Användare:LEM/ZPE-Test

Från Rilpedia

(Skillnad mellan versioner)
Hoppa till: navigering, sök
(Hur många kvanthopp och dessas storlek?)
Rad 92: Rad 92:
=== Hur många kvanthopp och dessas storlek? ===
=== Hur många kvanthopp och dessas storlek? ===
-
[[File:ZPE-Plasma_model_clip_image001.jpg|center|Positioner av galaxgrupper i närheten av vår lokala grupp]]
+
[[File:Local supercluster-ly.jpg|center|Positioner av galaxgrupper i närheten av vår lokala grupp]]
Kvanthoppets storlek ges av formeln dz = (N*N/((N-1)*(N-1)) – 1, där N = det antalet kvanthopp från begynnelsen som ett objekt har varit med om när ljuset från det sänts ut till oss.
Kvanthoppets storlek ges av formeln dz = (N*N/((N-1)*(N-1)) – 1, där N = det antalet kvanthopp från begynnelsen som ett objekt har varit med om när ljuset från det sänts ut till oss.
Tifft konstaterade att den minsta rödskiftändringen han kunde särskilja  var 8/3 = 2,667 km/s . Detta representerar det närmaste kvanthoppet mellan oss och en närliggande galax. Detta ger en ändring av z = 2,776/299792. Vi har (1 + z) = 1 + (2,667/299792 = 1,000008896 = N*N/((N-1)*(N-1)). Löser vi denna ekvationssystem finner vi att N = 22416.
Tifft konstaterade att den minsta rödskiftändringen han kunde särskilja  var 8/3 = 2,667 km/s . Detta representerar det närmaste kvanthoppet mellan oss och en närliggande galax. Detta ger en ändring av z = 2,776/299792. Vi har (1 + z) = 1 + (2,667/299792 = 1,000008896 = N*N/((N-1)*(N-1)). Löser vi denna ekvationssystem finner vi att N = 22416.
Rad 101: Rad 101:
Det sista kvanthoppet ligger utanför vår lokala galaxgrupp och börjar bli märkbar vid ett avstånd på ca 11 miljoner ly. Detta motsvarar avståndet till M81. Innanför detta avstånd kan man uppmäta både röd- och blåförskjutning beroende på om objekten fjärmar eller närmar sig oss. Det är här endast förskjutning som beror på dopplereffekten. Utanför detta avstånd förekommer endast rödförskjutning med en viss spridning pga dopplereffekt.
Det sista kvanthoppet ligger utanför vår lokala galaxgrupp och börjar bli märkbar vid ett avstånd på ca 11 miljoner ly. Detta motsvarar avståndet till M81. Innanför detta avstånd kan man uppmäta både röd- och blåförskjutning beroende på om objekten fjärmar eller närmar sig oss. Det är här endast förskjutning som beror på dopplereffekten. Utanför detta avstånd förekommer endast rödförskjutning med en viss spridning pga dopplereffekt.
{{clear}}
{{clear}}
-
+
 
== ZPE och relativitetsteorin ==
== ZPE och relativitetsteorin ==
Relativitetsteorin är konceptet att allt är bokstavligen relativt och att det inte finns någon absolut referensram i universum. Med upptäckten av CMBR skapades denna absoluta referensram, vilket tog bort den förutsättning på vilken relativitetsteorin bygger. Även om kvantfysiken blev mycket populär, blev upptäckten av en reell Zero Point Energy början på ett spår som senare  ledde till  nypremiären av klassisk fysik i kombination med ZPE. Denna kombination har visat sig vara ett mycket mer intuitivt förhållningssätt till kosmologiska egenskaper och händelser och kräver relativt enkel matematik jämfört med kvantfysiken.<ref name=”realtivity”>[http://www.setterfield.org/ZPE_and_relativity/ZPE_and_Relativity.html Zero Point Energy and Relativity]</ref>
Relativitetsteorin är konceptet att allt är bokstavligen relativt och att det inte finns någon absolut referensram i universum. Med upptäckten av CMBR skapades denna absoluta referensram, vilket tog bort den förutsättning på vilken relativitetsteorin bygger. Även om kvantfysiken blev mycket populär, blev upptäckten av en reell Zero Point Energy början på ett spår som senare  ledde till  nypremiären av klassisk fysik i kombination med ZPE. Denna kombination har visat sig vara ett mycket mer intuitivt förhållningssätt till kosmologiska egenskaper och händelser och kräver relativt enkel matematik jämfört med kvantfysiken.<ref name=”realtivity”>[http://www.setterfield.org/ZPE_and_relativity/ZPE_and_Relativity.html Zero Point Energy and Relativity]</ref>

Versionen från 24 mars 2016 kl. 21.50

Ril_red.png
Rilpedia artikel
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

ZPE-plasmamodellen är en kosmologisk teori som utvecklats av den australiensiske astronomen Barry Setterfield.


Innehåll

Sammanfattning av ZPE-plasmamodellen

Modellen inbegriper och förklarar


Historia

Utvecklingen började i slutet av 70-talet.


Naturkonstanterna

Inom fysiken talar man om ett tjugotal naturkonstanter, konstanter som är oföränderliga och lika i hela universum.


Plancks konstant

Plancks konstant

Plancks konstant, h, i kvantfysik brukar anses vara ett mått på osäkerheten i position eller moment i sub-atomära partiklar. I Plancks rapport 1911, visade han att h var ett mått på styrkan av ZPE . Eftersom kvantosäkerheten är resultatet av jittret av subatomära partiklar orsakad av vågorna i nollpunktenergin (ZPE), så framgår det att de två begreppen är relaterade. En alternativ definition av Plancks konstant kom från Einsteins arbete 1905, där han tog Plancks ursprungliga koncept från 1901 och tillämpade den för ljus. Detta gav upphov till definitionen att Plancks konstant var sambandet mellan energi, E, av en foton eller våg av ljus och dess frekvens, f, (eller antalet vågor som passerar per sekund). Formeln var att fotonenergi E = hf. Eftersom frekvensen för ljus, f, är också lika med ljusets hastighet, c, dividerat med dess våglängd, W, kan också energiekvationen skrivas som E = hc / W. Som ett resultat av dessa olika definitioner det finns minst 5 sätt att mäta Plancks konstant. En av dem är genom att använda denna formel för en ljusvågs energi. En elektrisk krets kopplas upp med en lysdiod med känd frekvens eller våglängd som en del av kretsen. Spänningen hos kretsen ökas sedan från noll till den punkt när lysdioden först tänds. Vid denna punkt är spänningen V, ett mått på den energi, E, som tillförs till lysdioden som E = eV där e är elektronens laddning. Ekvationen blir då eV = hf eller alternativt eV = hc / W. Eftersom den elektriska laddningen e är känd, spänningen V uppmätt, och frekvensen f är känd, kan Plancks konstant h bestämmas. Detta kan göras med lysdioder med olika färger eller frekvenser med samma resultat.


Elektronens vilomassa

Elektronens vilomassa

Massa, när det gäller vad vi kan se i världen, är relaterad till densiteten eller mängden materia i en given volym. När vi har att göra med atomer och subatomära partiklar, behöver vi helt klart en annan definition. Så "massa" på den nivån avser storleken av avvikelsen som någon subatomär partikel gör när den går igenom ett elektriskt eller magnetiskt fält. Ju större massan är, desto mindre avvikelsen. Detta mäts med hjälp av en masspektrometer. I kemiska reaktioner, är massan uppmätt genom den mängd energi som avges dividerad med ljushastigheten, i enlighet med E= mc2.


Ljushastigheten

 c values

Före år 1000 AD trodde man allmänt att ljuset hade oändlig hastighet.


Mätningar av ljushastigheten


Jupiters måne Io

Ole Rømers experiment med observationer av Jupiters måne Io visade 1675 att ljushastigheten var ändlig och mätbar. På hans tid hade man inte något exakt värde på jordens avstånd till solen. När man 1973 analyserade hans mätvärden med det nu kända avståndet till solen kom man fram till att c då var ca 317700 km/s. [1]


Aberration

James Bradley använde en annan metod, aberration. Han mätte vinkelskillnaden till stjärnor i närheten av polstjärnan som funktion av årstiden. Det kan jämföras med att cykla i regn. Ju fortare man cyklar dess mer slår regnet in framifrån. På detta sätt fick man fram ett för hållande mellan c och jordens hastighet i sin bana runt solen. 1729 års mätningar gav c värdet 301415 +- 110 km/s. [2]


Tandhjul

Tandhjul och speglar användes av Fizeu. Man sände ljus genom ett tandhjul som reflekterades i en spegel 8633 meter bort. Det återvändande ljuset passerade tandhjulet och betraktades via en kikare. Genom att variera tandhjulets hastighet fick man min- och maxintensitet och kunde därav beräkna c till 313300 km/s år 1849. [3]


Roterande spegel

En roterande spegel användes av Foucault. Det gav en kompakt utrustning med 20 meters mätsträcka . Spegeln roterade med 500 varv/s. Man uppmätte c till 298000 +- 500 km/s


Roterande prisma

Roterande prisma användes av Newcomb. Han uppmätte c till 299627 km/s år 1880. Michelson använde en liknande metod och uppmätte c till 299802 +- 30 km/s i vakuum år 1924. [4]


Klockor, dateringar

Man använder sig av två typer av klockor.[5] Den dynamiska klockan går i den takt som ges av hur jorden roterar kring solen. Denna klockas hastighet har inte ändrats. Den atomistiska klockan går i en hastighet som är proportionell mot ljushastigheten (c). Har då denna varit högre så har denna klocka gått snabbare. Man kan förena universums dynamiska ålder sedan 5810 BC att svara mot den atomistiska åldern 13 miljarder år. Dateringar som använder radioaktivt sönderfall använder den atomistiska klockan eftersom hastigheten för radioaktivt sönderfall är proportionell mot c.


Rödförskjutning

Rödskift

Spektrum av ljus som kommer från avlägsna galaxer visar sig förskjutet mot rött, ju mer dess avlägsnare källan är. Detta beror dels på den faktiska hastigheten som källan har relativt mottagaren (dopplereffekten) men huvuddelen beror på att ZPE har ökat under ljusets resa. När ZPE ökar blir elektronbanornas radie mindre och avgivet ljus skiftas mot blått. Den våglängd ljusstrålen hade vid bildandet förblir konstant under resans gång medan dess frekvens förändras proportionellt mot ljushastigheten.


Kvantiserad rödförskjutning

Kvantiserat rödskift

ZPE-delen av rödförskjutningen är kvantiserad dvs den ändras i steg medan ZPE ändras steglöst. Denna kvantisering kan förklaras med att elektronbanornas radier endast kan ändras i steg.


Hur många kvanthopp och dessas storlek?

Positioner av galaxgrupper i närheten av vår lokala grupp

Kvanthoppets storlek ges av formeln dz = (N*N/((N-1)*(N-1)) – 1, där N = det antalet kvanthopp från begynnelsen som ett objekt har varit med om när ljuset från det sänts ut till oss. Tifft konstaterade att den minsta rödskiftändringen han kunde särskilja var 8/3 = 2,667 km/s . Detta representerar det närmaste kvanthoppet mellan oss och en närliggande galax. Detta ger en ändring av z = 2,776/299792. Vi har (1 + z) = 1 + (2,667/299792 = 1,000008896 = N*N/((N-1)*(N-1)). Löser vi denna ekvationssystem finner vi att N = 22416.

Av att z = 22416*22416/(N*N) - 1 och dz = N*N/((N-1)*(N-1)) framgår att kvanthoppens storlek varit större då N varit mindre, dvs för större z.

Eftersom uppbyggnaden av ZPE sedan en tid är mer eller mindre avslutad kan vi inte förvänta oss ytterligare kvanthopp. Det sista kvanthoppet ligger utanför vår lokala galaxgrupp och börjar bli märkbar vid ett avstånd på ca 11 miljoner ly. Detta motsvarar avståndet till M81. Innanför detta avstånd kan man uppmäta både röd- och blåförskjutning beroende på om objekten fjärmar eller närmar sig oss. Det är här endast förskjutning som beror på dopplereffekten. Utanför detta avstånd förekommer endast rödförskjutning med en viss spridning pga dopplereffekt.


ZPE och relativitetsteorin

Relativitetsteorin är konceptet att allt är bokstavligen relativt och att det inte finns någon absolut referensram i universum. Med upptäckten av CMBR skapades denna absoluta referensram, vilket tog bort den förutsättning på vilken relativitetsteorin bygger. Även om kvantfysiken blev mycket populär, blev upptäckten av en reell Zero Point Energy början på ett spår som senare ledde till nypremiären av klassisk fysik i kombination med ZPE. Denna kombination har visat sig vara ett mycket mer intuitivt förhållningssätt till kosmologiska egenskaper och händelser och kräver relativt enkel matematik jämfört med kvantfysiken.[6]


Big Bang-problem

Galaxer roterar mycket fortare än den mängd synlig materia de innehåller tillåter. Galaxkluster rör sig inte som de borde om bara synlig materia funnes. För att lösa problemet bör universum totalt bestå av :

  • 5 % vanlig materia
  • 25 % mörk materia
  • 70 % mörk energi

Är mörk materia och energi nutidens motsvarighet till medeltidens [epicykler]?


Mörk materia

Med den gängse modellen räcker inte gravitations till för att hålla galaxernas armar på plats. Man löser detta problem med att fylla universum med mörk materia som visserligen inte kan detekteras men som skulle kunna ge det gravitationstillskott som modellen kräver. Enligt ZPE-plasmamodellen är galaxerna uppbyggda av plasma och hålls ihop av elektromagnetiska krafter som är tillräckliga som de är.


Mörk energi

Rödskiftkurva

Nobelpriset i fysik 2011 delades ut för upptäckten att supernovor typ SN1A flammar upp med känd absolut magnitud. Genom att mäta den skenbara magnituden kan man bestämma avståndet till supernovan. När man jämförde avståndet mot rödförskjutningen med antagandet att att rödförskjutningen beror på dopplereffekt enligt Hubbles lag korrigerad med Lorentzfaktorn verkar det som om för större avstånd universums expansion accelererar. För mindre avstånd blir det tvärtom. ZPE-plasmamodellen bygger på att universums storlek är mer eller mindre statisk och att rödförskjutningen beror på styrkan av ZPE. Rödförskjutningens beräknade avståndsberoende överensstämmer bra med de uppmätta avstånden.[7]


Plasmauniversum

Universum består till över 99% av plasma. Det som håller ihop galaxerna är i huvudsak elektromagnetiska krafter eftersom dessa är ca 39 storleksordningar större än gravitationskrafterna. Man har inte lyckats 'gifta ihop' kvantfysiken med gravitationsmodellen som också är allmänt erkänd och där gravitationen anses vara den mest betydande kosmologiska aktören. Däremot har plasmafysiken, som använder klassisk fysiskt synsätt (Stokastisk Elektrodynamik eller SED) och arbetar med en verklig ZPE visat att det är elektromagnetism som är den främsta aktören i vårt universum och att gravitation är resultatet av elektromagnetiska processer. När detta kombineras med bevis på att Zero Point Energy har förändrats genom tiden, med förklaringar till rödskiftet, galaxarmarnas rotationshastigheter, kosmiska linseffekter, Merkurius tidsberoende avvikelse i omloppsbanan och många andra fenomen verkar det som om mycket kan förklaras.[8]


Kritik

Det har förekommit från olika håll:[9]

  • Sekulär kritik. Att universums uppkomst skulle inträffat för mindre än 8000 år sedan är oförenligt med evolutionsläran.
  • Kreationistkritik. Man har svårt att acceptera att dateringsmetoder som bygger på radioaktivt sönderfall kan användas. Med denna modell använder man två klockor och man kan i princip omvandla tider mellan de två klockorna
  • Kritik av äldre rapporter än från juli 2011
  • Kritik som grundar sig på okunskap


Referenser

  1. Early Measurements
  2. The Bradley Type Experiments
  3. Fizeau and the Toothed-Wheel Experiments
  4. Foucault and the Rotating Mirror Experiments
  5. Orbital and Atomic Clock Rates Compared
  6. Zero Point Energy and Relativity
  7. Supernovas and the behavior of the universe
  8. DATA AND CREATION: THE ZPE-PLASMA MODEL
  9. Are Light Speed Critiques Valid?
Personliga verktyg