Calvin-cykeln

Från Rilpedia

Version från den 14 september 2008 kl. 14.47 av Sz-iwbot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Översikt över de viktigaste kemiska reaktionerna i calvin-cykeln

Calvin-cykeln är den del av fotosyntesen där kolhydrater bildas.

I fotosyntesen använder växter energin i fotoner som absorberas, till att bilda kemiska föreningar som den har användning för, framför allt för att bygga upp den egna organismens struktur och som energibärare (bränsle) till de processer som äger rum i växten.

I en tid när man inte visste hur detta gick till myntade man termen "fotosyntes" utan att känna till hur många eller hur olika delprocesser som ingick: Från absorbering av foton till bildandet av kolhydrater. I modern tid har vi gjort en första grov uppdelning i de första reaktionerna efter att ljuset absorberats och de senare, där stabila kolhydrater bildas. De första stegen kallar vi med ett sammanfattande namn för ljus-reaktionerna. De senare kallar vi kol-reaktionerna (eller möjligen mörker-reaktionerna). Gränsen drar vi vid skapandet av NADPH och ATP. Kolreaktionerna är alltså den process som med användning av energi från ATP och NADPH bygger om koldioxid och vatten till kolhydrater.

Ljuset deltar inte i mörkerreaktionerna. Men eftersom NADPH och ATP är så kortlivade substanser är det ändå så att det allra mesta av mörkerreaktionerna fortgår endast när växterna är belysta. Möjligen kan man säga att en liten del av mörkerreaktionerna i vissa växter fortgår endast i mörker (den första kolfixeringen i CAM-växter).

Kolreaktionerna äger huvudsakligen rum i stroman, dvs utanför tylakoiderna inne i kloroplasten. Detta är lämpligt eftersom de kortlivade substanser som driver processen, dvs förser den med den nödvändiga energin, produceras på tylakoidernas utsida.

Den delmängd av kolreaktionerna där kolhydraterna bildas kallas Calvin-cykeln. I Calvin-cykeln binds koldioxid till en molekyl som består av en kolhydrat med 5 kol och två stycken fosfatgrupper, ribulos-1,5-bisfosfat. Då bildas två stycken 3-kols-molekyler. Till vardera av dessa binds fosfatgrupp elektron och proton. Detta kräver energi, som kommer från ATP (fosfatgruppen) och NADPH (elektronen). Därmed har två triosfosfater bildats, närmare bestämt glyceraldehyd-3-fostat eller dihydroxy-aceton-fosfat. Dessa är isomerer som lätt omvandlas till varandra. Var 6-e triosfosfat som bildas används till att producera sukros eller stärkelse. Vilket av dessa två det blir beror på om växten för tillfället behöver energi eller byggnadsmaterial (sukros) eller ska lagra resurser för en längre tid (stärkelse). De andra fem trios-fosfaterna används för att bilda nya ribulos-1,5-bisfosfat. Dessa används sedan för ett nytt varv i Calvin-cykeln. Det är så det blir en cykel. Återbildandet av ribulos-1,5-bisfosfat är en ganska komplicerad process som kräver 8 olika enzymer och som först grenar ut sig i 4 olika vägar, glyceraldehyd-3-fosfat används på 4 olika sätt för att bilda nya molekyler, som sedan omvandlas vidare tills det har blivit ribulos-1,5-bisfosfat. Av 5 glyceraldehyd-3-fosfat blir det alltså 3 stycken ribulos-1,5-bisfosfat. För detta krävs ytterligare 3 stycken ATP. För att bilda en glyceraldehyd-3-fosfat går det alltså åt 9 ATP och 6 NADPH.

Egentligen är det kanske fel att säga att kolhydrater bildas i Calvin-cykeln. Det är ju snarare så att kolhydrater byggs på och delar sig, så att de blir fler.

Det kritiska steget i Calvin-cykeln är bindandet av koldioxid till ribulos-1,5-bisfosfat. Dels för att kol-syre-bindningarna i koldioxid är så starka, svåra att bryta upp. Dels för att koncentrationen av koldioxid i atmosfären är så låg. För att ändå klara detta använder växten stora mängder (hälften av proteinvikten i ett löv) av ett stort enzym (560 kDalton). Delvis beror den stora viktandelen på att enzymet är så stort. Enzymets namn är ribulos-bisfosfat-carboxylas/oxygenas, ofta förkortat rubisco. Karboxylas i namnet betyder att det binder koldioxid till en annan molekyl och därmed skapar en karboxyl-grupp. Oxygenas i namnet står för att det också kan binda in en syremolekyl i stället för koldioxid.

Personliga verktyg