Cypern

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Κυπριακή Δημοκρατία
Kıbrıs Cumhuriyeti

Republiken Cypern
Cyperns flagga
Flagga
Valspråk: inget
Nationalsång: 'Ymnos pros tin Eleftherian'
Cyperns läge
Huvudstad Nicosia
Största stad
Officiella språk grekiska, turkiska
Statsskick
president
regeringschef
republik
Dimitris Christofias
Dimitris Christofias
Självständighet
 • Deklarerad
 • Erkänd
från Storbritannien

16 augusti 1960
Yta
 • Totalt
 • Vatten

9 250¹ km² (161:a)
försumbart
Folkmängd
 • Totalt
 • Befolkningstäthet

854 000(2007) (155:e)
84,4 inv/km² (84:e)
BNP (PPP)
 • Totalt
 • Per capita
(2007)
$21.41 miljarder (86:e)
$27,100
Valuta Euro ()
Tidszon EET (UTC+2)
Topografi
 • Högsta punkt

 • Största sjö

 • Längsta flod

Olympus
1 952 m ö.h.
Dhipotamos dam
km²
Pedieos
km
Nationaldag 1 oktober
Landskod CY
Landsnummer 357
¹Varav 3 355 km² i den turkiska delen
Karta över Cypern
Troodosbergen på Cypern
Denna romerska mosaik föreställande musikern Marsyas straff återfinns i Kourion på Cypern
Den gröna linjen" som separerar Cypern och det turkiska Nordcypern
Agia Napa, en populär turistort på Cypern
Dhipotamos Dam


Republiken Cypern (grekiska Κύπρος, Kýpros; turkiska Kıbrıs) är en östat och republik belägen på ön Cypern i östra Medelhavet.

Denna artikel behandlar den internationellt erkända Republiken Cypern. Det finns även två andra statsterritorier på ön:[källa behövs] dels den internationellt icke erkända "Turkiska republiken Nordcypern", dels de internationellt erkända Brittiska suveräna basområdena på Cypern.

Den problematiska frågan om Cyperns statsrättsliga situation och framtid kallas Cypernfrågan. Den svårlösta krisen har lett till att Cypern under en stor del av 1900-talet stundtals kallades "hatets ö".[1]

Motorfordon från Cypern bär nationalitetsbeteckningen CY, som också är landskoden.

Innehåll

Historia

Huvudartikel: Cyperns historia

Cypern var en viktig källa för koppar under bronsåldern och hade handelskontakter med hettiterna, egyptierna, och grekerna. Ordet koppar kommer från cuprum "metallen från Cypern". Ön blev romersk 58 f.Kr. till 395. Kung Rikard Lejonhjärta erövrade ön i samband med korstågen år 1191 och sålde den till Guido av Lusignan år 1192, som därmed bildade Kungadömet Cypern. Republiken Venedig övertog ön 1489 efter att den regerande drottningen, Caterina Cornaro, överlämnade makten.

Osmanska riket erövrade Cypern år 1570. Ett avtal mellan Osmanska riket och Storbritannien den 4 juni 1878 innebar att ön tills vidare ställdes under brittiskt administrativt styre. Osmanska riket hamnade i första världskriget i allians med Tyskland. Då proklamerade Storbritannien ön som brittisk koloni (1925-1960).

Motståndet mot den brittiska kolonialmakten ledde till att den grekcypriotiska EOKA förde ett gerillakrig på Cypern 1955-1959. Detta ledde till att Republiken Cypern proklamerades 1960. År 1974 inträffade en kris, som började med en grekisk militärkupp av soldater vilka var stationerade på Cypern. Militärkuppen ville avsätta presidenten Makarios eftersom denne ville skjuta på föreningen mellan Republiken Cypern och Grekland. Som följd ingrep turkisk militär i enlighet med avtalet om republiken Cyperns fortlevnad.

Genom den turkiska invasionen 1974 delades republiken Cypern mellan turkiska cyprioter (norra Cypern) och grekiska cyprioter (södra Cypern) och 1975 bildades Turkiska Federala Staten av Cypern. 1983 proklamerades Turkiska Republiken av Norra Cypern.

År 1990 ansökte Republiken Cypern, i praktiken den grekcypriotiska södra delen av Cypern, om fullt medlemskap i EU.

Åren 2002-2003 förhandlade Glafkos Klerides och Rauf Denktas, ledare för den grekiska respektive turkiska delen av Cypern, om att återförena norra och södra Cypern.

År 2004 presenterade FN:s generalsekreterare Kofi Annan en plan ("Twin-Referendums") för att förena norra och södra Cypern efter folkomröstningar i de två delarna. Den turkcypriotiska norra delen röstade för planen medan den grekcypriotiska södra delen förkastade den, vilket innebär att frågan om en förening fortfarande inte är löst. Samma år blev Cypern medlem i EU, som formellt anser att Republiken Cyperns territorium består av hela ön bortsett från de två brittiska baserna och att den norra delen är militärt ockuperad. Samtidigt är den gemensamma lagstiftningen inom EU enbart tillämpbar i de områden som Republiken Cypern kontrollerar, d v s enbart i den södra delen.

Geografi

Huvudartikel: Cyperns geografi

Cypern är den tredje största ön i Medelhavet (efter Sicilien och Sardinien) och är belägen i den östra delen en bit utanför Turkiets sydkust. Cypern ligger egentligen i Asien, men av historiska och kulturella skäl anses den tillhöra Europa. Turkiet ligger 75 kilometer norrut och andra grannländer inkluderar Syrien och Libanon i öst, Israel i sydöst, Egypten i syd och Grekland i nordväst. Cypern ligger geografiskt närmare bland annat Libanon än Grekland.

På Cypern råder medelhavsklimat, med torra somrar och varierande regniga vintrar. Sommartemperaturerna varierar från svalt i bergsområdena, som i Troodosbergen, till varmt på låglandet. Vintertemperaturerna är milda på de lägre platserna, där snö även förekommer. I Troodosbergen ligger temperaturerna betydligt lägre med tillräckligt med snö för säsongsöppna skidbackar.

I troodosmassivet ligger Cyperns högsta berg, Mount Olympus, som når 1 921 m ö h.

Statsskick och politik

Enligt den författning som antogs vid självständigheten 1960, och som tillkom främst på brittiskt initiativ, skulle hela Cypern vara en suverän republik. Dess självständighet skulle garanteras av Turkiet, Grekland och Storbritannien. Författningen föreskrev att alla poster inom administration, förvaltning och försvar skulle fördelas proportionellt mellan grek- och turkcyprioter. Turkcyprioterna var dock genomgående överrepresenterade, i förhållande till sin andel av befolkningen. Redan 1963 upphörde denna författning i praktiken att fungera, men den har aldrig upphävts formellt.

Den grekcypriotiska regeringen i söder håller fast vid Cyperns ursprungliga författning och har, i motsats till regeringen i norr, fått internationellt erkännande. Den president som grekcyprioterna utser vart femte år är fortfarande formellt sett hela Cyperns president. Presidenten fungerar också som regeringschef och har alltså stor makt. Parlamentet har numera 80 platser, varav 24 är reserverade för turkcyprioter. De platserna står tomma. Parlamentsledamöterna utses i val vart femte år.

Den grekcypriotiska administrationen erhöll fullt medlemskap i EU den 1 maj 2004. EU:s lagar och bidragssystem för turkcyprioternas del av ön, eftersom Cypern förblivit delat. Se även Cypernfrågan.

Äganderättsfrågor

Äganderätten till jord och fastigheter är en komplicerad fråga att lösa inför en eventuell återförening av Cypern. Före Turkiets ingripande 1974 skall 70 procent av fastigheterna i norr ha ägts av grekcyprioter, medan 10 procent av fastigheterna i söder ägdes av turkcyprioter.

Definitionen av fastighet på Cypern skiljer sig från vad som gäller enligt den svenska jordabalken. En egenhet för Cypern är att det inte är säkert att träd på en obebyggd tomt tillhör markägaren. Om där finns exempelvis olivträd kan dessa tillhöra en olivodlare i trakten, som inte äger den mark träden står på. Detta får den konsekvensen, att om någon vill förvärva tomten för att t ex bygga sig ett hus på, måste två köp göras: dels från den person, som äger marken, dels från en annan person, som äger träden. I annat fall blir olivträden ett servitut i den nye markägarens villaträdgård. Detta är en speciell komplikation inför Cyperns eventuella återförening.

Försvar och utländsk militär närvaro

Nationalgardet

Den cypriotiska försvarsmakten, "Nationalgardet", är en värnpliktsarmé med lant-, sjö- och flygstridselement. Det finns inga stående förband, utan alla förband är mobiliseringsförband. Fredsstyrkan omfattar 10 000 soldater, varav 9 000 är värnpliktiga.

Värnplikten är allmän för grekisk-ortodoxa män med en cypriotisk fader. Män tillhörande andra av staten erkända kristna samfund, som katoliker, armenier och maroniter, kan frivilligt göra militärtjänst. Turk-cyprioter inkallas inte. Tjänstgöringstiden är 26 månader.

  • Mobiliseringsförband: 2 infanteribrigader och 1 pansarbrigad
  • Stridsflyg: 12 Mil Mi-35 stridshelikoptrar
  • Stridsfartyg: 10 snabba attackbåtar

ELDYK

Den överenskommelse som ledde till Cyperns självständighet gav Grekland och Turkiet rätt att stationera vissa begränsade truppstyrkor på ön. Den grekiska styrkan National Guard (NG) började organiseras 1959-11-20, på grekiska Elliniki Dynamh Kyprou (ELDYK), och består av ett regemente.

Brittiska styrkor på Cypern

De brittiska trupperna i de brittiska suveräna basområdena på Cypern Akrotiri och Dhekelia består av två infanteribataljoner samt understöds- och underhållsförband, två patrullfartyg och en sjöräddningshelikopterdivision. Områdena räknas som brittisk mark, kvarvarande delar av den brittiska kolonin Cypern som fanns före 1960. Inom dessa delar är följaktligen språket (brittisk) engelska, och brittisk lag gäller.

I Dhekelia finns ett välutrustat huvudsjukhus för samtliga brittiska förband i mellanöstern.

På toppen av Mount Olympus har man en radarstation med lång räckvidd som täcker hela östra Medelhavet med angränsande landområden.

UNFICYP

FN:s fredsbevarande styrkor på Cypern - UNFICYP (United Nations Forces in Cyprus) bildades 1964. Sedan 1974 har de till uppgift att upprätthålla en buffertzon mellan det cypriotiska nationalgardet och de turkiska och turk-cypriotiska styrkorna på Cypern.

UNFICYP var från början sammansatt av tämligen stora truppstyrkor från Storbritannien, Danmark, Finland och Sverige. Även New Zealand besatte vissa specialbefattningar. Sverige deltog med en bataljon, som 1967 bestod av två kompanier förlagda i Famagusta och ett kompani i Larnaca. I den svenska kontingenten ingick även en grupp poliser. Efter hand reducerades truppstyrkorna, och 2006 hade UNFICYP krympt till 851 militärer, 65 poliser och 35 civila i den internationella kontingenten samt 109 lokalanställda cyprioter.

Turk-cypriotiska och turkiska trupper

Huvudartikel: Nordcypern

Ekonomi

Turism är en viktig näring, även jordbruk och fiske sysselsätter många på Cypern. Bankväsendet fick ett uppsving under inbördeskrigen i Libanon, då mycket pengar flyttades över till ön ifrån Libanon, skeppsfart är också viktigt.

Cypern ansluter euroområdet 1 januari 2008, vilket innebär att det cypriotiska pundet ersätts med euro.

Demografi

Huvudartikel: Cyperns demografi

Det finns flera folkgrupper på Cypern; grekcyprioter 85 %, turkcyprioter 12 %, övriga (bland andra armenier och maroniter) 3 %. Läs- och skrivkunnigheten är (2003) 97,5 %.

Religion

I den södra delen tillhör de flesta den grekisk-ortodoxa kristendomen och i norr är det sunnitisk islam som gäller. Det finns även religiösa minoriteter av judar, armenisk-ortodoxa, romerska katoliker och anglikaner.

Turkcyprioter är sunnimuslimer, medan grekcyprioter huvudsakligen är grekisk-ortodoxa och nästan alla tillhör Cyperns grekisk-ortodoxa kyrka. Denna kyrka beviljades självständighet 488 av bysantinska kejsaren Zeno, då Anthemius var ärkebiskop.

Utbildning

Analfabeter finns ännu bland de äldsta, medan alla yngre och medelålders cyprioter kan både läsa och skriva. Turkcyprioterna har en högre genomsnittlig utbildningsnivå än turkar i Turkiet.

Kommunikationer

Cypern saknar järnväg då ön anses för liten för detta ska bli lönsamt. Sjöfartstrafiken är mycket viktig för Cypern, med färjetrafik till Grekland och Israel ifrån södra delen av ön och norra delen av ön har färjetrafik till Turkiet. Detta har också varit under lång tid Cyperns enda sätt att ha internationella förbindelser med andra länder. Det är först under 1900-talet som flygtrafiken har tillkommit och börjat utgöra en viktig förbindelselänk för Cypern. Sjöfarten har dock fortfarande en betydande roll för Cypern och landet är starkt beroende av denna. Vägnätet varierar inom landet. Den turkcypriotiska delen har ett vägnät av lägre standard. Den grekcypriotiska delen däremot har en mycket god vägstandard. Stora delar av den grekcypriotiska delen har motorvägar. Dessa når ut till stora delar av det grekcypriotiska området. Den turkcypriotiska delen saknar däremot motorvägar. Både grek- och turkcyprioter har vänstertrafik, en kvarleva sedan britterna styrde.


Internationella rankningar

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2009 24 av 179
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2008 31 av 173
Transparency International Korruptionsindex 2008 31 av 180
United Nations Development Programme Human Development Index 2006 30 av 179

Externa länkar

Noter

  1. Sveriges radio (Ekot, 2008-02-26): Förhandlingar om enande i april

Personliga verktyg
På andra språk