den stora stavningsreformen som skedde 1948 infördes bokstaven "å"; "aa" (med å-uttal) i orden byttes då i allmänhet ut mot "å".

Den tidigare danska stavningen av å-ljudet med två a-n, "aa", gör att till exempel stadsnamnet "Århus" stavas Aarhus på äldre kartor. Kommunen i Ålborg har officiellt valt att fortsätta att skriva stadsnamnet enligt äldre traditioner och skriver således fortfarande stadens namn som Aalborg.

Samtidigt slutade man skriva andra substantiv än egennamn med stor bokstav; tidigare hade alla dessa liksom i tyskan skrivits med inledande versal. "Den gamle Fabrik" skrivs efter 1948 "Den gamle fabrik"

Grammatik och stavning

Huvudartikel: Dansk grammatik

Danska och svenska har förhållandevis små skillnader grammatiskt. En skillnad ligger i stavning av böjningsformer. Standarddanska har, precis som standardnorska, uteslutande e som vokal i böjningsformer, medan svenskan kan ha a, e, i, o, u eller ingen vokal alls.

Detta gäller både substantiv ("kvinna"=kvinde, "kvinnor"=kvinder, "hästar"=heste), verb ("dansa"=danse, "druckit"=drukket) och adjektiv ("breda"=brede, "bredare"=bredere, "bäste vän/bästa väninna"=bedste ven/bedste veninde). Dessutom har sammansatta substantiv som på svenska är oregelbundna endast vokalen e ("kvinno-"=kvinde-, "gatu-"=gade-).

Avsaknad av pluraländelse hos neutrala substantiv, vilket är vanligt i svenskan (ett hus, flera hus) är ovanligare i danskan, men förekommer (et år, flere år).

Skillnader i syntax och ordföljd finns också, men de är få, t.ex. "Ih, hvor er det smukt" ('Å vad det är vackert') och "tage maden frem" ('ta fram maten').

Uttal

Det finns 31 vokaler (20 monoftonger och 11 diftonger i danskan) som är det antalet vokaler i hela germanska gruppen.

Främre Central Bakre
orundad rundad orundad rundad
Sluten i y u
Mellansluten e ø o
Mellanvokal ə
Mellanöppen ɛ œ ɐ ɔ
Öppen a ɑ ɒ

Några danska vokaler, t.ex. "a", har flera varianter som uppkommer före/efter vissa konsonanter. De flesta vokalerna uttalas med tungan belägen lägre i munnen i fall de kommer före eller efter "r". Exempel:

[ε] + [r] = [ar] / [ra]

[ø] + [r] = [ör] / [rö]

Danskan har 18 konsonanter som ofta uttalas olikt deras svenska ekvivalenter.

Bilabial Labio-
dental
Alveolar Alveolo-
palatal
Palatal Velar Uvular-
faryngal
glottal
Klusiler b d g
Nasaler m n ŋ
Frikativor f s ( ɕ ) h
Approximanter v ð j r
Lateral approximant l

Några typiska drag av det danska uttalet är:

  1. d efter vokal uttalas i danska ungefär som th i engelskans that. Efter n och l uttalas d inte alls. Jämför till exempel i orden: knalde (smälla) och sand (sand).
  2. Danskan har tungrots-r. Dock ligger r-et inte fullt så långt bak i munnen som i skånskan och efter vokal blir r-et mer som en svag diftong med ö, som i ordet kirke [kiöke] (kyrka).
  3. Om v ej inleder ett ord uttalas det ungefär som w i engelska, som till exempel i ordet blive [bliwe] (bliva).
  4. De danska konsonanterna i paren [d ~ t], [k ~ g] och [p ~ b] är alla tonlösa och hela olikheten mellan de två ljuden i varje par grundas på aspirationen. Aspirationen i danskan är starkare än t.ex. i svenskan eller engelskan.

Stöten

Stötljudet (på danska: stødet eller stødtonen) är ett ljud som uppstod i danskan under tidigare delen av medeltiden. Det uttalas med en stöt genom stämbanden och har samma funktion i danskan som akut accent har i svenskan. Utan detta uttal hade det inte varit möjligt att skilja på vissa ord som stavas likadant. Så till exempel betyder hjælper med stöt "hjälper", medan hjælper utan stöt betyder "hjälpare". Jämför med svenskans anden (av and uttalas med akut accent och anden (av ande, uttalas med grav accent). (På danska betyder anden med stöt "and-en", medan anden utan stöt betyder "annan".)

Räkneord

Här följer en lista över de danska räkneord som i någon högre grad avviker från motsvarande svenska. Orden för tiotalen 50—90 kommer från den förr vanliga tjogräkningen,. Halvtreds (50) är en förkortning av halvtredje sinde tyve, vilket ska förstås som två och ett halvt tjog (på danska snes), alltså: 2,5 x 20 = 50. Talen 21, 22 uttalas en og tyve, to og tyve, talet 99 uttalas ni og halvfems. På samma sätt blir 372 tre hundrede to og halvfjerds.

Ordningstalen tjugoandra, nittionionde och trehundra sjuttiotredje blir på danska toogtyvende, niooghavlfemsindstyvende och trehundredetreoghalvfjerdsindstyvende.

Siffra Stavning Uttal
2 to to
7 syv syv
8 otte åde
16 seksten saisdn
17 sytten södn'
18 atten atten
20 tyve tyve
30 tredive trädve
40 fyrre förre
50 halvtreds haltress'
60 tres tres'
70 halvfjerds halfjärs'
80 firs firs
90 halvfems halfems

Lånord

Danskan har många nyare lånord som utgör direktlån från engelskan: Computer, teenager, babysitter, download och weekend är några exempel. I motsats till svenskan, och ännu mer norskan, har danskan en stark tendens att behålla sådana ord i originalform. Ett förslag till en mindre stavningsreform, där fördanskad stavning tilläts som alternativ, av ord som mayonnaise som majonæse, möttes med stort motstånd av danska skribenter och tidningsmän (den så kallade majonæse-krigen). Toleransen mot ord med främmande stavning har säkert att göra med att många danska ord inte heller stavas som de uttalas.

Externa länkar

Flag of Denmark.svg Danmarksportalen


Personliga verktyg